Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram

Posted on 16 april, 2015 av

1


Nedan följer ännu ett gästblogginlägg av Heléne Nyrén.

#skolvårens adventsreflektioner var ett lysande sätt att stanna upp och reflektera kring utvalda formuleringar i Lgr 11. En av de adventsreflektioner som  jag fastnade för och som har följt med mig är nr 2: ”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram.” Med denna reflektion i bakhuvudet noterar jag hur medier diskuterar yttrandefriheter, hur vuxna tycker och kränker på nätet och vilka krav samhället har på skolan som en arena för politiska värderingar.

I vår tid är det särskilt viktigt att skolan är öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram, och att det ges utrymme för fördjupade diskussioner i ett samhälle med mängder av tyckanden. Vårt samhälle tenderar att bli allt mer segregerat och polariserat och ibland tänker jag tanken att skolan kanske snart är den enda arena där möten mellan människor från olika bakgrunder, med olika intressen och trosuppfattningar möts.

För många år sedan hävdade en bekant, då marknadschef på ett större skånskt företag, att hennes grundskoletid på den kommunala skolan vid den värmländska hemorten var en av de bästa utbildningar hon gått, hennes akademiska examen och traineeprogram till trots! Hon motiverade detta med att det var i den smältdegel hon lärde känna, förstå och kommunicera med olika människor.

Vi lever i en värld som på kort tid har ritat om medielandskapet, tidigare tolkningsföreträdare har ersatts av medieföretag som allt som oftast styrs av reklam eller av dig och mig, som med hjälp av sociala medier marknadsför oss själva med bilder och ord. Det krävs ett rejält kunnande för att förstå, hantera och ta till sig all den information och värderingar som vi möter.

Vi måste vara medvetna om att vi tenderar att söka oss till det som redan är känt, det vi redan har upptäckt och  det vi redan sympatiserar med. Vet vi det, då kan vi aktivt arbeta för att undersöka något nytt.  Det sägs att ungdomar som är aktiva på internet idag är  ”kreatörer” av sin egen socialiseringsprocess, de är inte längre utlämnade till föräldrar och klasskamrater utan har möjligheter till att söka sig till egna ”viktiga vuxna och vänner”.  Vad innebär det när vi dessutom vet att dagens ungdomar i hög grad tror på det som de läser på internet?  Vilka normer möts de av och hur växer deras omvärldsuppfattning fram?

Mot bakgrund av detta är det min fullständiga övertygelse att det är i skolan som eleverna ges möjligheter till att möta olika värderingar som finns, utveckla förmåga till att lyssna på och diskutera med andra, samt ges möjlighet att utveckla den egna ”inre kompassen”. Men detta gör sig inte självt, per automatik!

Ibland står det fria ordet emot: ”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller annan kränkande behandling”. När dessa två ideal och värden står emot varandra, vilket ideal är det då som ska gå främst?

Här har vi vuxna samhällsdebattörer en mängd skilda uppfattningar och lagboken har säkert sin. Men det jag vet är att jag har elever som anser att politiska partier inte bör få tillåtelse att komma till skolan för att informera om det innebär en risk för att andra elever ska känna obehag och utsättas för kränkande behandling. Det finns elever i mina klasser som stödjer och värnar yttrandefriheten- men som samtidigt känner sig utpekade av ”media” och ledsna när deras religion förlöjligas i konstens och yttrandefrihetens namn.  Det är viktigt att vi lyfter till diskussion i skolan, men vi vuxna behöver ta vårt ansvar för vad det innebär.

Hur är samtalsklimatet? Klarar läraren att leda gruppen? Finns det tid och utrymme till att bearbeta diskussionen? Att ”uppmuntra att skilda uppfattningar förs fram” får inte stanna vid en massa tyckande, utan ska kunna utvecklas och bemötas. Lärarens uppgift är att lära eleverna att lyssna, formulera sina åsikter och värderingar – utan att kränka och såra andra.

Lärare når i låg utsträckning sina elever med information idag, andra har tagit över den rollen. Men vi har stora möjligheter att skapa möten och utveckla elevernas förmågor till att bli aktiva debattörer i olika forum.  Med detta så avslutar jag mina reflektioner med lite tips och trix:

Låt eleverna kortskriva sina tankegångar i olika kontroversiella frågor. Träna eleverna i att resonera kring ”öppna frågor”. Bryt lektioner till korta diskussioner parvis eller i grupp, sätt ord på tankarna, fundera över vad som ligger bakom olika värderingar och åsikter. Ställ frågor till klassen: ”Nu har vi hört…  Skulle man kunna tänka på ett annat sätt?” Lyft elevers tanketrådar och placera dem i ett nytt sammanhang och visa dem hur deras åsikt eller tanke landade hos dig – i din omvärldsuppfattning.

Så skulle man kunna fylla innebörden av ”att vara öppen för skilda uppfattningar och att uppmuntra att de förs fram.”

/Heléne Nyrén
SO-lärare på Fäladsgården i Lund
Twitter:@HeleneNyren

Posted in: Gästbloggare