Vi fick ett brev, av Malin Backsell, fyllt med tankar efter #afkUmeå

Posted on 2 mars, 2015 av

2


Framtiden skapas av mod och visioner #afkUmeå

Redan rubriken är helt rätt. Den skapar en längtan efter att få veta mer. Att få vara med. Mod. Visioner. Vill ha, vill lyfta.

Jag heter Malin Backsell och jag är född och uppvuxen i Umeå, en akademikerstad där utbildning är viktigt och ”självklart” för många. Utbildade mig till lärare här, men fick sedan jobb i Mora i Dalarna. En liten kommun med en helt annan socioekonomisk struktur. En industriort där de höga posterna i styrelserna i de stora företagen (och i viss mån även i kommunens styrelse) gått i arv. Inte alla (typ ingen) var intresserade av att lyssna på vad en ung, lite arg, ”kaxig” tjej från Norrland, som dessutom flamsade runt på Moras då enda träningsanläggning på sin fritid, hade att säga om skolutveckling, pedagogik, mod visioner… Men jag blev kvar i Mora ett tag. Närmare bestämt nästan 17 år. Jag lärde mig vilka människor som var bra att prata med, vilka man skulle fråga, eller inte fråga. Jag lärde mig också att ta ansvar för mitt eget lärande och utveckling. Det gäller att ha koll på vad som är på gång. Vad jag behöver lära mig. Ingen talade om det för mig eller drev på mig. Bitvis lite tungrott, men också utvecklande. Jag har hela tiden haft kvar täta kontakter med min hemort, lärare som jobbar här, människor med anknytning till universitetet osv. Jag har sökt inspiration här, svar på frågor, nätverkat. De senaste åren har nätverket exploderat via sociala medier. Som jag tjatat på kolleger och rektorer om Twitter och olika facebookgrupperJ

Så för två år sedan bestämde familjen sig för att ta steget och flytta till Umeå. Omvälvande! Ny kommun, ny skola, nya kolleger. Utmanande, utvecklande. Det som slagit mig många gånger är att min kompetens verkligen efterfrågas. Människor är intresserade av vad jag har att bidra med. Frågar efter mina erfarenheter. Dessutom är Umeå en plats där det är okej att vilja, att ha visioner, att vara duktig, eller ambitiös. Kanske inte alltid, överallt, med alla, men ändå, ofta! Det finns så många duktiga människor som jobbar hårt och vill mycket, och det är okej. Inspirerande.

Och så dök då #skolvårens inbjudan upp. Självklart vill jag vara med! Direkt från jobbet på fredageftermiddag till Sliperiet (fantastisk lokal förresten).  Hela helgen gav en känsla av att befinna sig i ”händelsernas centrum”. Det är här det händer. Det är de här människorna som gör det. Som har modet att vara visionärer, modet att våga prova, våga tro att det är möjligt, våga lyckas.

Vi fick besöka Sliperiets FabLab. I Umeå! Snacka om framkant!

Lärandets glädje, motivation från hjärtat måste vara det som verkligen karaktäriserar Micke Hermansson och hans fantastiska elever som sålde in sin Grej Of The Day, rakt in i mitt hjärta (jag började i två klasser på måndagen).

Jag träffade Johline Zandra som pratade om modet att våga förändra, om att inte begränsas av sina egna uppfattningar om vad som är möjligt, eller snarare omöjligt. Om att alltid ta ansvar för sina val och inte ”skylla på” att det inte går.

Från Primaskolan var budskapet ungefär detsamma. Det omöjliga går att göra, det tar bara lite mer tidJ

Och avslutningen, med ”Tala som Ted”, inte ett öga torrt. Tack till @ninkri, Ninna Kristiansen, för att du delar med dig av ditt engagemang, din värme och din stolthet över dina elever.

Det här är bara några exempel på saker jag minns från helgen. Det jag minns tydligast, känslan jag vill plocka fram om jag någon dag känner mig ”mindre motiverad” för att gå till jobbet, är just känslan av att befinna sig i händelsernas centrum. Det är här det händer. Det är vi som gör det. Och vi gör det bra!

//Malin Backsell

Posted in: Uncategorized