Otänkbart om skolan, del ett

Posted on 28 december, 2015 av

0


Om Barnkonventionen var lag skulle man inför alla beslut om skolan tvingas välja det som är bäst för eleverna. Men nu är Barnkonventionen inte lag i Sverige. Därför blir många åtgärder som skulle få eleverna att lära sig bättre och må bättre aldrig av. Andras intressen får väga tyngre.

Här några exempel på förbättringar som behövs, men som i praktiken är otänkbara:

Slopa de graderade betygen

Varför då?

Eleverna lär sig sämre när de får betyg. Skolsvaga elever får ideligen veta att de misslyckas hur mycket de än anstränger sig, att de är sämre än sina klasskamrater. De tappar självförtroende och motivation och många slutar att anstränga sig. De mera framgångsrika eleverna inriktar sig mera på att få betyg än på att lära för livet. Denna kortsiktighet gör att de får mindre varaktig behållning av det de lär sig.

Eleverna mår sämre i en skola med betyg. En undersökning som Rädda Barnen har gjort visar att hälften av eleverna känner stress och oro för sina betyg. En tiondel av dem har någon gång umgåtts med självmordstankar. Personal i skolhälsovården vittnar man om en ökad psykisk ohälsa bland eleverna och om elever som skadar sig själva för att dämpa sin ångest. Socialstyrelsen och Bris ger liknande information.

Genom betygsspärren hindras närmare hälften av eleverna med lågut- bildade föräldrar att gå det nationella gymnasieprogram som de skulle vilja gå på. Därigenom bidrar skolan till att klyftan mellan fattiga och rika i landet kommer att fördjupas ytterligare i framtiden.

Betygen används som urvalsinstrument för högre utbildning. Att sätta betyg är en myndighetsutövning. Betygen måste vara rättvisa. Men rättvisa kan de aldrig bli. Vissa skolledningar påverkar lärarna att sätta glädjebetyg för att man ska kunna dra till sig fler elever. Talföra elever och föräldrar kan snacka sig till högre betyg. Lärare tolkar målen och de svårbegripliga betygskriterierna på olika sätt. Elever med lärare som saknar legitimation får sina betyg satta av lärare som inte undervisat dem och som därför bara kan gå efter deras prestationer på betygsproven. Och så vidare.

Kravet på rättvisa betyg leder till att man i skolan prioriterar sådan inlärning som är lätt att mäta. Eleverna går därför till stor del miste om det värdefulla kunnande som inte går att mäta. Sådant kunnande som till exempel djupare förståelse av sammanhang och förmåga till kreativitet, kritiskt tänkande och samarbete.

Som urvalsinstrument till högre utbildning fungerar betygen dåligt. De säger inget om det kunnande, de egenskaper och de erfarenheter som krävs för att eleven ska klara såväl utbildningen som den följande yrkesutövningen. Bättre vore att låta varje mottagande utbildning utforma sina egna antagningsrutiner i stil med utbildningen till brand- män och skådespelare.

Betygen för med sig mycket stora kostnader. Kostnader för all den tid som lärare och elever måste lägga ned på alla betygsprov och nationella prov. Kostnader för alla ämbetsmän som tar fram detaljerade kursplaner, betygskriterier och nationella prov och som inspekterar skolor och kontrollerar betygsättningen. Allt detta drar med sig avsevärda kostnader som skulle kunna användas för att till exempel utveckla undervisningen och anställa fler lärare.

Varför inte?

Välutbildade och talföra föräldrar vill ha betygen kvar. De kan hjälpa sina barn till bra betyg. De ser betygen som en garant för att deras barn ska komma först i kön till eftertraktade utbildningar.

Det kan finnas lärare som behöver betygen som piska och morot för elever som inte vill lyssna på vad de har att säga.

Vi hade en skolminister som ansåg att lärande utan betyg var lika omöjligt som att hoppa höjd utan ribba. Han verkade omedveten om att eleverna lär sig mer före och vid sidan av skolgången än i skolan. Utan betyg. Att någon miljon vuxna människor i landet lär sig massor genom kurser av olika slag. Utan betyg. Att tiotusentals elever lärt sig lika mycket i Waldorf- och Montessoriskolor som eleverna i andra skolor. Utan betyg.

Trots att betygen inte fyller någon funktion utöver att sortera eleverna så kommer den ängsliga frågan om vad vi ska ha i stället om vi slopar betygen. Ett svar på den frågan ger jag i artikeln Den betygsfria skolan i boken Tankeställare om skolan.

I de stora, alliansen närstående dagstidningarna applåderade man av politiska skäl Björklunds förslag om tidigare och mera fingraderade betyg. Det bidrog till att forma en uppfattning hos allmänheten om att betygen är oumbärliga. De politiker på vänsterkanten som insett betygens skadeverkningar tiger nu av rädsla att förlora röster.

– Per-Acke Orstadius, publicerad i sin helhet på Per-Ackes egen sida, den 15 april 2015

Läs flera av Per-Ackes förslag på förbättringar på #skolvåren:s blogg i kommande inlägg.
Men först – är det otänkbart? En skola utan graderade betyg? Möjligt eller omöjligt? Vad tänker du?

Posted in: Gästbloggare