Lucka 23 av 24 – Dela som du lär

Posted on 23 december, 2015 av

0


Jag har alltid haft lätt att lära, ta in, samla på mig information, sammanhang, kopplingar. Men så är Input min främsta styrka enligt StrengthFinder-analysen jag gjorde tidigare i höstas, så det kanske inte är så underligt egentligen. Hör bara: Människor som är starka i tema Input® har en längtan efter att veta mer. Ofta tycker de om att samla och arkivera all sorts information.

Stämmer på pricken. Trots det, och trots att jag alltid haft väldigt lätt för mig i skolan, där jag passade in (nästan) alltför väl, så har jag aldrig lärt mig så mycket som jag gjort sedan jag, för ett par år sedan, verkligen lärde mig att vara varsam med mig själv. Och jag menar inte att jag slutat utmana mig, att jag mjäkar med mig själv, inte försätter mig i situationer utanför min komfortzon. Inte alls. Inte heller att jag skämmer bort mig med spa-behandlingar, massage och shoppingresor med väninnorna (usch och fy förresten, det sistnämnda är så icke-jag att det vore motsatsen till varsamhet…).

Vad jag menar är det här:
När jag möter något, eller någon, som jag inte förstår, som är nytt, ovant, svårbegripligt, ofattbart, så bankar jag inte längre på mig själv. Du vet, det där konstanta hjärnsurret som pågår i skallen? Fram tills för några år sedan var det riktigt otrevligt att lyssna till. Men inte längre. Jag slutade ta hänsyn till ”Gud vad korkad du är Helena, som inte kan förstå varför x är bättre än y”, ”Amen Helena, vet du inte ens vem det är han refererar till?”, ”Hon kommer ju tro du är helt blåst som inte har läst den där boken!” och annat, som surrade fram och tillbaka, konstant, i skallen min.

Och vet du? När jag började igga de där tankarna, så hörde jag helt plötsligt andra tankar. Tankar som sa ”Oh vad spännande, här är en person som kanske kan hjälpa mig att förstå det där förhållandet mellan x och y!”, ”Lysande. Där fick du en till spännande person att ta reda på mer om, för om han uppskattar den individen så är det säkert någon som vore intressant att följa upp på!” och ”Jippie, ett boktips! Tack för det, det ska jag skriva upp!”. Jag skulle tro de tankarna alltid varit där, men jag har inte hört dem.

Men varför påverkade detta hur jag lärde mig då?

Jo. Så länge jag lyssnade till (och trodde på) den första typen av tankar, så fick aldrig den andra typen ta plats i min inre dialog. Och jag lovar. Att våga säga ”Jag vet inte”, ”Jag kan inte” och till och med ”Skulle du kunna visa mig?” blir ofantligt mycket enklare när man inte lyssnar till själv-nedvärderande inre tankar. Och tack vare att jag int längre bangar för att yppa fraser som dessa, så har jag sedan jag lärde mig vara mer varsam med mig själv, inlett en lärandekurva som känns närmast exponentiell.

HelenaRoth_NOV2015Så det är mitt tips: Lyssna till ditt inre tjatter och fundera över vilken typ av tankar som du lyssnar till och hur de/det gagnar dig, och om du har den hårda inre dialogen – börja lyssna efter mer varsamma tankar och se vart hän de kan ta dig.

Helena Roth, förändringsagent

Lucka 23 av 24 i #skolvårens julkalender för 2015 på temat Dela som du lär. Tanken med årets julkalender är att leverera 24 konkreta ”det här kan jag göra nu” tips från 24 #skolvårare, för att göra skolan/lärandet/undervisningen bättre. Så följ årets julkalender från #skolvåren och få dig till dels sånt som görs runt om i landet, och kanske tom utanför det (!), med önskad effekt, saker som bevisligen gör skillnad, och som kanske kan inspirera dig att våga testa ett nytt grepp!