Dagens blogginlägg är författat av Dennis Westerberg:
– Några tankar kring kunskap och kunskapens värde
Efter att jag formulerat ett par twitter-inlägg i anslutning till SVT:s program ”Debatt”, den 5/12, där man diskuterade den senaste PISA-mätningen, blev jag kontaktad av Fröken Ann, för att skriva några rader om min syn på kunskap och kunskapens värde. Mina funderingar har jag tidigare sammanfattat i små korta inlägg, i citatform, på min blogg, denniswesterberg.com, men här följer nu ytterligare några rader där jag utvecklar mitt resonemang.
De senaste 20 åren har vi alla kunnat se hur samhället fullständigt har förändrats. De flesta av oss är dessutom ganska överens om att förändringen främst har skett, och sker, på grund av att allt fler fått tillgång till en internetuppkoppling. Utvecklingen går i rasande takt. Kring detta råder inget tvivel.
I dag har vi exempelvis tillgång till mer kunskap och fler kommunikationsverktyg i våra mobiltelefoner än vad alla Amerikas presidenter, fram till och med ”Mr Cigarr”, sammantaget har haft. Dagens paddor innehåller dessutom långt mer datorkraft än vad hela NASA förfogade över 1969, då man placerade Neil Armstrong på månen.
Observera att jag skriver ”kunskap” i inledningen till ovanstående stycke. Inte ”information”. Många hävdar nämligen att internet endast ger tillgång till ”data” eller ”information”, men absolut inte ”kunskap”.
Inget kan bli mer fel. En internetuppkoppling ger givetvis tillgång till såväl data, och information som fakta och kunskap. Hur du än väljer att definiera dessa begrepp.
Internet är mer än Google och hemsidor, remember? Vad sägs om exempelvis Facebook, Instagram, Twitter, YouTube, Skype, Ted, Gapminder, Project Gutenberg, Podcasts, iTunes U, Scibd och Piratebay?
Internetuppkopplingen innebär ett tillträde till det traditionella lärandet, men framför allt till nya, än mer spännande och utvecklande lärandeprocesser. Det s.k. ”kollaborativa lärandet” exempelvis, som är användardrivet och situationsspecifikt, ger fantastiska möjligheter till alla att få ta del av andras kompetenser, samtidigt som man kan bidra med de egna. Kunskap-ande, ta mig tusan.
Utvecklingen och förändringen kan dock vara svår att överblicka, när man befinner sig mitt i den. Det gör att de flesta tar för givet att kunna printa ut datorproducerad text på en A4-skrivare, men har svårt att förstå att det snart också kommer att vara möjligt att skriva ut själva skrivaren.
Det har inte jag, emellertid. Jag har sett vad en 3D-printer är kapabel till redan nu. Här, i lilla Landskrona där jag bor.
Trots denna fantastiska, nästan osannolika utveckling på så kort tid, domineras debatten kring skola och utbildning, av samma slitna argument och banala yttranden, som den gjorde i mitten av 80-talet, då jag gick på högstadiet.
– Eleverna lär sig mindre och mindre. Vi måste satsa på mer kunskap i skolan.
– Det får vara slut på alla flummiga experiment. Vi måste satsa på mer kunskap i skolan.
– Det är ingen ordning och reda längre. Vi måste satsa på mer kunskap i skolan.
Jag blir mörkrädd.
Än mer skrämd blir jag när jag tar del av LR:s kampanj, ”Tio argument för en nationell kunskapsskola”. Jag menar, hur kan ett förbund med nästan 90 000 medlemmar, med ambitionen ”att bygga bättre skola”, vilja satsa på att bli en kunskapsskola?
Lärarförbundet, med fler än 230.000 medlemmar, går i samma led. Särskilt nu efter att senaste PISA-mätningen presenterats.
PISA, en studie med ambitionen att mäta det som är värdefullt för barn och ungdomar att ta med sig in i vuxenlivet. En god ambition, möjligen. Problemet är att den grundar sig på felaktiga antagande om vad som kommer att vara värdefullt framöver.
Kunskap. Kunskap. Och än mer kunskap.
Som om tiden stått stilla.
Jag menar, hur svårt ska det vara att förstå, att när all världens kunskap finns tillgänglig för alla som har en internetuppkoppling, sjunker värdet på kunskap. Kunskap blir inte längre värdefullt att ”besitta”. Begripligt och logiskt.
Kunskap blir inte oviktig. Inte alls. Det påstår jag inte heller. Men ”värde-lös”, i betydelsen ”utan värde i en global värld”.
Oavsett om vi gillar det eller inte, lever vi nämligen i en sammanlänkad värld, med marknadsekonomin som socialt system. Det är just denna värld som vi måste förhålla oss till. Inte till en värld som vi önskar vore. Punkt.
I denna värld styrs värdet på en vara eller tjänst av tillgång och efterfrågan. Om tillgången är hög, som i detta fall (gigantisk), så sjunker värdet. Och värdet på kunskap är just nu på väg att närma sig noll. Även detta är begripligt och logiskt.
Det betyder att ett högt resultat i PISA, som utger sig för att ange nivån på kunskap, egentligen innebär ett ”värdelöst” resultat. Således behöver vi inte alls vara oroliga över det svenska resultatet. Tvärtom.
Det vi ska vara oroliga över, är att vi fortsätter att tvinga skolan att syssla med kunskapsinlärning, när den egentligen borde ägna tid åt precis allting, utom just detta.
Det vi vidare bör frukta, är att alla politiska partier och fackförbund verkar vara överens om vilken väg vi ska gå. Nämligen rakt åt helsike. Sorgligt och bedrövligt.
Det vi nämligen ofta glömmer, är att dagens utbildningssystem inte är designat för att möta varken nutid, eller framtid. Dagens skola har utvecklats för producera generationer av produktiva arbetare, med industrisamhället som förebild. Och den har lyckats. Påstå inget annat.
Grundproblemet just nu är dock att samhället förändrats till att bli något helt annat, men att de som tar beslut kring utbildningssystemet, fortsätter att låtsas som om ingenting har hänt, sedan 1920-talet.
Då var det värdefullt att kunna följa manualer, reproducera resultat, och att snällt inrätta sig i ledet. Det är det inte längre.
När man väl förstår detta, inser man också hur oansvarigt det är att fortsätta acceptera och tillåta att våra skolor varje år vräker ut medelgoda, förutsägbara och testbara ungdomar till en arbetsmarknad som inte längre existerar.
Tror vi på allvar att vi har en chans att vinna tävlingen i ”kunnighet”, när vi har motståndare som Kina, Singapore, Korea och Japan på andra planhalvan? Länder där ”kunskap” fortfarande är högt värderat, i förhållande till omgivningen?
Nej, den matchen är förlorad. Och vem vill förresten erhålla en guldmedalj, när man tävlar om lägst pris, flest arbetstimmar och de mest enformiga arbetsuppgifterna?
