Mångfaldsskolan – en ren vinst!

Posted on 25 juni, 2015 av

0


Inför #afkAlmedalen15 har #skolvåren frågat ett antal samhällsintresserade människor om de vill göra sin text omkring årets Almedalsfråga: Är skolan svaret på frågan?

Detta var deras ingång:

”Är skolan svaret på frågan” …och vilken är frågan?

#Skolvåren kommer till Almedalen för  tredje året i rad. I Almedalen samlas människor som är samhällsintresserade. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret? Är dagens skola rätt för att möta de behov som finns i samhället? Eller behöver vi gemensamt komma fram till ett annat svar? Vilket blir då det svaret?

Vi vill bjuda in Dig att bidra med dina kloka tankar kring denna frågeställning. Är du intresserad kan du göra det genom att skriva om dessa tankar eller spela in en film (du väljer) och låta oss dela med oss via Skolvårens blogg.

Ditt bidrag kan du skicka till oss: skolvaren@gmail.com

Rebecka Koritz, som varit #skolvårens stående krönikör tidigare, bidrar nu med ett inlägg inför Almedalsveckan. Läs mer här.

Rebecka skolvåren

”Jag har blivit ombedd av Skolvåren att skriva om dagens skola är rätt för att möta dagens behov. Men först måste vi kanske definiera vilka dagens behov är?

Innebär dagens behov att alla mäniskor ska stöpas i samma form så att vi alla kan ingå och fungera i samhällets ekorrhjul (iallafall principiellt)? Där produktion prioreteras före välmående. Där de som inte passar in slås ut och där stress blivit en accepterad livsform och att bränna ut sig något normalt. Så pass normalt att många vuxna utan närmare reflektion verkar tycka att det är okej att kräva det samma av våra unga – i form av fler läxor, fler nationella prov och betyg så långt ner i åldrarna som det bara går.

Är dagens behov att skapa högpresterande elever så att vi som land kan få full pott i PISA-undersökningarna? Elever som sedan kan bli lika högpresterande vuxna som alla tagit universitetsexamen eftersom inget annat är gott nog i vårt ”jämlika” Sverige?

Eller innebär ”dagens behov” att vi kanske måste titta på hur vårt land egentligen ser ut och fundera över om det i grunden verkligen är ett hälsosamt system som skapat ett mänskligt och välfungerande samhälle på alla nivåer för alla människor?

Jag anser personligen, att när sjuåringar inte vill gå till skolan på grund av stress; när unga med särskilda behov inte får det stöd de behöver och har rätt till och därmed inte heller får chans att utveckla sin fulla potential; när elever upplever att de bara sitter av sina timmar i skolan utan att lära sig det de känner att de vill och behöver för sina framtida liv som vuxna; när rasism, människofientlighet, hat och våld bara ökar, behöver samhället (och vi människor som utgör det) något helt annat. Det som fungerade för femtio år sedan fungerar inte längre. Det är dags att byta spår!

Och det är här möjligheten av skolan som samhällsbyggare kommer in. Möjligheten att via skolan fylla ett helt annat slags behov, där vi:

  • Slutar stöpa alla i samma form eftersom vi alla är olika men ändå har rätten att få åtnjuta samma status och respekt, eftersom det är innebörden av jämlikhet; 
  • Låter alla få utveckla sina egna intressen och talanger i sin egen takt,  istället för att påtvingas en och samma läroplan.
  • Satsar på sådant ett hälsosamt samhälle verkligen skulle ha nytta av, som till exempel att:

Ta vara på den resurs varje individ utgör. Den individ som känner sig själv, vet vad hon kan och vad hon vill bidra med och som dessutom får tillfälle att göra det, kommer alltid att vara en tillgång för samhället. För att ett samhälle ska vara hälsosamt måste alla få kunna bidra och känna sig behövda. Motsatsen skapar utanförskap, frustration och våld – mot sig själv eller mot andra.

Satsa på att stimulera kreativiteten i allt. Kreativa personer kommer med lösningar, hittar på nya koncept och driver samhället framåt på en mängd olika nivåer. Har vi ens råd att inte prata om vikten av kreativitet när vi diskuterar dagens behov?

Se till att vi prioriterar samarbete, konflikthantering, introspektion och empati. Den människa som känner och förstår sig själv, har lättare att förstå en annan människa. När vi förstår varandra och kan acceptera varandra för de vi är (oavsett om vi tycker om varandra eller ej), kan vi lättare arbeta gemensamt mot samma mål.

Kanske ”dagens behov” handlar om att vara inkluderande och börja tillfredsställa alla de delar som tillsammans utgör hela samhället? Och att kunna tillgodose alla behoven i hela människan, som varje elev utgör.

Dagens skola förebereder eleverna för att möta ett samhälle som inte fungerar för alla. Och då tycks det inte göra något att folk inte passar in eller slås ut för tidigt. Det är ju så resten av samhället ser ut.

Jag vill se en mångfaldsskola som arbetar efter samma värdegrund men där olika pedagogiska former kan samexistera och mötas för att tillfredsställa allas individuella behov. En mångfaldsskola där det finns utrymme för alla att passa in och stimuleras till att bli sitt bästa jag.

Den mängd kompetenta, tillfredställda personer det skulle skapa, och det samhälle de i sin tur skulle kunna alstra, kan jag än så länge bara drömma om.

En förlustaffär? Aldrig! Bara ren vinst – både för samhället och individen.”

Av: Rebecka Koritz