”Eleverna jag möter tar ansvar!”

Posted on 3 januari, 2014 av

1


Dagens gästskribent är Lotta Karlsson från Halmstad:

Jag har under de senaste dagarna läst på facebook en artikel som delats, skriven av David Eberhard för GP den 27/12. Den har som rubrik ”Skolan tar stryk när barn tillåts vara gränslösa”. Ju fler gånger jag läser den, desto mer upprörd blir jag. I artikeln skriver författaren att svenska elever ”är dåliga på kunskaper men bra på att ställa till oreda”.
Här skriker hela mitt inre NEJ! Jag arbetar som SO och språk-lärare på Halmstads största högstadieskola, en skola med hög andel elever med utländsk bakgrund. De elever jag möter dagligen i mitt arbete som pedagog är inte elever som ställer till oreda och som inte kan ta in och använda sig av kunskaper. Tvärtom. De elever jag möter är elever som tar ansvar, som vet vilka förmågor som är deras styrkor och vilka förmågor de måste öva mer på. Elever som bott i Sverige i bara några få år, men ändå har tillräckligt med mod och jävlaranamma för att stå inför både pressen och kommunstyrelsens ordförande och presentera sina framtidsvisioner för Halmstad kommun. Framtidsvisioner utan gränser. Barn som tänker utanför boxen. Utanför gränserna vad vi tror är ”möjligt”. Gränslösa elever. Elever David Eberhard hävdar ligger bakom Sveriges dåliga resultat i PISA-undersökningar.
Men så i morse när jag bläddrade igenom vänners facebook-statusar så såg jag plötsligt något spännande. En artikel med rubriken ”En lärares framgång kan aldrig mätas i antalet PISA-poäng”. Jag läste igenom den, inte bara en gång, utan flera, och kände en värme och ett leende i hela kroppen. Författaren Dennis Westerberg har lyckats samla alla mina tankar i en artikel. Vi formar morgondagens företagsledare, entreprenörer, kunskapsförmedlare och inspiratörer. De som ska ta över efter oss. De som kommer ha yrken som inte ens är uppfunna ännu. Hur ska vi bäst förbereda dessa ungdomar för en framtid som vi inte vet något om? Jo, genom att rusta dom med kunskap värt namnet. Dennis nämner ett flertal olika kunskapsområden som är värdefulla i framtiden. T.ex. kreativitet, engagemang, kritiskt tänkande och kommunikation.
Det är detta som är mitt mål som lärare att förmedla. Att i klassrummet skapa ett ställe där eleverna får öva just dessa förmågor. Om mina elever kommer till mitt klassrum med ett leende och en energi, energin att vilja lära, då har vi lyckats! Vi, inte jag. Jag och mina elever arbetar tillsammans för att skapa kunskap. Mina elever tar in mycket ”fakta” via flippar som jag publicerar på min blogg. De kommer förberedda med fakta, med frågor och funderingar som vi tillsammans kan bearbeta på lektionen. Tillsammans, inte ensamma på sina rum. Att flippa klassrummet handlar om att ta fokus bort från läraren, och istället sätta fokus på lärprocessen. Det handlar inte om att jag som lärare tar ett kliv bort från eleverna, utan jag kan arbeta närmare varje enskild elev, då jag inte längre behöver lägga min tid på att föra en monolog vid katedern. Det är när fakta har inhämtats, när den ska bearbetas, det är då vi pedagoger behövs som bäst. För att ställa de utmanande frågorna. För att inspirera, engagera och ifrågasätta. För att göra allt det som David Eberhard med all sannolikhet skulle kalla för ett klassrum fyllt med ”oreda”. David är rädd för den ”gränslösa” skolan. Mina elever har gränser. De sätter upp gränser för sig själva hela tiden. ”Jag kan inte” ”jag törs inte” jag tror inte på mig själv”. Mitt jobb är att riva dessa gränser, INTE sätta upp nya! En gränslös skola för mig är framtidens skola. Den vill jag vara med och skapa!
”Det vi ska vara oroliga över, är att vi fortsätter att tvinga skolan att syssla med kunskapsinlärning, när den egentligen borde ägna tid åt precis allting, utom just detta”. Tack Dennis Westerberg för att du klädde mina pedagogiska tankar med ord!
/ Lotta Karlsson, Östergårdsskolan, Halmstad

Posted in: Uncategorized