Just förhållandet till omgivningen är viktigt att förstå. Oerhört viktigt. Det har nämligen aldrig någonsin varit värdefullt att inneha kunskap, att vara kunnig. Nej, värdet har legat i själva övertaget, dvs. att man har kunnat mer än de andra. När övertaget minskar, blir det problem.
Det har vi sett hända i alla branscher men kanske allra tydligast i musikindustrin, bilindustrin, flygindustrin och filmbranschen. Kunskapsövertaget har minskat och nya aktörer på marknaden har dikterat nya villkor och angett nya spelregler.
När allt fler har råd att skaffa sig en toppmodern inspelningsstudio och dessutom kan lära sig hantera den som ett proffs, på kort tid, blir det naturligt att alla gamla skivbolagsjättar faller. Detsamma gäller distributionsled och marknadsföringskanaler. Kunskaps- och teknikövertag blir det allt svårare att försörja sig på. Det gäller överallt, i alla branscher.
Ju fortare vi inser detta kan vi guida våra barn i ny riktning.
I vilken riktning då?
Jo, ska man skaffa sig ett övertag i den här världen, krävs det att man är med och skapar det som alla behöver, men som de ännu inte vet om att de behöver. Då räcker det inte med kunskap. Då krävs något helt annat.
Majoriteten av alla kids som idag befinner sig i förskolan, kommer nämligen att skaffa sig ett jobb när de blivit vuxna, som idag inte ens existerar. En sådan framtid fordrar något annat än det som var värdefullt förut.
Vad är det då som krävs? Vad ska ersätta vårt kunskapsfokus?
Jo, det första vi måste göra är att ställa just den frågan, varje dag, och fortsättningsvis vägra svara på alla frågor som får oss att tänka i fel riktning. Frågor är kraftfulla nämligen. Mer kraftfulla än svaren.
– Varför klarar vi oss sämre än andra?
– Hur kan vi fokusera på mer kunskap i skolan?
– Hur kan våra mätmetoder bli bättre?
– Hur kan vi skapa mer ordning och reda?
– Vilka prov och tester behöver vi?
Vägra alltid att svara på dessa frågor. Byt i stället ut dem mot frågor som leder oss i annan riktning, mot en skola där utbildning spelar roll. En skola som på allvar tar ansvar för våra barn. Vår framtid.
– Vilket resultat vill vi ha, EGENTLIGEN? Vilka värden spelar roll, EGENTLIGEN? Hur vet vi att vi är där, när vi väl är framme?
– Vilka kompetenser, som helt skiljer sig mot det vi fokuserat på fram till nu, kommer att vara värdefulla framöver?
– Vad blir kvar när vi skalat bort allt, utom just själva kärnan i vad utbildning egentligen har för betydelse?
– Vad är jag rädd för och hur ska jag övervinna min rädsla?
– Vilken fråga bör jag ställa i dag för att göra mest skillnad i morgon?
Den typen av frågor leder oss till svar som säger att attityder, värderingar, relationer, sammanhang och förhållningssätt blir viktigare än själva innehållet.
Kreativitet, förståelse, engagemang, innovation, kritiskt tänkande, kommunikation, design, nätverkande, förhandling, positivt tänkande, artisteri, osv. blir således mer betydelsefullt och mer värdefullt, än att just inneha kunskap.
Jag skulle kunna rada upp exempel efter exempel på sammanhang där denna typ av kompetenser och förmågor ”tränger sig före” kunskap. Detta, oavsett hur man väljer att definiera kunskap.
Senast som ett av mina företag lade ett anbud i en offentlig upphandling, värderades exempelvis kreativitet och relationer tredubbelt så högt som kunskap. Även företagets värderingar kring miljö och kvalitet, konkurrerade ut kravet på att besitta kunskap och erfarenhet.
Ingen kan längre blunda för det faktum att kunskap är på väg att bli värde-löst. Punkt.
Läraren, i en sådan skola, blir emellertid mer betydelsefull än någonsin. Tro inget annat. Hen lämnar dock sin position som ”förmedlare med kunskapsövertag” och blir istället en ledare (i ordets rätta betydelse), med ambitionen att övertyga och inspirera oss andra.
En sådan ledares framgång kan dock aldrig mätas i antalet PISA-poäng. I stället i mängden härliga leenden när det är dags att ses igen.
Läraren i morgondagens skola är en person som driver oss eller uppmuntrar oss till att skapa en värld där alltfler människor kan må bra och trivas tillsammans. En person med tydliga värderingar och som vägrar att företräda någon annan. En person som i stället företräder sig själv i alla sammanhang, och utmanar alla som följer hen att alltid göra sina egna val.
Fram till nu har dessvärre lärar-ledarskap främst gått ut på att forma barn och ungdomar så att de kan tjäna organisationen på bästa sätt. Framöver måste lärar-ledarskap handla om att bygga organisationer som kan förtjäna sina barn och ungdomar. Barn och ungdomar som är beredda att ta med sig extraordinära förmågor (som stavas passion, fantasi, glöd, inspiration) till skolan. Förmågor, som är värdefulla, i såväl dagens som i morgondagens samhälle.
Huvuduppdraget för våra framtida lärare måste sammanfattningsvis vara att varje sekund utmana myten om att framtiden är förutbestämd. En skillnad som gör verklig skillnad.
Och först när vi befinner oss just där, kan lärar-ledarskap värderas högt även i kronor i ören. Då som en ”jäkligt fet månadslön”.
Jag längtar redan.
//Dennis Westerberg, http://www.denniswesterberg.com
Vem är Dennis Westerberg?
Dennis Westerberg är lärare, föreläsare, entreprenör, omvärldsbevakare, resultatcoach och musiker.
Han har varit med om att ta fram ett 20-tal utbildningar inom Yrkeshögskolan, och har frågat hundratals vd:ar och personalchefer om vilka kompetenser som de tror att samhället kommer att efterfråga inom de närmsta 3 – 5 åren.
Dennis Westerberg har dessutom varit ytterst ansvarig för produktionen Jubileumskarnevalen 2013, Sveriges längsta stadsfest: 9 dagar, 9 scener, 250 musikakter, 200.000 besökare, 1500 medarbetare
#skolvåren 
Niclas Gustavsson
29 december, 2013
Befriande läsning som utmanar! Tack!
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack, Niclas.
Misjan58
29 december, 2013
Ja, mycket tänkvärt!
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack.
franskmat
29 december, 2013
Absolut utmanande! Är det en vetenskapligt utvärderad undersökning du gjort när du har ” frågat hundratals vd:ar och personalchefer om vilka kompetenser som de tror att samhället kommer att efterfråga inom de närmsta 3 – 5 åren.”. Standardiserade frågor, faktoranalyserade, hur har du gjort ditt urval? I en global värld där inga kunskaper krävs ”för de finns på nätet” – var lär sig då eleven bedöma sanningshalten i utsagan, rimligheten med utsagan, perspektivet på svaret (vem som skrivit och varför)? Var finns ämneskunskaperna som botten, vägg att bolla rimligheten mot? Var finns det historiska perspektivet och analysförmågan för att kunna ta ett steg tillbaka och analysera skeenden i vår samtid. Vem kan analysera Tingsrättens dom eller läkaren diagnos om de följer lagen eller om det är en gissning om man inte har mer än ytliga kunskaper? Vad är det jag inte förstår?
