Dagens gästbloggare är Mikael Bruér:
”Students today depend on paper too much. They don’t know how to write on a slate without getting chalk dust all over themselves. They can’t clean a slate properly. What will they do when they run out of paper?” – From a principal’s publication in 1815.1
Som van och aktiv konsument av digitala medier springer jag på ömsom klokskap, ömsom galenskap, på nätet. Citatet ovan hittade jag hos en amerikansk dataforskare och jag tyckte det sa mycket om den pågående diskussionen om teknikens användning i skolan, eller kanske snarare, lärares motstånd till teknisk utveckling.
I kölvattnet efter PISA upplever jag det återkommande att diskutera modern teknik som ett problem för skolan. Det kommer från föräldrar som vill att allt skulle se ut som när de gick i skolan, från kollegor som fortfarande använder overhead och diabilder för att de inte vill förändra och från politiker och kollegor som prompt hävdar att mobiltelefoner och datorer bara leder till problem.
Jag håller inte med.
Jag är en datakille. Jag har hållit på med datorer sedan innan jag var tonåring. Jag skaffade dator, modem, hemsida och annat långt innan de flesta inom skolans väggar ens kunde stava till det. Jag jobbade digitalt, experimenterade och utvecklade, scannade, bloggade, byggde wikis och publicerade saker online innan ens alla elever hade tillgång till fungerande internet hemma och när nyckeln till skolans datorsal fortfarande fick kvitteras ut på expeditionen.
Varför? För att jag tror det är nödvändigt.
Det går nämligen inte att backa in i framtiden. Alldeles oavsett om vi tycker tekniken är bra eller ej så är det ett faktum att vi har den verklighet vi har.
De första 10 åren av min lärargärning jobbade jag på skolor där det, mer eller mindre, rådde mobiltelefonförbud. Och jag minns när datorerna började göra intåg. Det sattes upp spärrar mot Lunarstorm och annat som eleverna skulle hållas borta från. I båda fallen har misslyckades begränsningarna totalt.
Jag säger inte att vi ska kapitulera inför problemen, jag säger att vi ska vända dem till vår fördel. Jag tror att det går och jag tror att det är nödvändigt.
Istället för att vägra. Istället för att förbjuda, förmana, beslagta och bestraffa så menar jag att vi ska anamma modern teknik. Hitta vägar förbi problemen. Lösa dem. Istället för problem vill jag se möjligheter, där vi skapar en skola där den digitala verkligheten, som vi har vad vi än tycker om den, används för att gynna eleverna maximalt.
För det är egentligen det allt handlar om. Teknik är inte pedagogik. Teknik är inte något vi bara ska ha. Teknik är ett verktyg som rätt använt kan vara betydande för att ge eleverna större, bättre, mer kunskaper. Men teknik är inte det enda verktyget och det är långt ifrån alltid det bästa. Men det är en del av allas vardag och därför är det lika rimligt att som lärare lära sig använda det en gång var rimligt att lära sig använda papper och penna.
För att tekniken inte ska reduceras till Google-kunskaper eller ett störande moment under lektionstid krävs kunniga lärare och där ligger en stor del av problemet. Stora delar av lärarkåren är inte utbildade, varken i att använda datorer som ett redskap för eget arbete eller för eleverna. Men när friskolorna använt datorer som konkurrensfördelar och kommuner svarat med grandiosa 1-1-projekt utan att fortbilda de som förväntas hantera tekniken blir den sällan mer än en dyr, överreklamerad skrivmaskin.
Jag är förspråkare av en kunskapsskola. En skola där läraren och lärandet utgör en central roll. Men jag tror inte det finns någon motsättning mellan det och användning av modern teknik. Jag tror att tekniken kan och måste vara ett redskap i byggandet av framtidens kunskapsskolan.
Bill Gates sa vid ett tillfälle att :
“In terms of getting the kids working together and motivating them, the teacher is most important”
Så istället för att diskutera problem och hur vi ska begränsa våra barn och ungdomar. Låt oss hitta vägar. Låt oss använda de goda exemplen och inspireras av dem, hjälpa varandra att utvecklas och dra nytta av det, som annars bara blir en ytterligare börda på våra axlar.
1. http://thestateofedtech.com/ed-tech-quotes/
2. http://thestateofedtech.com/ed-tech-quotes/
#skolvåren 
Niclas Ekholm
13 januari, 2014
Mikael, det här var ett bra exempel på klokskap. Tack!
Det enda jag kan ha en invändning emot är att du inte tycker att vi ska diskutera problemen med tekniken och hur vi ska begränsa dem.
Jag tror nog att det är absolut nödvändigt att vi diskuterar både problemen, de nödvändiga begränsningarna som vi faktiskt måste göra för att det ska fungera, och att vi i dessa diskussioner sedan använder de goda exemplen och inspireras av dem för att hjälpa varandra att utvecklas och lyckas.
I din text lyfter du även upp en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att IKT-projekten ska fungera bra och även den största orsaken till att det inte har fått avsedd effekt på andra ställen.
Det är alltså helt avgörande om lärarna har RELEVANT kompetens att införa och utnyttja IT som ett effektivt pedagogiskt verktyg eller inte. Det är tyvärr så att den svenska lärarkåren har oacceptabelt låg kompetens och kunskap inom detta extremt viktiga område.
Mikael Bruér
13 januari, 2014
Tack för kommentaren!
Men missförstå mig rätt. Jag menar så klart inte vi ska avstå från att diskutera problemen, tvärtom. Men min tanke är att vi måste försöka ta oss förbi problemen. Allt för ofta hamnar vi i skolan (upplever jag) i att det bara är problem, typ ”nu sitter hen med telefonen igen” eller vad det nu kan vara.
Jag tror att vi ska fundera i termer av lösningar istället för termer av problem och att vi först då kommer framåt.