Läser ett blogginlägg av Pia Kammeborn som skriver om läxor, och fastnar bland annat för följande stycke:
Jag förvånas över den okunskap som verkar råda om inlärning och hälsa. Att man först och främst tar bort estetiska ämnen i skolan som för det första är viktiga i sig och för det andra även gör att hjärnbarken växer sig tjockare och kan ta emot mer teoretisk kunskap och alltså även är en förutsättning för att ta till sig de teoretiska ämnena. Estetiska intryck och uttryck kan få oss att kanalisera kaos, gestalta det onämnbara och hantera livet. Vi kan genom dem växa som människor.
Sen läser jag vad Therese Linnér skriver om att tillåta sig själv att pausa, för att i det också växa och utvecklas:
Pausa, reflektera och stänga av blir allt viktigare för att planera undervisning, sålla bland alla intryck och inspiration och för att möta och hantera krav och förväntninga. Pausa, reflektera och stänga av för att lite bättre på det jag gör.
Är det någon skillnad på hur vuxenvärlden ser på barn/ungdomar och vuxna när det gäller detta månntro? Och vad skickar vi för signaler med vårt eget beteende? Hur tillåter vi alla att uppleva både suget i magen när det för en stund är full fart framåt, men också njutningen av att pausa och bara njuta av tystnad, natur, och uppleva möjligheten att lyssna inåt?
#skolvåren 
Posted on 1 april, 2015 av Helena Roth
0