Joel
29 december, 2013
Helt rätt!
Han skriver långt, utförligt och hyfsat bra! Det är också en metod att dölja ”Bull shit”!
Ännu en som tror man kan ”rubba jordklotet utan att ha en fast punkt att utgå ifrån!
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack för frågor och synpunkter.
Nej, jag har inte gjort någon vetenskaplig undersökning kring framtidens kompetenser. Det har jag heller inte påstått, och det är inte vad som krävs när man ansöker om att starta en YH-utbildning (tidigare KY). Däremot har jag presenterat mängder med genomarbetade analyser, underbyggda resonemang, nätverk av yrkesrelevanta samarbetspartners, mm, mm. Alltså sådant som Myndigheten för yrkeshögskolan begär in.
Frågan ”Vad är det jag inte förstår?” tror jag kanske det är bäst att du själv svarar på, men kanske är det själva huvudpoängen med mitt inlägg som du missat? När kunskap blir mindre värdefullt att ”besitta”, blir annat istället mer värdefullt, exempelvis ”[k]reativitet, förståelse, engagemang, innovation, kritiskt tänkande, kommunikation, design, nätverkande, förhandling, positivt tänkande, artisteri, osv”. Det är just denna typ av kompetenser som skolan borde satsa på, i stället för att fokusera på att ”förmedla kunskap”. Läs gärna inlägget ytterligare några gånger, så kanske min poäng blir tydligare (oavsett om du håller med mig, eller ej).
franskmat
29 december, 2013
PS. Alla språklärare vet säkert hur tokigt resultat det kan bli, ofta, om eleven använder iTranslate då text och innehåll kan bli fullständigt obegripligt eller syftningarna helt galna ;). Åtminstone vad gäller franska.
Dennis Westererg
30 december, 2013
Kommunikation, i min bok, handlar inte om att ”kunna” kommunicera, eller om att ”kunna ett språk”. Däremot om att ta ansvar för resultatet av själva kommunikationen, och i den ”processen” är exempelvis iTranslate och Google Translate fantastiska verktyg.
Karin
30 december, 2013
DW: kan du inte försöka utveckla för detta är verkligen konkret. I en kommunikationssituation i ett knepigt ämne med en, låt oss säga, spanjor: är det då en fördel att kunna språket, ha ett eget ordförråd, ha lärt sig nyanser osv genom ”gnetandet i skolan” eller klarar man sig lika bra med nätet?
Dennis Westererg
30 december, 2013
Så här menar jag, Karin: – När man kommunicerar, är ansvaret för resultatet av själva kommunikationen (exempelvis ”förståelse och göra sig förstådd”) överordnat hur man tillägnat sig de verktyg som krävs.
Karin
30 december, 2013
Självklart är det så! Kan mina elever kommunicera på ett visst sätt så struntar jag i om de tillägnat sig kunskapen från datorspel eller min undervisning. Gäller för all annan kunskap också tycker jag. För mig är det ändå fortfarande en gåta hur detta kopplas till ditt blogginlägg ovan.
Går det att bli än mer konkret: kopplingen ditt blogginlägg och språkexemplet?
Dennis Westererg
30 december, 2013
Karin…jag vill gärna vara så tydlig som möjligt, och tyckte att jag var just det i mitt förra inlägg. Vad är det, mer specifikt, som behöver ”förklaras” för att kopplingen ska bli än tydligare?
Jag tycker nämligen att min huvudpoäng framgår, i din slutsats: ”– Kan mina elever kommunicera på ett visst sätt så struntar jag i om de tillägnat sig kunskapen från datorspel eller min undervisning. Gäller för all annan kunskap också tycker jag.”
Ingalisa Bengtsson
29 december, 2013
Har arbetat många år i förskolan och skolans värld. Är nu 64 år, men brinner fortfarande för barns och ungdomars bästa. Detta var något nytt och kände direkt – wow – , vilket nytänk. Gillar själv att beröra och sticka ut i samtal med andra människor.
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack, Ingalisa.
Henrik Birkebo
29 december, 2013
Tyvärr, men redan då du sätter likhetstecken mellan kunskap och information? (”… all världens kunskap finns tillgänglig för alla som har en internetuppkoppling”) slår du in på en väg som bara leder längre och längre bort ifrån målet. Du har ju en del poänger då du börjar skriva om betydelsen av ”kreativitet” och ”relationer”, men utan kunskaper kommer du ingenstans. Du själv är ju t.ex. läs- och skrivkunnig?
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack för synpunkterna. Jag sätter emellertid inget likhetstecken mellan kunskap och information. Läs gärna inlägget igen. Däremot påstår jag att information, fakta, data (mm.), SAMT kunskap, finns tillgänglig för alla som har en internetuppkoppling. DET är skillnaden som gör skillnaden i resonemanget.
Henrik Birkebo
30 december, 2013
Tack för ditt svar. Fast det gjorde faktiskt ingen skillnad alls i resonemanget (på samma sätt som inte heller ditt svar till ”franskmat” ovan var särskilt klargörande).
Tänk så här: du är ju själv både läs- och skrivkunnig. Finns dessa kunskaper och färdigheter tillgängliga ”för alla som har en internetuppkoppling”? Dum fråga. Poängen är ju att utan att vara läskunnig kan du inte tillägna dig allt som skrivs på nätet. På samma sätt kan man inte ”kolla upp” förmågan att analysera skeenden, samband eller utsagors sanningshalt. Förmågan, eller kunskapen, att analysera dylikt är själva grundförutsättningen för att ens förstå vad det är frågan om. Utan språket blir vi helt isolerade och det samma gäller en hel rad andra kunskaper som vi behöver för att kunna navigera i vårt moderna samhälle.
På tal om ”navigera”. Det finns en anledning till att jag inte skulle våga att bege mig ut i en segelbåt i den svenska skärgården: jag har helt enkelt inte de erfordrade kunskaperna för att veta hur man vänder seglen eller hur man läser kartan, så att jag slipper att utgöra en fara för övriga trafikanter på vattnet eller undgår att stöta på grund. Inte räcker det väl att jag tar med mig en uppkopplad dator i båten och bara ”kollar upp” vad jag behöver veta allt eftersom? Det finns självklart en anledning till att detta förfarande t.o.m. är olagligt enligt svensk lag. Det samma gäller givetvis bilkörkort och alla andra körkort, tillstånd och licenser av olika slag.
Ytterligare ett konkret exempel: på Facebook förekommer det (allt för ofta) att någon charlatan eller desperat människa letat sig in i något forum och där lägger fram någon ”affärsidé”. Oftast är den formulerad på dålig svenska, emellanåt på helt obegriplig svenska, därför att personen i fråga inte själv kan ett enda ord på målspråket utan är helt och hållet hänvisad till Google translate. Du skriver ovan att GT är ett bra verktyg, och det kan jag hålla med dig om, men utan egen kunskap om målspråket är det milt sagt förbundet med stora risker att producera texter uteslutande med hjälp av GT ifall ärendet är av någon betydelse över huvud taget.
