Den svenska skolan står inför svåra beslut efter allt mer fokus på sjunkande resultat. Det finns två vägar att vandra – leta upp och följa gamla stigar, eller att skapa en egen, ny stig.
Mer förmedlingspedagogik, fler prov, fler läxor, längre skoldagar, betyg i allt yngre åldrar, ökad toppstyrning, med mera. Visst kan vi göra så. Vi kan försöka hämta idéer från Shanghai, Singapore och Sydkorea.
Eller vi kan analysera vad Sverige redan är bra på och bygga vidare utifrån starka svenska värderingar som samverkan, ansvar, inklusion, jämställdhet och demokrati.
Det praktiska pedagogiska alternativet heter ”skarpa demokratiska projekt”.
Vi har ett system som i 180 år har byggt på följande idé. Äldre tjänstemän i Stockholm har bestämt vad eleverna ska lära sig, när de ska lära sig, var de ska lära sig, hur de ska lära sig, av vem de ska lära sig och med vem de ska lära sig. Handlingsutrymmet för individen har varit minimalt. Är uppifrån hårt styrda system som i ”framgångsrika” städer och stater i Asien vårt nya ideal?
Eller ska en fortsatt utveckling av vår demokrati med samverkan och ansvar vara våra ledtrådar? Ingen förnekar betydelsen av att ha kunskap om sitt kulturarv eller att kunskap är basen för både kreativitet och demokrati. Det är i en praktisk tillämpning av kunskapen inom ramen för vår demokrati som vi finner nyckeln till framtid och framgång.
Internet vänder upp-och ner på spelreglerna och det kommer att bli allt svårare att styra skolans vad, hur, när, var, av vem, med vem. Ska vi fortsätta att insistera på att vi vet vad eleverna behöver kunna för att lyckas i en allt mer osäker framtid?
Det må låta abstrakt att prata om projekt och process. Vi måste dock välja. Ska skolan vara innehållsinriktad, då mäter man det man kommer ihåg. Om skolan ska vara processorienterad, då ställer man krav på hur man använder det man lär sig. Då öppnas nya världar där ungdomar lär sig inte bara ett innehåll utan en process för att lära sig och en process för att påverka samhället och därmed bli en aktiv medborgare i vår demokrati.
Några exempel. Skolan ska spela upp en musikal den 4 maj. Det är skarpt läge – det måste vara klart och det ska vara hög kvalitet. Resan dit inkluderar diskussion om musikalens tema, texter, dramaturgi, budskap och genomförandet. Det är ett skarpt projekt som i händerna på en god handledare och mentor kan leda till ett imponerande resultat.
Ekologistudier leder klassen till att ”adoptera” delar av en närbelägen sjö. Den ekologiska balansen studeras och förslag på förbättringar växer fram och presenteras för fullmäktiges nämnd för bygg- och miljöfrågor.
Designen på en fågelholk jämförs med designen på fågelholkar runt om i världen, med betoning på flyttvägen för en särskild fågelart. Via nätet bygger man ett nätverk bestående av studerande som finns i flyttfågelns flygvägar och kommer sedan med förslag på miljöförbättringar för dessa fåglar.
Ett platsprojekt fokuserar på ett hus vid torget i hemstaden. Husets historia kartläggs tillsammans med människornas levnadsvillkor och maktförhållanden i stans historia. Klassen ansvarar för en utställning på stadsbiblioteket.
Skarpa demokratiska projekt kräver struktur, noggrannhet, nära ledarskap och ständiga uppföljningar, något som ibland har fattats i många nuvarande tolkningar av grupparbete och projektarbete. Utan kunnigt ledarskap fungerar inte denna undervisningsform optimalt, så förvisso måste didaktiken kring projektarbete förbättras. Men det är också uppenbart att den ”arbetsblads”pedagogik som dominerar idag inte heller har lyckats.
Under ledning av en tydlig, kunnig, välorganiserad och kvalitetsmedveten handledare kan dagens ungdomar bli delaktiga i samhällsutvecklingen och lära sig demokratins spelregler.
Frågan som bör ställas är vilket undervisningssystem och vilka undervisningsmetoder som gagnar demokratiutveckling och ansvarstagande. Det är en annan typ av frågor än hur vi ska klättra i vår skolrankning eller hur ska vi klara oss bättre i internationella kunskapsundersökningar.
Risken är att Pisa 2012 och liknande undersökningar leder oss tillbaka till fel stig. Vi ska vandra demokratistigen, en stig som kan bli till en bred gata av upplysta, kunniga och engagerade medborgare som lär sig från tidig ålder att de är delaktiga i att skapa framtiden.
John Steinberg, fil dr, författare och lärarfortbildare
http://www.steinberg.se http://www.facebook.com/johnsteinberg1 @johnsteinberg1
***
#skolvåren 
Siv
13 december, 2013
Fattar inte att det är sant att artikeln refuserades… är detta så hotfullt? Då förstår jag än mer hur illa ställt det är. Frågan är vilka som inte är med på detta som innehållet i texten förmedlar? Tack för att du debatterar.