Otänkbart om skolan, del två

Posted on 30 december, 2015 av

1


Om Barnkonventionen var lag skulle man inför alla beslut om skolan tvingas välja det som är bäst för eleverna. Men nu är Barnkonventionen inte lag i Sverige. Därför blir många åtgärder som skulle få eleverna att lära sig bättre och må bättre aldrig av. Andras intressen får väga tyngre.

Här några exempel på förbättringar som behövs, men som i praktiken är otänkbara:

Halvera antalet matematiklektioner

Varför då?

Enligt Skolverkets föreskrifter ska eleverna i grundskolan få 1 140 lektionstimmar i matematik. Det är fler än vad so-ämnena historia, geografi, religionskunskap och samhällskunskap får tillsammans (885). Det är också fler än vad de estetiska ämnena idrott, bild och musik får tillsammans (1 052).

Det sägs att alla elever måste kunna så mycket mer matematik i fram-tiden. Fem matematikprofessorer klargjorde i en debattartikel i Dagens Nyheter att »sanningen är ju att de flesta medborgare klarar sig med mycket lite matematik«. De pekade på den stress och sortering av eleverna som skolmatematiken leder till. Det är kanske en tiondel av eleverna som kommer att behöva kunna en matematik utöver de fyra räknesätten, enkel procenträkning, överslagsberäkning, lite statistik och en enkel ekvation. Det vill säga sådan matematik som eleverna i folkskolan fick lära sig. Då hette ämnet räkning.

Vad är det då för matematik som man säger att alla elever behöver kunna? Skolverkets kunskapskrav för godkänt betyg i årskurs nio innehåller bland annat följande:

Eleven kan lösa olika problem i bekanta situationer på ett i huvudsak fungerande sätt genom att välja och använda strategier och metoder med viss anpassning till problemets karaktär samt bidra till att formulera enkla matematiska modeller som kan tillämpas i sammanhanget. Eleven kan välja och använda i huvudsak fungerande matematiska metoder med viss anpassning till sammanhanget för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter inom aritmetik, algebra, geometri, sannolikhet, statistik samt samband och förändring med tillfredsställande resultat.

I vilken situation måste eleverna senare i livet kunna formulera matematiska modeller och välja metoder? Vem kommer att ha nytta av att kunna potensuttryck och algebra eller att kunna bestämma ytan av en parallellogram och volymen av en cylinder? Detta är bara några av de kunskaper som man krävt att alla elever i årskurs nio ska kunna för att få godkänt betyg i matematik.

Undervisningstiden i grundskolan är begränsad. Om tiden används för en undervisning som är mindre meningsfull för eleverna så sker det på bekostnad av en undervisning som är mera meningsfull. Matematiken har blivit till en gökunge som tränger ut andra ämnen ur »skolboet«. Därtill kommer att överkraven på matematikkunskaper bidrar till att mer än tiotusen elever årligen hamnar i ett utanförskap där de varken får plats i gymnasiet eller i arbetslivet.

Varför inte?

Matematiklärarna har en mycket stark ämnesförening som har lyckats bra med att hugga för sig av lektionsutrymmet. Den lär protestera mot varje minskning av ämnets timtal. Man har fått bra draghjälp av de märkliga Pisa-undersökningarna.

Björklund har lutat sig mot Pisa när han krävt fler timmar i matematik i grundskolan och i lärarutbildningen, liksom när han kräver mer av betyg. Om Pisa publicerade 83 professorer och skolledare från tolv länder i The Guardian ett öppet brev. I brevet protesterar de mot det inflytande som Pisa-testen har fått och de effekter som de har på undervisningen i deltagarländerna. Bland annat kritiserar de att testen snedvrider skolans mål, minskar lärarnas frihet och professionella utrymme, stressar både skolor, lärare och elever och lockar till kvicka fixar.

Matematiklärarna har lyckats få många inom politiken och allmänheten att tro på två myter. Dels att alla måste kunna så mycket mer matematik i framtiden. Så är det inte. Dels att studier i matematik skärper intellektet. Så är det inte heller.

– Per-Acke Orstadius, publicerad i sin helhet på Per-Ackes egen sida, den 15 april 2015

Läs flera av Per-Ackes förslag på förbättringar på #skolvåren:s blogg i kommande inlägg. Del ett hittar du här.
Men först – är det otänkbart? Halverat antal matematiklektioner? Möjligt eller omöjligt? Vad tänker du?

Posted in: Gästbloggare