Med andra ord: så länge du vidhåller att kunskap är någonting som man bara kan hämta på nätet bygger du bara vidare på ditt sandslott. Och sandslott tål inte att man petar på dem särskilt mycket förrän de rasar samman. Mitt tips är att du justerar din tes.
Dennis Westererg
30 december, 2013
Henrik, läs gärna inlägget igen, och igen, utan att läsa in sådant som inte står skrivet. Det kan ge ny förståelse. Kanske 😉
Henrik Birkebo
31 december, 2013
Du får härmed sista ordet, Dennis.
Niclas Ekholm
29 december, 2013
Roande läsning, och en del bra synpunkter. Finns en poäng med att skriva provocerande som han gör, för ytterligare debatt i ämnet är absolut nödvändigt. Tydligt att det råder stor förvirring. Synd bara att han själv blandar ihop begreppen så mycket. INFORMATION på Internet och KUNSKAP är INTE samma sak! En stor del av den baskunskap, detaljkunskap, teoretisk kunskap och praktisk kunskap som det är meningen att våra elever ska lära sig i grundskolan är en absolut förutsättning för att man överhuvudtaget ska kunna ha någon som helst nytta av all info man hittar på t ex Internet. I vissa av hans påståenden är han fullständigt ute och cyklar och t.o.m motsägelsefull. Det är helt uppenbart att han inte alls förstått syftet med PISA eller hur dessa tester är utformade. Tydligt att han inte riktigt hängt med i diskussionerna som ligger bakom de senaste årens skolreformer heller. I synnerhet eftersom att han vänder kritiken åt fel håll även i de aspekter där han har helt rätt i sak.
Niclas Ekholm
29 december, 2013
Jag kan hålla med om att vi i framtiden säkert kommer behöva fler entreprenörer och innovatörer. En allt större del av arbetsuppgifterna kommer troligen också att vara mer projektbaserade än process-inriktade. Samarbeten och kommunikation inom och över organisationsgränser kommer troligtvis bli vanligare vilket ställer delvis nya krav på medarbetarnas olika kommunikativa förmågor. Men dessa förmågor och den KUNSKAP som krävs för att fungera bra i dessa sociala sammanhang, i olika projektteam, och att på kort tid kunna samla på sig rätt bredd och djup av faktakunskaper inom ett specifikt område, kritiskt granska dem och kanske även ifrågasätta dem inför en grupp är något som man kan och bör lära sig i skolan. Kunskap är ingenting statiskt och värdet av en viss specifik kunskap är inte heller konstant. Men det har det ju aldrig varit. Den enda skillnaden vi kan märka nu på senare tid och i framtiden är att specifika kunskapers värde förändras snabbare än tidigare. Det är snarare så att rätt kunskap i rätt tid i rätt sammanhang kommer bli väldigt mycket mer värdefullt i framtiden. Och vad Dennis Westerberg missar är att den allt större mängden information, fakta och kunskap som görs tillgänglig via Internet samtidigt ställer allt större krav på att vi snabbare ska kunna tolka och tillämpa denna kunskap. Och eftersom att vi, än så länge, är begränsade till att använda våra hjärnor för detta så måste vi utgå ifrån hur dessa organ fungerar. Och det är väldigt väldokumenterat att hjärnans kapacitet, effektivitet och förmågor när det gäller beslutsfattande, slutledningsförmåga, kreativitet, analys, tolkning m.m ökar ju mer kunskaper den samlar på sig. Och det gäller all slags kunskaper, oavsett om det är breda faktakunskaper, detaljerade, teoretiska eller praktiska.
Och för att återkoppla till PISA-resultaten… Hur kan man i nyktert tillstånd påstå att bristande läsförståelse, sjunkande resultat inom naturvetenskap och matematik, toppat med en oöverträffad andel sena ankomster och en försämrad attityd till lärande och utbildning inte skulle spela någon roll för hur bra det kommer att gå för våra svenska elever i framtiden?
Dennis Westererg
30 december, 2013
Tack för dina synpunkter. Tråkigt dock att du avslutar med att vara oförskämd, särskilt eftersom jag varit spik nykter i exakt 15 år, och eftersom jag inte alls hävdat mycket av det du skriver. Jag resonerar gärna, men har svårt för att hitta rätt, när du lägger orden i min mun.
Niclas Ekholm
30 december, 2013
Dennis, jag ber till att börja med om ursäkt om du uppfattade mig som oförskämd.
Mitt ifrågasättande om ”nykterheten” var mer tänkt som en lite ironisk metafor. Jag tror nämligen inte att du rent allmänt är opåläst, korkad eller ointelligent. Min poäng, som kanske kunde uppfattas provocerande, handlar om att det inte alls är ovanligt att man ser ”onyktert” och oklart på vissa saker och då agerar eller argumenterar irrationellt och ologiskt i olika situationer.
Det gäller alla människor och behöver inte alls bero på berusning av alkohol eller andra droger.
Det kan lika gärna handla om att man styrs och påverkas av kraftiga känslor som ilska, ångest, skuldkänslor, frustration, samvetskval, rädsla, glädje, begär, längtan, osäkerhet eller sorg.
Dessa kan uppkomma i massor av olika situationer och är svåra att förutse, men är några av de absolut starkaste orsakerna till att vi alla människor gör mängder av felaktiga och dåliga val i livet, både privat och på det professionella planet.
Våra hjärnor vilseleder oss att TRO att vi tar beslut baserat på ”kunskaper och fakta” som i själva verket många gånger inte är annat än åsikter, känslor, fördomar, antaganden och icke evidensbaserade påståenden.
För att ytterligare trassla till det för oss så envisas våra hjärnor med att skapa förenklade efterkonstruktioner och ”hitta på” logiska och rationella förklaringar och argument för att underbygga resonemanget i linje med våra känslor eller förutfattade meningar.
Det samma gäller även som försvarsmekanism efter det att vi tagit ett visst beslut.
Vi väljer då att se det vi vill se eller det som vi förväntar oss att se. De kritiskt granskande glasögonen som vi borde ha blir därmed smalt fokuserade på att hitta ”rätt” info och ”rätt kunskap”, som kanske egentligen i sammanhanget är helt fel.
Det enda sättet att minimera de destruktiva effekterna av detta tankesätt och vår selektiva varseblivning är att på ett strukturerat och metodiskt sätt bygga upp en förkunskap och en tillräckligt stor faktabas inom det berörda ämnet i den egna hjärnan.
Och tillsammans med detta även träna upp hjärnan i metoder för kritiskt tänkande, analyserande, utvärderande av fakta/kunskaper och reflektion.
Detta måste dock ske innan man ska tillämpa kunskaperna.
Att lära sig detta är extremt viktigt och det kan och bör man göra i grundskolan.
En viss individs färdigheter inom dessa områden bygger på egna insamlade och förvärvade kunskaper om detta.
