#afterAlmedalen Ingela Netz

Posted on 5 juli, 2015 av

0


Det här är mitt hundrade blogginlägg och det här är en sorts programförklaring.
Det här är också en hälsning till alla er som på något vis deltar eller vill delta i skoldebatten.

Jag åkte till Almedalen på min semester. Med en handfull vänner från det utvidgade kollegiet och 100 kronor i budget. (En ganska misslyckat crowdsourcing – men tack Leif, hundringen räckte till frukostfil och –flingor hela veckan och omtanken till betydligt mer!)

Jag vill vara en modig skolledare. Jag vill vara en modig och tydlig skolledare som med forskning och (egen och andras) beprövad erfarenhet i ryggen och den lärande människans nyfikenhet och upptäckarglädje leder och driver en skola som är bra. Grymt bra.
Och jag tänker inte backa en tum på ambitionen att förändra världen. Är det någonstans det ska hända så är det i skolan! Jag tror på riktigt att svensk skola därför behöver en levande diskussion om sitt syfte, och jag tror det av två anledningar.

BildSkolan är, och kommer alltid att vara, i samhällsdebattens epicentrum. Skolans absoluta styrka och möjlighet är att den rent formellt når alla barn och unga i Sverige. Skolans förbannelse är att den därför alltid kommer att finnas som egenupplevd erfarenhet hos makthavare och beslutsfattare. En erfarenhet som inte så ofta är beprövad och tämligen ofta har rätt många år på nacken.

Skolan, liksom resten av samhället, befinner sig i en allt snabbare föränderlig värld. Gamla sanningar är just… gamla. Inte alltid dåliga, ganska ofta både bra och nödvändiga, men precis som att läraren i sitt klassrum inte blir sitt bästa jag om hen går på autopilot, på samma sätt behöver skolan som system och samhällsfenomen och maktfaktor ständigt diskutera och reflektera över sig själv. Försöka förstå och formulera framtida scenarier med hjälp av både fantasi och historisk förankring. bland med andra som befinner sig inne i systemet, ibland med dem som kan betrakta systemet lite mer från utsidan.

Så till dig som på ett eller annat sätt deltar i samtalet;
Jag är tacksam att du finns där. Att du är beredd att reagera på min tweet eller min blogg. Att du ställer frågor och kommer med fler argument. För eller emot. Att jag kan få följa dina tankar i en diskussionstråd och att du deltar och delar på föreläsningar och seminarier. Att du problematiserar ur ditt perspektiv och att du är beredd att lyssna på vad jag har att säga, på samma sätt som jag gärna lyssnar på dig.
Skolan behöver borgfred för att ha en chans att utvecklas; om detta har flera politiker varit eniga under Almedalsveckan. Men skolan behöver också sina egna; sina tusen och åter tusentals kompetenta medarbetare som kan modella det livslånga lärande vi önskar ge våra elever.

Jag är tacksam att du vill vara med och ställa de viktiga grundläggande frågorna om svensk skola, och att du också är beredd att bidra med din kunskap och erfarenhet för att formulera svaren. För med öppna frågor om syfte och mål, om ambitioner och resultat, kommer också svaren i form av konkreta handlingar.
Beslut om ”hur” blir oändligt mycket lättare att fatta när vi är överens om ”vad”.

Och det här är en hälsning till dig som är kritisk och skeptisk och undrar vad jag håller på med.
Jag talar för mig själv, men vill du göra en koppling till Skolvåren, under vars flagg jag samtalat om skola i Almedalen, så varsågod.
Jag vill inte rasera svensk skola. Jag tror självklart att vårt demokratiska samhällssystem är en stadig grund att stå på och att skolan är svaret på en hel mängd frågor, men jag hävdar med bestämdhet att det är just de där frågorna vi måste definiera. Jag ingår inte i en sekt, jag anser att jag är tämligen välutbildad och jag samtalar gärna med den som har andra åsikter än jag. Det är friktion som ger värme i organisationer!

Jag blir bra av den här typen av samtalande. Jag blir en bättre rektor och en bättre människa av att spegla mina ”sanningar” i andra människors perspektiv och förståelse. Jag knyter kontakter som gynnar den verksamhet jag leder, jag lär mig nya saker och får en djupare och bredare förståelse för uppdraget. Jag tar ansvar för att, utifrån forskning och beprövad erfarenhet, välja till och välja bort i det flöde av idéer, lösningar och diskussioner jag möter, i sociala medier och away from keyboard. Det är mitt jobb att göra så. Det är mitt professionella ansvar i en skattefinansierad verksamhet som behöver befinna sig i en ständig och systematiskt utvärderad utvecklingsprocess.
Svensk skola av idag är inte där vi önskar att den vore. Alldeles för många elever hittar inte, eller får inte hjälp att hitta och utveckla, sin fulla potential i skolan. Alltså är det mitt ansvar att söka nya vägar, beprövade eller outforskade, för att leva upp till det som vår visionära läroplan beskriver.

Jag åkte till Almedalen med hundra kronor i budget. Den där hundringen, tillsammans med glädje, passion och en stor portion nyfikenhet, gav mig fem dagar av genuin skolutveckling – därför att jag gör det till just detta! För att jag förvaltar och förädlar all input och gör den till användbar kunskap och inspiration i mitt dagliga uppdrag. På köpet fick jag svart på vitt att också den som inte har några andra resurser än sin röst, men använder den, kan nå många.
För mig är inte det viktigaste var samtalet äger rum. Under vems flagga jag möter andra perspektiv och ingångar. Det viktigaste är att det äger rum!