Skolkrönika HT15

Posted on 29 december, 2015 av

0


Detta blir långt, men det blir min slutliga skolkrönika HT 15.

En hösttermin är till ända. Jag blev ”inkallad” till ordinarie lärartjänst under sommaren p g a (eller tack vare) att jag hade Ma/No-kompetens, något som det inte finns överflöd av i dagens skola direkt.

Jag fick bli mentor för 7B. Detta tillsammans med Anna-Karin och Helene. Wow! Vilken klass och vilka kollegor. Vi lyckades bra från start. Vi fick ihop klassen, de hade sammanhållning och gav varandra studiero från första stund och det har hållit i sig hela hösten.

Nej, det kan väl inte stämma? Svensk skola är ju i kris? Det är Laissez faire som gäller, låt gå. Lärarna kan inget, eleverna lär sig inget och eleverna lyssnar fan inte på auktoriteter?

Hörru du! Om du nu är en bitter människa som läser fel forum på internet eller tar del av tidningarnas tröttsamma bilder av skolan i kris, så köper jag din världsbild du målat upp, men jag vet att den inte är sann. Du har fått den från din egen skolgång, ensidig rapportering eller sporadiska nyheter om lata och okunniga ungdomar.

Låt mig, som jobbat som lärare sedan 1996, slå hål på det där.

Jag har än idag inte mött en enda elev som inte vill lyckas i skolan. De flesta gör sitt allra bästa! Om de inte gör det finns det ofta orsaker. Det kan var funktionshinder, hem-miljö, språket, trauman eller annat, men alla ungdomar gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Ibland har vi lärare inte förmåga eller resurs nog att möta upp detta och det är då som det kan bli ett större problem.

Vi lärare älskar de ungdomar vi möter varje dag. De som möter oss med ett leende. De som möter oss med blicken där vi genast känner att här står inte allt rätt till. De som vill lära. De som behöver stöd i annat än skolarbetet. De som vill förkovra sig. Att vara lyhörd inför dessa signaler är det viktigaste vi som lärare kan vara.

Jag jobbar med ungdomar i åldern 13-16 år. Pubertet. Hormonerna hoppar i kroppen som popcorn gör i mikron. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna som vuxen, men vi har alla varit där en gång i tiden. Tro fan att Egyptens historia eller räta linjens ekvation inte är det viktigaste vid denna tidpunkt i livet. Men till slut, alla elever vill lyckas! De gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar just nu och då. Tappar man tron på det, ska man inte vara lärare.

By the way. Idag höll jag upp dörren för mina nior som skulle gå till matsalen.
Efter en parad av elever klev en person, vi kan kalla hen för Kalle, förbi.

Du håller upp dörren och alla går förbi, precis som alla går förbi Aston Villa.

Fan. Dessa skitungar, de har inget hyfs nuförtiden.🙂

– Benny Johansson, matematiklärare och ideellt engagerad i FC Trollhättan

Posted in: Gästbloggare