Förmågorna som krävs för detta utvecklas dels med hjälp av kunskapsförmedling från lärare/pedagog till elev, men även mellan elever i samarbetsprojekt samt genom kunskapsinlärning i form av eget arbete med olika utformade uppgifter. Egna erfarenheter väger i dessa sammanhang tungt.
I grundskolan tränar man på detta med olika mer eller mindre framgångsrika pedagogiska metoder.
Där finns det dock mycket kvar att göra för att anpassa pedagogiken och de pedagogiska verktygen för att de ska vara relevanta och anpassade till dagens och morgondagens samhälle.
I synnerhet behövs en djupare förståelse för de informella inlärningsprocesser som sker parallellt hos alla elever utanför skolan, och en bättre anpassning av undervisningen i skolan för att kunna dra nytta av dessa synergieffekter.
Men för att kunna göra de ständiga förändringarna och de ständiga förbättringarna inom skolan som krävs för att hänga med måste vi lyfta upp de didaktiska grundfrågorna på dagordningen tydligare!
De frågor du påstår vi ska vägra svara på är tvärt om helt avgörande och svaren på dessa är det som sedan ska ligga till grund för de åtgärder och beslut som vi tillsammans måste ta för att komma dit vi vill.
Du målar upp en bild av lärarens roll som inte överensstämmer med det uppdrag de har.
Jag förstår dock din poäng och vart du vill komma med ditt resonemang. Men den ledarroll du beskriver och eftersöker behövs nog mer inom organisationer och företag.
Det är en stor skillnad mellan att leda en grupp vuxna utbildade individer mot ett visst gemensamt mål, jämfört mot ett gäng helt oskolade, självcentrerade och hormonstinna ungdomar, om du förstår vad jag menar.
Jag tror att du missuppfattat grundskolans syfte och kanske inte förstår komplexiteten i hela inlärningsprocessen.
Eller så har du bara helt enkelt en annan uppfattning och övertygelse om vad som är bäst.
Men ingen förväntas vara färdigutbildad när man går ut grundskolan, vare sig inom förmågor eller när det gäller faktakunskaper.
Du har däremot helt rätt i att vi måste IFRÅGASÄTTA värdet och nyttan av just de kunskaper som lärs upp och värdesätts för tillfället.
Men rätt kunskap och information kommer aldrig blir värdelöst, snarare tvärt om!
Men för att lyckas med att belysa det som är viktigt måste vi, tvärt emot ditt påstående, ha ett mycket tydligare kunskapsfokus inom skolan. Och vi måste regelbundet ifrågasätta den aktuella undervisningens kunskapers relevans genom att ställa frågor, hitta svar, diskutera och debattera vad som vi tillsammans tycker, tror och anser är viktigt. Sedan följa upp detta med undersökningar och mätningar för att verifiera om vi verkligen hade rätt.
I alla fall om vi vill fortsätta ha ett fungerande demokratiskt samhälle där så många som möjligt av oss alla individer har en plats.
Dennis Westererg
30 december, 2013
Ursäkten tas emot, Niclas 🙂
Jag tror, precis som du skriver, att jag har en helt annan uppfattning och övertygelse om vad som är bäst, än vad du har. Jag låter det gärna stanna därvid, emellertid.
franskmat
30 december, 2013
Tack Henrik, vi är överens om att svaret jag fick inte ökade förståelsen av texten.
Karin
30 december, 2013
Lysande svar Niclas och även Henrik!! Speciellt bra att du tar in hjärnan i resonemanget: en ofta bortglömd faktor. I vissa forum får jag intrycket att ”lärarna tycker” ungefär som Dennis Westerberg i mer eller mindre stark form och då blir jag lite nervös. Men jag undrar hur stor andelen verkligen är. Förhoppningsvis har vi generellt en mer nyanserad bild såsom svaren här visar på. Och även den här bloggen: http://xiblog.se/2013/12/29/kunskap-ar-latt-att-bara/
Henrik Birkebo
30 december, 2013
”Hjärnan en ofta bortglömd faktor” 😀
Jo, Karin, det finns nog lärare som tycker ungefär som Dennis Westerberg. Även jag kan bli nervös när jag hört sådant. Och även jag uppskattade Niclas svar ovan (samt utvikning nedan).
Skolan är allas vår gemensamma angelägenhet, och det är viktigt att alla ska få kunna yttra sig i det offentliga samtalet och bidra med de insikter man tycker sig ha. Och nej, lärare och skolan ska absolut inte gå i försvarsställning och inbilla sig att allt står väl till. För det gör det verkligen inte. På samma gång går vi dock vilse ifall vi inbillar oss att problemen så som de kommit så tydligt till uttryck går att lösa bara genom att vifta lite med trollspöet (i synnerhet om man inte gått ”trolleriskolan” själv). Lite ödmjukhet inför professionen vore klädsamt.
Det brukar vara så att det man kan minst om tror man sig själv mest om. Tyvärr gäller detta säkerligen även mig själv inom en en mängd olika områden. Det är först då man står med det konkreta ansvaret – hands on – som svårigheterna blir riktigt uppenbara för en. (Skrev en bloggpost om detta igår: http://birkebo.blogspot.se/2013/12/den-svenska-skolan-befinner-sig-i-kris.html).
Niclas Ekholm
30 december, 2013
På förekommen anledning kanske det även är på sin plats att inflika med en beskrivning av vad PISA handlar om, eftersom det som försvarsreaktion i debatten efter chockbeskeden om de kraftigt rasande resultaten figurerat en hel del missuppfattningar.
Pisa avser att mäta sådana kunskaper som kan anses betydelsefulla för att fungera som REFLEKTERANDE samhällsmedborgare i ett MODERNT SAMHÄLLE, och som utgör en god bas för fortsatt lärande. Ramverket som beskriver vilka kunskaper man vill mäta bygger inte direkt på läroplaner och kursplaner i de deltagande ländernas skolor, utan definierar det man på engelska kallar literacy, vilket något förenklat kan beskrivas som medborgarkunskaper. Det handlar generellt om ATT KUNNA FÖRSTÅ och ANVÄNDA KUNSKAPER inom olika ämnesområden för att kunna REFLEKTERA, SKAFFA NY KUNSKAP och uppnå sina mål i olika avseenden. Uppgifter i Pisa utgår ofta från verkliga situationer och förhållanden.
Möjligen skulle man kunna tolka detta som att Pisa inte alls mäter skolkunskaper, men så är det inte. I flera rapporter från Skolverket fastslås att överensstämmelsen mellan Pisas ramverk och svenska kursplaner är mycket god.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att intentionerna från t ex skolverket och de styrdokument som borde ligga till grund för den undervisning som bedrivs i de svenska skolorna är förenliga med den målbild som du Dennis i ditt resonemang vill att skolan borde gå mot.
Frågan vi alla måste ställa oss, mot bakgrund av de kraftigt försämrade resultaten, är då om skolans företrädare, där bl a lärarna har en väldigt viktig roll, verkligen gör det de borde för att uppnå de förväntade resultaten.
