Skolan bör hjälpa elever att finna sin politiska identitet tidigare

Posted on 28 december, 2013 av

1


Dagens gästbloggare är Dana Pourkomeylian, ordförande för ungdomsorganisationen U.T.O.P.I. (Unga för Tolerant Opartisk Politisk Interaktion).

Dagens gästbloggare är Dana Pourkomeylian, ordförande för ungdomsorganisationen U.T.O.P.I. (Unga för Tolerant Opartisk Politisk Interaktion).

Dagens gästbloggare är Dana Pourkomeylian, ordförande för ungdomsorganisationen U.T.O.P.I. (Unga för Tolerant Opartisk Politisk Interaktion). Hon skriver om barn och ungas utanförskap i dagerns politiska klimat.

I dagens Sverige råder ett demokratiskt problem. Ett demokratiskt problem som få talar om. Konflikten stavas barn och ungas brist på politisk kunskap och engagemang, eller rättare sagt – samhällets misslyckande att erbjuda dem och uppmuntra dem att ta del utav den information och det arbete som finns.

I Sverige har vi en oerhört låg andel förstagångsväljare som faktiskt tar sig till vallokalen och lägger sin röst, som utnyttjar sin medborgerliga och demokratiska rättighet. Vissa skulle kalla det för ungdomlig lathet, generation Z, men konflikten måste analyseras på ett djupare plan än så. Sanningen är den att dagens barn och ungdomar, i likhet med de barn och ungdomar generationer innan dem, inte är en attraktiv väljargrupp för våra politiker och därmed tas deras intressen inte på allvar eller över huvud taget då de inte tillåts att rösta innan 18 års ålder. Detta innebär att barn och ungdomar innan 18 års ålder inte behöver engagera sig politiskt, och viktigare är inte lever i ett samhälle där de på allvar uppmuntras att engagera sig politiskt. Politik, vad är det egentligen? Det är något som vuxna håller på med, det är något som en som barn ”inte ska behöva tänka på”. Konsekvensen utav detta blir ett enormt gap mellan barndomsåren och den dagen, den sekund, då ungdomen i fråga tar steget över vuxentröskeln och fyller 18. Att gå från en barndom och en ungdom där få uppmuntrats till att delta och engagera sig i den politiska debatten, till att plötsligt förväntas fatta ett beslut om sin politiska och ideologiska identitet. Det hoppet blir för stort för många och givetvis blir konsekvensen ett lågt valdeltagande.

Fråga som svävar som ett mörkt moln över detta blir – hur ”demokratiskt” är egentligen ett samhälle när en så stor del utav dess väljare inte röstar?

I en undersökning gjort utav U.T.O.P.I. där 500 gymnasieelever deltog svarade en majoritet på frågan ”Varför är du inte engagerad i politik” att UTOPIHEADER1”Politik känns för långt bort från mig”, och ”Jag kan inte tillräckligt”. Ungdomar känner sig inte inkluderade eller inbjudna till den politiska debatten och viktigare är, många ungdomar saknar kunskapen de behöver för ett fruktsamt deltagande. Den politiska resan börjar istället när ungdomen blir myndig, och konsekvensen blir ett lågt valdeltagande men även att dem ungdomar som faktiskt väljer att rösta i alla fall i stor utsträckning gör detta med bristande information och kunskap om vad det egentligen är de röstar på. Detta kan leda till att många röstar på ett parti som egentligen inte överensstämmer med deras värderingar, eller att många endast väljer att rösta på något utav dem större partierna eller missnöjespartierna eftersom det är ett enklare val än att faktiskt engagera sig och försöka minska det kunskapsgap som byggts upp under barndomen.

Vi har alltså flera stora demokratiska dilemman och utmaningar i detta. Barn och ungdomar saknar representation i den politiska sfären. De tillåts inte att rösta förens de är 18 år gamla samtidigt som de inte får den information och uppmuntran till engagemang innan de blir myndiga för att kunna ta det beslut som krävs utav dem på valdagen. Detta för att det inte gynnar någon, utöver ungdomarna, att satsa resurser på att utbilda och engagera ungdomar i politik innan de fyller 18. Detta innebär att många ungdomar inte påbörjar sin resa mot att finna sin politiska identitet förens de blir myndiga, och kanske inte ens heller förens många år efter det. En kan absolut argumentera för att röstningsåldern borde sänkas. Barn är ju straffmyndiga vid 15 års ålder, inte sant? Om en är gammal nog att straffas och ta ansvar för ett felaktigt beslut en gjort vid 15 års ålder, varför ges en inte då också rätten att välja dem som stiftar dem lagar vilket en straffas under? Dock kvarstår det största problemet, även om röståldern skulle sänkas – att kunskapen som krävs för att ta ett sådant beslut i stor utsträckning saknas.

Skolan har länge fungerat som den plattform där vi uppfostrat samhällsmedborgare och demokrater. Samhällskunskap har lärts ut på mycket grundläggande plan, och hur det fungerar i riksdag, kommun och landsting är något som varenda elev har skrivit åtminstone ett prov på under sin grundskoletid. Dock är det få skolor som lär sina elever att upptäcka sin egna politiska identitet och hur just dem är en viktig del utav samhället, hur deras engagemang, intresse, självkritik samt medvetenhet är viktig för samhällets utveckling – och förbättring. Låga kunskapsinjektioner och stimulans leder till lite nyfikenhet och intresse. Lite nyfikenhet och intresse leder till lite engagemang. Lite engagemang leder till ett lågt valdeltagande. Ett lågt valdeltagande är ett avsevärt demokratiskt problem som måste lösas snarast för samhällets bästa – men lösningen börjar också där problemet börjar, och inte där det slutar.

Posted in: Gästbloggare