Några tankar om hur skolan borde se ut för att möta alla utmaningar som samhället ställs inför

Posted on 25 juni, 2015 av

0


Inför #afkAlmedalen15 har #skolvåren frågat ett antal samhällsintresserade människor om de vill göra sin text omkring årets Almedalsfråga: Är skolan svaret på frågan?

Detta var deras ingång:

”Är skolan svaret på frågan” …och vilken är frågan?

#Skolvåren kommer till Almedalen för  tredje året i rad. I Almedalen samlas människor som är samhällsintresserade. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret? Är dagens skola rätt för att möta de behov som finns i samhället? Eller behöver vi gemensamt komma fram till ett annat svar? Vilket blir då det svaret?

Vi vill bjuda in Dig att bidra med dina kloka tankar kring denna frågeställning. Är du intresserad kan du göra det genom att skriva om dessa tankar eller spela in en film (du väljer) och låta oss dela med oss via Skolvårens blogg.

Ditt bidrag kan du skicka till oss: skolvaren@gmail.com

Skrivare denna gång är Ulla-Karin Lundgren,  Legitimerad förskollärare, fil. kand. i mediepedagogik, IT/mediepedagog på CMiT i Piteå med huvudansvar för förskolan, föreläsare och inspiratör, redaktör för boken Mediepedagogik på barnens villkor. (Lärarförlaget 2014), projektledaruppdrag för att utveckla lärmiljön på en Träningsskola.

Ulla-Karin

Detta inlägg ligger även publicerat på LekMiTbloggen som du finner här.

Ulla-Karin Lundgren Öhman CMiT (Centrum för media och IT i för-, grund, särskolan och gymnasiet i Piteå kommun) bakom tangenterna. Det här blogginlägget representerar mina egna tankar, inte CMiT:s som arbetslag.

Hur borde skolan se ut eller agera för att möta alla utmaningar som samhällets ställs inför? Vad står då samhället inför för stora utmaningar? Ja, några av dem är kopplade till klimat, energi, miljö, social trygghet, främlingsfientlighet, delaktighet, hälsa och utbildning. Vilket detta blogginlägg inte ger något heltäckande svar på, men som kanske kan få igång våra tankar tillsammans?!

En spontan reaktion som jag fick när jag berättade om vad jag skulle skriva ett blogginlägg om var: Ska skolan verkligen lösa allt? Ligger inte mycket av ansvaret på hemmet? Det är en kombination av båda skulle jag vilja påstå, alltså ansvaret ligger både på hemmet och skolan. Om vi utgår från Skolans värdegrund och uppdrag så har vi ett tydligt uppdrag. Bland annat ska vi som verkar i skolan främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästas i ansvarig frihet. Skolan ska också främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Vi ska även arbeta för att inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevernas allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa och kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. En annan viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Sko­lan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Detta är ett axplock av vad som står i skolans värdegrund och uppdrag.

Läroplanerna i för- och grundskolan bygger bland annat på den sociokulturella teorin där lärande innebär konstruktion av mening. I denna process samspelar individen med andra människor i en kontext. Lärandesituationer sker alltså i ett sammanhang och kunskapens ursprung finns i sociala interaktioner. Vi tränar vår sociala kompetens i samspel och dialog med vår omgivning och just dialogen är central för alla människors lärande och utveckling.

Många tappade sugar

Jag funderar ibland på varför det finns så många tappade sugar bland eleverna i skolan. Inte hos alla, men hos rätt många. Tänker då på barn i förskolan som jag mött med tindrande ögon som nyfiket hungrar efter att förstå och lära sig saker, som är ständigt utforskande. När släcks den glöden och varför? Varför har vi elever som inte trivs i skolan, där lågan har släckts? Tänker också på andra delar av världen där pojkar och flickor skulle göra vad som helst för att få gå i skolan. Vad är det som sker här och varför? Jag sitter inte inne med svaret på det, men jag tänker att förutsättningarna för att lyckas i förskola/skola tror jag är nära förknippat med en god relation mellan lärare/barn/elever. Att man blir sedd och bekräftad för den man är, men också utmanad att kunna mer än vad man trodde sig kunna. Det handlar bland annat om förtroende, goda relationer, kommunikation och ett bra skol/klassrumsklimat. Föreläsaren Micke Gunnarsson lär ha sagt på någon av sina föreläsningar: Att berömma prestationer ökar självförtroendet, men det är självkänslan som behöver odlas! Det ligger en hel del i det påståendet! Är det just det vi mer eller mindre hela tiden gör i skolan – bedömer prestationer?