Därmed inte sagt att allt är lärarnas ”fel”, men vi kan ju inte blunda för det faktum att undervisningen, utformad som den ser ut idag, inte leder dit vi vill.
franskmat
31 december, 2013
Tack Niclas, Henrik, Karin med flera. Om Pisa i förlängningen (jag tror på resultatet från Pisa med begränsning av felmarginal, som i alla undersökningar av den typen). Skolverket, Niclas, styrs av tjänstemän med egen agenda verkar det som (Se Livsmedelsverket, Lundsberg mm), det är som om alla vill synas på parnassen idag. Det är viktigare än alt annat. Man baserar sina riktlinjer efter det stöd, enligt den forskning man väljer ut passar ändamålet. Just nu. Det finns dolda bindningar. För att kunna se dem måste man vara läskunnig, historiskt kunnig, kunna hålla flera bollar i luften samtidigt, ha kunskap så att man vet var man ska leta efter information. För att söka på nätet, veta vilka sökord/trådar som leder till nödvändig, önskvärd information, ha analytisk förmåga och kunskaper tillräckligt för att kunna bedöma trovärdigheten och vad som eventuellt kan saknas, för att kunna bilda sig en korrekt uppfattning, så nära sanningen som möjligt. Om inte riskerar vi att bli förda bakom ljuset. Nu står inte allt att finna på nätet – som till exempel svar på frågor som om segregationen ökat med friskolor eller om den var likadan, eller större innan då närhetsprincipen nådde. Eller hur ämneskunniga lärares elever gick vidare med sina studier och bidrog till det svenska samhället som läkare, psykologer, civilingenjörer, jur.kand, journalister, arkitekter – 5-åriga utbildningar -plus praktik i flera fall-som också de håller på att försvinna. De behövs ju inte längre – alla kan! Man har ju tillgång till nätet! Man kan ju vara sin egen läkare! Bevare oss! Det kan ju vara så att inlägget denna diskussion utgår ifrån, som är luddigt, egentligen avsåg att sälja föreläsningar till kommunala inrättningar? I verkliga livet kanske artikelförfattaren kan vara karismatisk eftersom han på sin hemsida säljer föreläsningar och referenserna är mestadels kommunala, men det skrivna ordet, det står där. Det är de tankar jag får efter att ha ställt några frågor till nätet. Var det rätt så?
Henrik Birkebo
31 december, 2013
Ja, Karin, det var rätt så. Tyvärr.
Plura
31 december, 2013
Kunskap är färskvara. Så har den varit i alla tider. Även tiden före internetuppkopplingens dagar med nya areor. Ta bara ett exempel. Tidningsbranschen ritades markant om när datorerna gjorde sitt intrång på 80-talet. En hel yrkeskår försvann på ett nafs. Sedan dess har denna bransch ritats om kraftigt. En ständig utveckling vi får se framöver ju mer transparant världen blir.
Samtidigt får en gammal uv som jag påpeka att vissa vetskaper måste man ha med sig för att lyckas. Man måste kunna läsa, räkna och skriva oavsett var den ”nya” kunskapen framställs. Utan det och tekniken att ta till sig kunskap och omforma den till nya nyttigheter är man lost. Därför behövs både logiskt och kritiskt tänkande som färdigheter. Träna detta. Fakta kan man alltid hitta när de behövs. Så det viktiga PISA 2012 signalerade var dagens dåliga läsförståelse. Att rabbla ord är inte liktydigt med att man vet vad orden står för. Det är först då du kan ha en kritisk analys av som t ex strömmar ut i de sociala medierna.
Henrik Birkebo
31 december, 2013
Plura, det du skriver är verkligen inget märkvärdigt. Det riktigt märkvärdiga, däremot, är att det du skriver uppenbarligen behöver sägas. Och det riktigt bedrövliga är ifall människor som inte ens förstår detta får utrymme som inbjudna talare i större sammanhang än fikagänget kring det egna köksbordet.
Hujedamej.
Clas Örjan Spång
2 januari, 2014
Det är en illusion att vi får mer kunskap i allmänhet genom internet. Webben tar tid från andra sätt att få kunskap. Däremot får vi, om vi vill, mer kunskaper om vad andra människor vill förmedla till oss. Vi får ibland kunskaper om hur sökrobotarnas och databasernas algoritmer filtrerar och rangordnar fakta. Vid sällsynta tillfällen kan vi också få kunskap om hur internet censureras. När vi väljer internet i stället för en mer traditionell kunskapsförmedling väljer vi ofta bort ett transparent, genomtänkt och överskådligt alternativ och i stället kan vi få ett intellektuellt kaos där djungelns lag råder. Vi väljer bort ett socialt sammanhang utan att vi så säkert får något annat i stället.
Tommy Mattsson
4 januari, 2014
För mig gäller genomgående motsatsen till vad Spång skriver. Vid traditionell kunskapsförmedling väljs all valfrihet bort. Det är sant att processen är transparant, genomtänkt och överskådlig men detta endast för förmedlaren inte för mottagaren. Det sociala sammanhanget är strikt reglerat utifrån förmedlarens idéer och behov av självhävdelse.
Dessutom är grundidén om att kunskap över huvud taget kan förmedlas ett feltänk i sig, kunskap skapas av eleven med hjälp av lämplig handledning av en duktig pedagog. Därvid använder sig pedagogen av de hjälpmedel han finner lämpliga i den aktuella situationen tex internet, kurslitteratur, skönlitteratur, dataprogram, seminarier, grupparbete osv Det är pedagogens uppgift att se till att ett intellektuellt kaos undvikes för så vitt hen inte anser att detta kaos kan ge positiva resultat förstås….
Nils
4 januari, 2014
Rekommenderar denna länk till alla som tror sig ha synpunkter eller lösningar på skolans problem. Det är en forskare Stuart Firestein, som har en klargörande syn på kunskapens och forskningens kärna, att inte veta.
pinpoint0069
4 januari, 2014
Hej Dennis!
Vilket – formulerat brev du har delgivit oss.
Tack!
Alltid bra med engagerade människor som tar barns och ungdomars utbildning på allvar.
Jag hoppas innerligt att mina barn aldrig får en lärare med samma inställning som du.
Du verkar helt ha tappat greppet om vad kunskap v.s. information innebär.
Din definition av ”kunskap” verkar liktydig med ”information”.
Det finns en väsentlig skillnad här.
Jag håller med om att det finns en ofantlig massa information på internet.
Kunskap, däremot, är något helt annat. Det är vad människan har tagit till sig i form av information och produkten av hur olika informations korrelerar till varandra inom intellektet.
All denna information är näst intill meningslös utan förkunskaper och därmed förmåga att sätta samman informationerna och skapa ny kunskap.
Tror du verkligen att alla våra vetenskapsmänniskor skulle ha kunnat upptäcka och definiera världen som vi ser den idag om de inte hade tidigare kunskaper i ryggen?
