Utmaningar, hur möter vi dem?

Posted on 26 juni, 2015 av

0


Inför #afkAlmedalen15 har #skolvåren frågat ett antal samhällsintresserade människor om de vill göra sin text omkring årets Almedalsfråga: Är skolan svaret på frågan?

Detta var deras ingång:

”Är skolan svaret på frågan” …och vilken är frågan?

#Skolvåren kommer till Almedalen för  tredje året i rad. I Almedalen samlas människor som är samhällsintresserade. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret? Är dagens skola rätt för att möta de behov som finns i samhället? Eller behöver vi gemensamt komma fram till ett annat svar? Vilket blir då det svaret?

Vi vill bjuda in Dig att bidra med dina kloka tankar kring denna frågeställning. Är du intresserad kan du göra det genom att skriva om dessa tankar eller spela in en film (du väljer) och låta oss dela med oss via Skolvårens blogg.

Ditt bidrag kan du skicka till oss: skolvaren@gmail.com

Gästbloggare till detta inlägg är Malin Backsell, grundsskollärare i Umeå Kommun.

Malin Backsell

Funderar över utmaningar, i skolan, så här i början av sommaren, när ledigheten ligger framför mina fötter och jag inte riktigt förstått att jag har sommarlov…

Utmaningarna är, utan tvekan, många. Vi ska fostra goda samhällsmedborgare i en verklighet som är, minst sagt, föränderlig och svårspådd. Detta i ett politiskt styrt system som påverkas av både enskilda politikers/partiers viljor (läs röstfiskande) såväl som av medborgarnas uppfattningar, åsikter och önskningar rörande vår verksamhet. Utmanande i sig. Om vi därtill lägger att vi inom kort (typ nu) är för få. Läser att Skolverket räknar med att det saknas 70 000 (!) heltidstjänster i grundskolan de närmsta fem åren. Utmanande… Och då har jag inte ens nämnt PISA- resultaten och de olika rapporter som pekar på vikande resultat och sämre måluppfyllelse för de svenska skolorna…

Skolverket och de politiska partierna våndas och kommer med olika förslag för att lösa lärarbrist och sämre resultat i matematik och läsförståelse. Nödvändigt, såklart! Konstruktivt, inte alltid. Det som, i mina ögon, känns mest iögonfallande måste vara Skolverkets funderingar kring lärarlegitimationen. Det känns inte riktigt väl genomtänkt när de själva börjar backa i fråga om det principiellt viktiga i att alla lärare ska vara legitimerade. Jag förstår att det mest akuta i lärarbrist tider, måste vara att hitta kompetenta lärare till alla elever, men det känns konstigt att Skolverket, om än indirekt, i princip ifrågasätter sin egen (hyfsat kostsamma) reform…

Men det var inte dit jag ville komma. Tillbaka till utmaningarna. Som, kan konstateras, är många. Det mest intressanta måste vara, hur möter vi dem? Det finns, som jag varit inne på, många som vill vara med och som tycker sig sitta inne med diverse lösningar. Min poäng, min slutsats, mitt hjärtas mening är att en stor del av lösningen finns hos oss själva. Hos oss pedagoger, hos oss som jobbar i skolan, varje dag, med våra elever som ÄR statistiken. Vi måste tro på det vi gör. Vi måste våga tro på kraften i vår kunskap, i vår professionalism och hos våra elever. Vi måste våga ha roligt, känna yrkesstolthet och arbetsglädje. Vi måste inse att vi inte kan förändra allt, på en gång, utan att vi kan förändra små saker, nära. Vi måste gräva där vi står. Utveckla lärandet tillsammans med våra elever och kolleger. För det gör vi ju, hela tiden. Vi måste se de goda exemplen. Lyfta fram dem och stärkas av dem. Vi måste jobba för vår professionalism, genom att prata pedagogik och utveckla vårt gemensamma yrkesspråk. Något som verkligen låter sig göras i ”det utvidgade kollegiet” i sociala medier. Om vi verkligen vill stärka skolans ställning, fixa lärarbristen och läsförståelsen MÅSTE vi själva tro på det vi gör. Det finns så otroligt många skickliga och drivna pedagoger som gör fantastiska saker i skolan, varje dag. Vi måste tala om det, vi måste vara stolta, vi måste tro att det vi gör betyder något. Att vi gör skillnad! För det gör vi.

Utmaningar är stimulerande och föder kreativitet. Vi har kunskapen, vi har kolleger att samarbeta med, nära och på distans. Vi bestämmer!