Lucka 20 av 24 – Dela som du lär

Posted on 20 december, 2015 av

0


Hejsan.

Jag heter Edward Williamson, 23 år gammal och studerar till lärare. Jag tänkte berätta om min resa till att vilja bli lärare i ett samhälle där läraryrket har låg status.

Jag började vikariera i en kommunal skola utanför Stockholm som nittonåring och trivdes direkt som fisken i vattnet, Varje dag ställdes jag inför utmaningar, fick möta underbara elever som fick mig att växa och för första gången på riktigt länge så kände jag en mening i vardagen när jag gick upp på morgonen. Ja! till och med på måndagar.

Jag fortsatte att vikariera under en längre period, slets mellan tjänster över hela skolan som man blir som visstidsanställd men jag älskade det. Jag fick en bred erfarenhet av skolan och skolledare undrade hur jag som tjugoåring kunde kunna så mycket om läraryrket redan. Jag förklarade det som att jobba som lärarvikarie är som att gå en express-lärarutbildning. Allt ifrån särskola, till förskoleklass, högstadie och fritidshem kände jag mig trygg att undervisa i.

Men fortfarande ville jag inte bli lärare, för är det något media har lärt mig så är det att läraryrket är det värsta yrket man kan tänka sig. En extremt hög arbetsbelastning, låg lön för det exceptionella jobb man utför och visst är det ett tungt jobb, tre av fyra lärare överväger att sluta pågrund utav hög arbetsbelastning.

Många kvällar gick jag hem efter tiotimmars arbetsdagar med ont i magen av stress, sprängande huvudvärk utav hög ljudvolym och en ständig känsla av att inte räcka till för eleverna för hur mycket man än försökte så fanns det inte nog mer resurser.

Jag växte in mer och mer i lärarrollen, mina vänner började anmärka hur jag pratade mer pedagogiskt och i våras kände jag att det var dags att ta det sista steget.

Jag bestämde mig för att söka lärarutbildningen.

Jag kommer ihåg när jag förväntansfullt berättade till mina kollegor i personalrummet om att jag bestämt att bli lärare. Många log mot mig och tyckte jag gjort ett bra val, men lika stor kör som glatt hurrade, lika stor var den andra sidan av kollegor som kraftigt avrådde mig med ord som

”Nej, Edward! Du ska ju inte bli lärare, du är ju kompetent!” ”lärareyrket är för tungt”.

Jag lyssnade på den mer bittra kören och gjorde mitt högskoleval, lärarutbildningen på fjärde plats. Först socionom på diverse universitet, kanske som socionom skulle jag kunna göra skillnad. Några veckor in på sommarlovet så blippade min telefon till, ett sms från en elev som tackade mig för att jag hjälpt och stöttat den under hens skolgång, och under närmaste veckora likt sent från ovan hörde flera elever av sig och tackade mig och det var då jag förstod.

Det var då jag förstod att det inte är lärareutbildningen som låg där på fjärdeplats. Det var en superhjälteutbildning, jag kryssade för de andra utbildningarna som jag prioriterat före

Jag ska inte bli lärare, jag ska bli superhjälte.Edward

Men jag hoppas att politikerna ser hur lärarkåren mår och stöttar den, för det största hotet med den svenska demokratin är inte att människor kommer hit från andra länder utan att det inte kommer finnas några lärare som undervisar dem.

– Edward Williamson

Lucka 20 av 24 i #skolvårens julkalender för 2015 på temat Dela som du lär. Tanken med årets julkalender är att leverera 24 konkreta ”det här kan jag göra nu” tips från 24 #skolvårare, för att göra skolan/lärandet/undervisningen bättre. Så följ årets julkalender från #skolvåren och få dig till dels sånt som görs runt om i landet, och kanske tom utanför det (!), med önskad effekt, saker som bevisligen gör skillnad, och som kanske kan inspirera dig att våga testa ett nytt grepp!