Utan t.ex. Niels Bohr (http://sv.wikipedia.org/wiki/Niels_Bohr) skulle du inte kunnat skriva din artikel på din dator eller ”padda”. För utan honom hade inte kvantfysiken kunnat bidra till att utveckla de datorer vi har idag. Hans kunskap har gått i arv till de nya fysikerna som i sin tur lämnar ett kunskapsarv till nästa generation.
Är det detta steg du vill hoppa över?
Vi lever i en värld, ”med marknadsekonomin som socialt system” som vi måste förhålla oss till, MEN, Vi är inte slavar under denna. Vi formar själva den värld vi lever i och den värld vi vill ha.
Annars har man ju fullständigt gett upp och överlämnat all makt åt dem som faktiskt för länge sedan har kunskapen att inse detta. !
PUNKT!
Ett citat
”…krävs det att man är med och skapar det som alla behöver, men som de ännu inte vet om att de behöver.” är som taget ur Berghs School of Communications kurs 1A.
De frågor som du föreslår att vi ska ställa ska jag inte argumentera emot. De verkar sunda.
Däremot verkar du helt ha tappat greppet om den betydelse allmänbildning och grundkunskap har för att kunna ge dessa frågor relevans i verkligheten och den viktiga roll en lärare eller mentor spelar för eleven, genom att kunna ge perspektiv och kontext till informationen som kan omvandlas till kunskap, genom sin erfarenhet.
Dina argument är enkelriktade och flummiga.
Gå hem och läs på.
Skaffa dig lite kunskap innan du babblar.
Dina referenser verkar inte heller helt relevanta eller ens hållbara.
M.v.h.
En bekymrad medborgare.
Tommy Mattsson
4 januari, 2014
Du skriver : All denna information är näst intill meningslös utan förkunskaper och därmed förmåga att sätta samman informationerna och skapa ny kunskap.
… och detta kan jag bara instämma i.
… men det innebär inte att jag ser barn. oavsett ålder, som tomma kärl som jag måste ”grunda” med vad du kallar grundkunskaper. Alla barn bär med sig vetande, kunskap och erfarenheter som jag som lärare måste utgå ifrån. Detta är viktigt, inte minst för att skapa den motivation som är förutsättningen för allt lärande. Givetvis kan du skapa en yttre motivation med hjälp av morot och piska men för eller senare, i allmänhet i tonåren, genomskådas detta av de flesta barn som då ofta genomlever en form av existentiell kris.
Jag menar inte att vi ska vända vårt kunskapsarv ryggen utan att vi i stället bör inrikta oss på att motivera barn att ta för dem adekvata delar till sig och då avser jag inre motivation. Alla barn bär denna inre motivation tills vi vuxna framförallt i skolan lyckas beröva dem den
Tommy Mattsson
4 januari, 2014
För övrigt verkar du själv ha en något ambivalent inställning till förhållandet mellan information och kunskap. Om jag förstår dig rätt kan du hämta information om Bohr på Wikipedia men om du på samma sätt vill sätta dig in i hans ofullständiga och delvis felaktiga atommodell då söker du kunskap, eller ?
Kanske borde man ersätta uttrycket kunskapsarv med informationsarv och kanske borde vi prata mer om färdigheter än kunskaper. Nog beskrivs mycket av det som kallas baskunskaper bättre som basfärdigheter ?
Med tanke på de oerhörda informationsmängder som översköljer oss framstår det som allt mera nödvändigt att kunna navigera i detta kaos. Denna navigationsförmåga kommer i framtidens samhälle att framstå som en livsnödvändig färdighet fullt i klass med att kunna läsa, skriva och räkna. Ingen av dessa färdigheter kommer att kunna utvecklas optimalt med hjälp av traditionell förmedlingspedagogik, typ katederundervisning, tvärtom krävs det ett individuellt anpassat, ickeauktoritärt förhållningssätt till eleven, som tyvärr inte ryms inom det nuvarande skolsystemet.
Dennis Westererg
4 januari, 2014
Hej.
Tack för din kommentar.
Jag tror dessvärre att du helt missat min huvudpoäng. Jag skiljer nämligen kunskap, från såväl data, fakta, information, mm. Det jag också gör, är att skilja mellan ”viktig” (i betydelsen ”väsentlig”) och ”värdefull” (i betydelsen ”full av värde i en marknadsekonomi”).
Om du läser texten igen, och gör ditt yttersta för att verkligen förstå att jag inte på något sätt menar att kunskap är oväsentlig, MEN att just kunskap tappar sitt värde i en marknadsekonomi, när den finns tillgänglig överallt (vilket jag bestämt påstår att den finns, inte bara information alltså).
Det är nämligen fullt möjligt att skaffa, inneha, processa, utveckla, analysera, begrunda vilken kunskap (jepp…kunskap) som helst, UTAN att sätta sin fot i skolan. Det var det inte förut. Det betyder inte att själva skolan blivit oviktig. Däremot att den bör syssla med annat, just för våra barns skull. (OCH…jag hävdar att skolan bör syssla med exempelvis källkritik…absolut.)
Det betyder att vem som helst, med en internetuppkoppling, har möjlighet att lära sig vad som helst, på väldigt kort tid. Därmed inte sagt att alla gör just detta, eller att alla har samma förutsättningar för detta. Absolut inte. MEN möjligheten finns, och det är just detta som är skillnaden som gör skillnaden. Kunskap tappar i värde (utan att vara oviktigt), precis som innehav av muskelmassa gjorde, när vi gick från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.
För kännedom, gör jag dessutom en skillnad mellan kunskap å ena sidan, och klokskap (visdom och förståelse), och andra sidan. Kunskap handlar om att beskriva ”den värld som finns utanför oss”. En beskrivning som förändras i och med att vi skaffar oss ytterligare kunskaper (vilket vi numera gör i rasande takt). Klokskap (visdom och förståelse) handlar om att utveckla vår insikt om ”vad som händer på insidan av oss”. Ju mer vi utvecklar vår klokskap förstår vi att ”mjuka värden” såsom värderingar, attityder och känslor exempelvis, inte har särskilt mycket med kunskap att göra. Faktiskt inte. Detta är förklaringen till att mer kunskap om miljöförstöringen inte bygger ett hållbart samhälle. Det gör emellertid mer klokskap.
På samma sätt byggs inte förståelse kring alla människors lika värde, av att få mer kunskap. Jimmy Åkessons främlingsfientliga inställning beror självklart inte på avsaknad av kunskap. Däremot på avsaknad av klokskap. Och den skillnaden är allt annat än oväsentlig.
Jag menar alltså att skolan framöver borde arbeta med att utveckla klokskap i stället för kunskap. Det är nämligen just detta som framtiden, som blir alltmer komplex, skriker efter. Att ta sig an en komplex värld med kunskap, blir allt svårare. Med klokskap (förståelse och visdom), blir det däremot allt lättare.