Jag tror att det är oerhört viktigt att vi som jobbar i förskola och skola är genuint nyfikna på och intresserade av de barn och elever som vi möter. Vad motiverar och intresserar de här eleverna? Där har vi en ingång till att bygga goda relationer till dem och kunna skapa goda lärandetillfällen med läroplanen som bas. Någonstans handlar det om att vi vuxna intresserar sig för barnens/elevernas berättelser, att vi lyssnar aktivt och märkvärdiggör deras perspektiv. Att lyssna aktivt och göra eleverna delaktiga är ett uttryck för ett på djupet etiskt och demokratiskt förhållningssätt i en förhandlande pedagogisk praktik. Närvarande och medvetna pedagoger som tänker och reflekterar tillsammans och med eleverna som tillsammans utforskar och bygger kunskap, vågar testa och testa igen och igen tror jag är viktigt. Lika viktigt som det är att ställa sig kritiska frågor mellan varven, varför gör vi det här, vad fyller det för syfte, ser vi någon koppling till läroplanen, ser vi något lärande, är det något som intresserar eleverna, hur kan vi bygga vidare på det osv.

Jag är helt övertygad om att alla vi har en har en inneboende, kreativ kraft (som kanske inte hos alla har fått slå ut och börja blomma fullt ut). Det här gäller ju förstås också de barn och elever som vi möter i förskola och skolan. En kraft som vi kan ta tillvara på i förskola och skola. I mitt arbetslag på CMiT har vi i många år pratat om att lärandet ska vara meningsfullt, viktigt och på riktigt. Det innebär att vår uppgift som pedagoger är att uppmärksamma och märkvärdiggöra barnens/elevernas intressen, upptäckarglädje och perspektiv och att utgå ifrån detta i ett processinriktat arbetssätt, där lärande och samspel är intimt förknippade i koppling till läroplanen. En inkluderande miljö där olikhet läggs till som en positiv faktor i gruppen.

Hård ton i samhället

Jag upplever att det stundtals är det rätt hård ton i samhället, både IRL och inte minst i sociala medier där olikhet och mångfald inte alls upplevs som något positivt alla gånger, utan snarare tvärtom. Här behöver vi vuxna vara goda förebilder och föregå med goda exempel och vara väl förankrade i läroplanens värdegrund och ha värdegrundsdiskussioner med våra elever. Jag vill slå ett slag för snällhet (utan att för den skulle vara len) och solidaritet – att arbeta för varandras bästa, och inte alltid bara för mitt eget bästa!

Det är nog rätt tufft att vara ung idag. Många unga som inte mår bra. Hur har det blivit så? Jag vet inte riktigt. Ser vi inte varandra, bekräftar vi inte varandra? Vad är det vi jagar, varför har vi så bråttom? Vilka värden är det vi som föräldrar, lärare och medmänniskor vi vill ge våra barn och unga? Är det en känsla av att inte duga, ständigt jaga efter mer eller är det något annat? Hur tar vi hand om varandra och vårt samhälle? Hur lever vi våra liv?

Ett av världens viktigaste arbeten

Att jobba i förskola och skola är ett av världens viktigaste arbeten. Vi har en skyldighet att visa på barn och ungas intelligens och kompetens. Vi har förmånen att få arbeta med barn och unga som en dag ska vara dem som tar hand om oss och varandra och vår värld. Vad vill du ge dem, vad är viktiga kunskaper och värden att förvalta och utveckla här och nu och för framtiden? Vem får man bli på er förskola/skola?

Vid tangenterna: på uppdrag av #skolvåren, Ulla-Karin Lundgren Öhman Piteå 22 juni 2015