Otänkbart om skolan, del tre

Posted on 2 januari, 2016 av

0


Om Barnkonventionen var lag skulle man inför alla beslut om skolan tvingas välja det som är bäst för eleverna. Men nu är Barnkonventionen inte lag i Sverige. Därför blir många åtgärder som skulle få eleverna att lära sig bättre och må bättre aldrig av. Andras intressen får väga tyngre.

Här några exempel på förbättringar som behövs, men som i praktiken är otänkbara:

Inför religionskritik i skolan

Varför då?

En ung Göteborgare återkom efter att ha stridit för den Islamiska staten, IS. Han ansåg att det var rätt att skära halsen av otrogna. Själv ville han gärna dö som martyr. Då skulle han få ta med sig sexton släktingar till paradiset, och där skulle han få förlusta sig med oskulder. Han ville gärna offra sitt liv i kampen mot de otrogna i väst.

Han är inte ensam. Omkring trehundra ungdomar som gått i svenska skolor har värvats att strida för IS. Trettio av dem har redan stupat i striden. De har indoktrinerats och utbildats till krigare och terrorister. Hur ska man kunna hindra att ännu fler svenska ungdomar blir Jihadkrigare? Och hur ska man kunna hindra att dessa återvänder till Sverige och utför terrorhandlingar här?

En av skolans viktigaste uppgifter är att lära eleverna kritiskt tänkande. Att ifrågasätta det som utges för att vara sant. Skolan skulle kunna spela en viktig roll i försvaret mot indoktrineringen från IS. Man skulle kunna så tillräckligt starka tvivel om IS löften om belöningar i paradiset för att ungdomarna skulle dra sig för att offra sina liv i denna kamp.

Varför inte?

En komplikation är att detta skulle leda till att även Bibelns budskap ifrågasattes. Man skulle skaka om grundvalarna för den kristna tron. Eleverna skulle inse att innehållet i trosbekännelsen inte är mera verklighetsförankrat än löftena om en härlighet i paradiset för dem som blir martyrer för IS.

Många i tidigare generationer har lärt sig att inte ifrågasätta trosbekännelsen; de har utsatts för en systematisk indoktrinering. Dopet, söndagsskolan, aftonbönerna, bordsbönerna, morgonbönerna i skolan, kristendomsundervisningen, konfirmationen, husförhören, vigseln och begravningsakten. Om påståendena om Guds existens och livet efter detta upprepas tillräckligt många gånger blir de till sanningar.

Fortfarande deltar mängder av människor regelbundet i gudstjänster i kyrkor och genom radio och TV. De mumlar med i trosbekännelsen och sänder böner och tacksägelser till den Gud som de tror finns. För dem är det otänkbart att låta eleverna i skolan ifrågasätta den kristna trons grundvalar. För de politiker som bestämmer är det lika otänkbart. De vågar inte utsätta sig för risken att förlora kristna väljare.

– Per-Acke Orstadius, publicerad i sin helhet på Per-Ackes egen sida, den 15 april 2015

Läs flera av Per-Ackes förslag på förbättringar på #skolvåren:s blogg i kommande och redan publicerade inlägg. Del ett och två hittar du här. Men först – är det otänkbart? En skola med religionskritik? Möjligt eller omöjligt? Vad tänker du?

Posted in: Gästbloggare