Dennis Westerberg
4 januari, 2014
Och…mina idéer om hur vi, tillsammans i en global (och uppkopplad värld) kan utveckla klokskap (visdom och förståelse), berättar jag gärna mer om framöver, ifall någon är intresserad 😉
Tommy Mattsson
4 januari, 2014
Jag förstår inte vad du menar. Nog är det kunskap om den ”yttre” världen som driver fram ett miljöengagemang i betydligt större grad än en klokskap baserad på vad som händer inuti oss.
För mig är kunskap ett inre attribut, en väsentlig del av min personliga integritet, skapad av mig utifrån mina erfarenheter och ingenting som ligger och skräpar på nätet. På samma sätt är mina värderingar ett resultat av mina erfarenheter och mina kunskaper
Dennis Westerberg
4 januari, 2014
Och just kring skillnaden mellan kunskap och klokskap…Tommy…har jag en annan uppfattning.
Samt…jag har ALDRIG påstått att kunskap ”ligger och skräpar på nätet”. Nätet MÖJLIGGÖR kunskap-ande, på massor av sätt. Fler sätt än förut, TILLSAMMANS med andra (i samtal, diskussion, med och utan handledning)…många andra, människor från hela världen (genom text, bilder, ljud, mm)…i realtid dessutom…om man så önskar. Viktigt som tusan…absolut…men allt mindre värde-fullt.
Tommy Mattsson
4 januari, 2014
Dennis, jag tror att min och din syn på hur en ¨framtida skola bör utformas har många likheter även om vi tråcklar oss fram till den på något olika spår. Kanske skulle den avvika så mycket från den nuvarande skolan att den bör betecknas på något annat sätt.
Dessutom tror jag att min definition av kunskap ligger nära din av klokskap. Jag har mycket svårt att se kunskap som något som ligger utanför individen. För mig kan kunskap aldrig förmedlas, det vi överför är information som individuellt kan ligga till grund för eller omforma personlig kunskap.
Dennis Westerberg
4 januari, 2014
Tommy, det kan säkert vara så att vår ”syn” har många likheter. Min inställning till utveckling grundar sig på en övertygelse om att ingen förändring egentligen kan ske om vi inte är beredda att ändra karaktären på samtalet. För mig är nämligen all utveckling lingvistisk.
Om vi fortsätter att tala på det sätt vi alltid har gjort, kommer vi att tänka på det sätt som vi alltid har gjort, kommer vi att känna på det sätt vi alltid har gjort, kommer vi att handla på det sätt vi alltid har gjort, kommer vi att få de resultat vi alltid har fått. Därför är det av STOR betydelse för mig att utmana varje definition och resonemang som konserverar och begränsar.
Tack för att du gjort dig besväret att kommentera mitt inlägg…och mitt tack är till er andra också, givetvis 🙂
Niclas Ekholm
4 januari, 2014
Ok Dennis, nu har du fått dina fem minuter i rampljuset, grattis 🙂
Det är nu du kan erkänna att du bara försökt driva med alla för att få uppmärksamhet och viral spridning för att sedan kunna sälja in dig själv som föreläsare om hur man med kunskap om kommunikation, manipulation av fakta och genom att anspela på känslor hos mottagaren kan vilseleda även de mest påläsa och intelligenta människorna.
Ditt lilla experiment lyckades dock inte fullt ut, men ändå delvis vilket är mycket intressant.
Du har däremot bevisat (den sedan länge gamla sanningen), att man genom att göra eller säga något riktigt korkat, oväntat eller kontroversiellt kan få uppmärksamhet och nå ut genom mediebruset.
Är det här ditt sätt att sälja in ditt kommunikations- och eventbolags tjänster?
Genom att själv visa hur man inte ska göra och effekterna av att uttrycka sig på ett otydligt och motsägelsefullt sätt så att mottagarna inte inte alls förstår vad du egentligen menar?
Är din poäng att försöka synliggöra att det råder en allmän förvirring och okunskap beträffande gemensamma definitioner av viktiga begrepp som är en förutsättning för kommunikation, dialog och förståelse?
Eller är det ett desperat försök att få någon kommun att satsa delar av den redan så ansträngda skolbudgeten på den dansskola du är engagerad i?
Eller kanske ett trevande försök till en artistisk karriär som provocerande lustigkurre som driver med viktiga aktuella samhällsfrågor och vrider och vänder på saker för att vara ironisk?
Eller, handen på hjärtat Dennis, ljög du helt enkelt bara när du så tydligt bedyrade att du inte sippat på sponken på exakt 15 år?
Dennis Westerberg
5 januari, 2014
Niclas. Jag upplever att du kommer med en hel del antydningar och insinuationer i ditt senaste inlägg. Det skulle vara ganska lätt att tolka dessa som ett försök till smutskastning, men jag väljer i stället att vara vänlig men tydlig i mina kommentarer:
1. Nej, jag har inte ambitionen att driva med någon. Jag är uppriktig i min ambition att bjuda på mina ärliga synpunkter.
2. Nej, jag har inte skrivit inlägget för att få ”viral spridning”. Det var #skolvåren som kontaktade mig. Inte tvärtom.
3. Nej, jag har inte (medvetet i alla fall) manipulerat fakta.
4. Nej, jag har inte som ambition att ”sälja in mig själv ”som föreläsare. Jag har uppdrag/sysselsättning så att det räcker. Ungefär var tredje föreläsning (bl.a. den jag gjorde för #skolvåren på #afkMalmö) gör jag dessutom utan krav på arvode.
5. Nej, jag har inte som ambition att vilseleda någon.
6. Nej, mitt inlägg är inte tänkt som något experiment.
7. Nej, jag har ingen anledning att vilja sälja in några tjänster för min event- och kommunikationsbyrå Creandia AB. Den verksamheten ligger ”i vila” på obestämd tid, efter Jubileumskarnevalen 2013.
8. Ja, en av mina poänger (dock inte den viktigaste) är att just ”försöka synliggöra att det råder en allmän förvirring och okunskap beträffande gemensamma definitioner av viktiga begrepp som är en förutsättning för kommunikation, dialog och förståelse.
9. Nej, mitt inlägg har inte med någon dansskola att göra. Min fru driver en sådan, som finansieras helt utan några som helst bidrag. Den varken behöver eller önskar kommunala pengar.
10. Nej, jag önskar ingen artistisk karriär. Jag har min bakom mig (som dessutom varade långt mer än ”fem minuter i rampljuset”).
11. Ja, jag har inget emot att betraktas som ”provocerande lustigkurre som driver med viktiga aktuella samhällsfrågor och vrider och vänder på saker”. Däremot är jag inte ironisk. Inte i detta sammanhang, alltså.
12. Nej, jag ljög inte när jag när berättade att jag varit spik nykter i exakt 15 år. Jag hade tidigare grava alkoholproblem.
Jag avbryter härmed kommunikationen med dig framöver, Niclas. Det känns trist på flera sätt, särskilt eftersom jag betraktat några av dina synpunkter som insiktsfulla och välmenande. Dock uppfattar jag flera av dina senare formuleringar som direkt oförskämda (återigen), och det ger mig således ingen anledning att diskutera viktiga frågor vidare med dig. Önskar dig emellertid allt gott, framöver.