Otänkbart om skolan, del fyra

Posted on 4 januari, 2016 av

0


Om Barnkonventionen var lag skulle man inför alla beslut om skolan tvingas välja det som är bäst för eleverna. Men nu är Barnkonventionen inte lag i Sverige. Därför blir många åtgärder som skulle få eleverna att lära sig bättre och må bättre aldrig av. Andras intressen får väga tyngre.

Här några exempel på förbättringar som behövs, men som i praktiken är otänkbara:

Ta bort löneskillnaderna mellan lärare som gör samma jobb

Varför det?

Efter mönster från näringslivet har skolans arbetsgivare, med stöd från fackliga organisationer, bestämt att det ska ges individuella löner efter prestation åt lärarna. Detta för att sporra lärarna till ytterligare ansträngningar. Att några lärare får särskilda arvoden för extra insatser har alltid förekommit och accepterats av alla. Men den differentierade lönen innebär något annat. Den uppfattas av många lärare som en kvalitetsstämpel.

Det händer något inuti en lärare som genom lönekuvertet stämplats som sämre än sina kolleger. I de flesta fall förlorar hen i självkänsla och arbetsglädje och därmed också i förmåga att lyckas väl i arbetet med eleverna. Detta särskilt när hen uppfattar lönesättningen som orättvis. Om man sett till vad som sker i lärarnas tankar och känslor, hade man aldrig infört lönedifferentieringen. Då hade man funnit andra sätt att uppmuntra och motivera. Sätt som kom alla lärare till del. Då skulle många lärare ha fått behålla sitt självförtroende och sin lust för jobbet. Och då skulle ingen lärare behöva hålla inne med kritiska synpunkter och idéer om förändringar på arbetsplatsen av rädsla för att dessa sätter spår i lönebeskedet.

För att råda bot på kunskapsbristerna hos de svagpresterande eleverna har man nu låtit tillsätta förstelärartjänster. De ska tillfalla särskilt bra lärare. Dessa ska få femtusen kronor mer i lön i månaden. Härigenom blir löneskillnaderna mellan lärarna ännu större. Frågan är hur det kommer att påverka samarbetsklimatet på skolorna. Frågan är också om det leder till att eleverna lär sig bättre. Vilka lärare ska anses särskilt bra? Vem ska bestämma det och hur ska det gå till?

Att döma av uttalanden från Björklund och Skolverket är det förmågan att lära ut från katedern som avgör hur duktig en lärare är. Men de svagpresterande eleverna behöver inte något katederlejon till lärare. De behöver framför allt lärare som lyssnar på dem. Som är ambitiösa i sina lektionsförberedelser och som kan organisera självständigt arbete på ett bra sätt. Som har humor och är rättvisa. Som bryr sig om eleverna. Som ser vilka elever som behöver hjälp och som frågar efter om någon elev verkar ovanligt trött eller ledsen. Det är sådana lärare som de svagpresterande eleverna behöver som förstelärare. Men det är tveksamt om de kommer att få det.

Risken är att det är akademiska och andra pappersmeriter som avgör vilka lärare som ska få tjänsterna. Enmansutredaren bakom förste- lärartjänsterna har uttalat att man med dem hoppas kunna locka tillbaka många av de omkring tvåtusen forskarutbildade lärare som saknar en fast anställning i högskolorna.

I värsta fall tillsätter man förstelärare som förespråkar en undervisning som försvårar för skolsvaga elever att lära sig. Samarbetsklimatet på skolan lär heller inte bli bättre när någon lärare ska anses förmer än andra och ha högre lön. Detta särskilt om kollegerna har svårt att upptäcka hens kvaliteter.

Varför inte?

Näringslivet har genom OECD fått stöd i sina krav på att lärarna ska ges differentierade löner efter prestation och att skolorna ska konkur- rensutsättas.

Det har länge funnits berättigade krav på att lärarna ska ha högre lön. För myndigheterna blev det billigare att låta en liten del av lärarna få högre lön. Lärarorganisationerna bejakade karriärtjänsterna och såg dem som ett steg i rätt riktning. Inte som ett sätt att slippa de mycket större lönekostnader som skulle bli följden om alla lärare fick högre lön.

Efter den massiva svartmålning av skolan som Björklund och andra har ägnat sig åt sjönk lärarnas status. Tillströmningen av studenter till lärarutbildningarna minskade. Befordringstjänsterna sågs som ett lockbete för att få studenter med höga betyg att välja lärarbanan. Man insåg inte att smarta studenter snabbt skulle inse att chansen för just dem att få någon av de fåtaliga tjänsterna med högre lön var minimal.

Att nu ändra på de beslut som tagits och bryta ingångna avtal och överenskommelser är svårt. Men för elevernas och de andra lärarnas skull borde man i alla fall försöka.

– Per-Acke Orstadius, publicerad i sin helhet på Per-Ackes egen sida, den 15 april 2015

Läs flera av Per-Ackes förslag på förbättringar på #skolvåren:s blogg i kommande inlägg. Del ett, två och tre hittar du här. Men först – är det otänkbart? En skola där lärare som gör samma arbete har samma lön, utan löneskillnader? Möjligt eller omöjligt? Vad tänker du?

Posted in: Gästbloggare