Lucka 21 av 24 – Dela som du lär

Posted on 21 december, 2015 av

0


Som barn älskade jag skolan. Jag var som en tvättsvamp, ville lära mig allt. Uppväxt i en arbetarfamilj där bildning ansågs fint och något att sträva efter. Alltid uppmuntrad till kunskapsutveckling av föräldrar och morföräldrar. ”Du kan bli vad vill”, ”använd ditt huvud” o.s.v.  var motivationskommentarer som vaggade in mig i förhoppningen att en statsministerpost var fullt möjlig i vuxen ålder. Olof Palme var husgud och min stora idol som barn.

Sedan började jag skolan 1970. En stjärnögd frimodigt argumenterade sjuåring skulle bli en del av detta lärdomens tempel!

Mitt uppvaknande blev hårt. Jag hade en ganska usel skolgång. Lågstadiet och mellanstadiet hade inte plats för en flicka som ifrågasatte och krävde svar som läraren inte kunde ge. Positiva ord som frimodig och argumenterande blev uppnosig och fräck i mun. Högstadiet var en katastrof. Inte bara p.g.a. dåliga lärare, men mest för att vuxna inte lyssnade. De lyssnade inte på det som jag faktiskt sa och ännu mindre på det jag inte sa högt. Det som skulle ha varit en dialog blev en monolog och till slut var kommunkationsbristen total. Houston, we have a problem, typ.

Inte en enda lärare under alla mina skolår och skolor har inpräntat några spår hos mig. INTE EN ENDA. Jag kommer inte ihåg deras namn eller ansikten, minns ingen med värme eller för något givande samtal vi har haft.

Hur är jag då själv som pedagog? Släcker jag stjärnögon och kommer jag att bli en obetydlig blip på mina elevers vuxenradar?

Min rektor föreslog att jag skulle fråga mina elever vad jag gör som är bra och mindre bra. Det utmynnade i en enkät. Att göra en enkät är svårt, att göra en bra enkät är utomordentligt svårt. Jag gjorde en som jag kallade ”Hjälp Nina!”. Jag förklarade att de skulle skriva ett omdöme om mig och hjälpa mig i min kunskapsutveckling till att bli en bättre lärare.

Det framgår att de gillar mina lektioner, det är ordning i klassen, jag är tydlig, de lär sig saker, de får mycket hjälp, jag är bra på att förklara, jag är glad, det är bra genomgångar, jag är rolig och snäll och sträng ibland, jag har bra koll på saker. Inte mycket jag kan förbättra enligt dem, jag är bra som jag är. Vilket ego-lyft!

Men om jag läser mellan raderna så finns det en sak som de gillar allra mest.
Vi pratar mycket med dig.
”Det är jättekul när du pratar med oss om saker.
Du pratar med oss, frågar och diskuterar.

De här kommentarerna gör mig rörd och glad. Jag vill lära dem att tänka, jag säger ofta att det finns inget rätt eller fel när de reflekterar. Jag vill inte mata dem som fågelungar med färdiga argument utan få dem att tänka själva. Första gången någon av dem säger: ”man kan tänka som du men jag tänker så här” då köper jag glass till hela klassen. Ingen kommer att bli kallad uppkäftig i min klass. Ge mig fler uppnosiga argumenterande barn! De lär sig av mig, jag lär mig av dem, vi lär av varandra.  Vilken oerhörd kraft och lärande det finns i samtalet som metod!

– Nina Hoff, lärare årskurs 5-6, Tystberga Skola

Lucka 21 av 24 i #skolvårens julkalender för 2015 på temat Dela som du lär. Tanken med årets julkalender är att leverera 24 konkreta ”det här kan jag göra nu” tips från 24 #skolvårare, för att göra skolan/lärandet/undervisningen bättre. Så följ årets julkalender från #skolvåren och få dig till dels sånt som görs ute i landet, med önskad effekt, som gör skillnad, och som kanske kan inspirera dig att våga testa ett nytt grepp!