Om modet att ändra sig – Inför #afkUmeå

Posted on 26 januari, 2015 av

1


Inför #afkUmeå vars ramverk lyder Framtiden skapas av mod och visioner med en underrubrik om vilka yttre och inre rum som krävs för att möjliggöra detta, har vi bett ett antal personer om deras tankar kring detta. Tills #afkUmeå går av stapeln 30-31 januari kan du ta del av dessa reflektioner här på bloggen.

Vissa är väldigt övergripande om begreppen i sig, vikten av dem och vad det kan leda till om de får ta plats i ens liv, och andra är mer konkreta och lyfter någons egen vision, för skola, för lärande, för samhällsutveckling. 

Ingen tanke är mer eller mindre rätt, för det finns inget facit. Förhoppningen är snarast att dessa tankar, i skrift, ljud eller bild, ska väcka något i dig. Vill du dela med dig, så får du mer än gärna bidra med din egen tanke, lägg ett mail till skolvaren at gmail.com så plockar vi in det!

Emma Leijnse, reporter på Sydsvenskan, gästbloggar om att främja det demokratiska samtalet.

Om modet att ändra sig
John Maynard Keynes var en av 1900-talets mest inflytelserika nationalekonomer. En gång blev han ansatt av en journalist  som tyckte det var konstigt att han tyckte tvärtom nu mot vad han tyckte tidigare?
Keynes svarade:
– När omständigheterna ändrar sig så ändrar jag åsikt. Vad gör ni, min herre?

Ibland tänker jag på detta när jag hör hur vi talar om politiker. Den politiker som ändrar sig framstår ofta som ryggradslös, en vindflöjel som inte vet vad den vill utan värderar kohandel högre än ideologi och visioner.
Politiker ska helst inte bara vara ståndaktiga som tennsoldater. Vi förväntar också att de ska ha svar på allt, helst på en gång. Media (där jag arbetar, som reporter på en morgontidning) kastar sig över varje ny minister: hur ska du lösa det här problemet? Vad tänker du göra? Vilka nya lagar och regler behöver införas?
Om de inte kan svara så pressar vi på. En politiker får inte vara svarslös eller åsiktslös. Vi avkräver dem visioner, eller ännu hellre precisa lagändringar som ska leda till uppsatta mål. När politikerns svar väl kommer, så ägnar vi tid och kraft åt att  ifrågasätta dem.
Så ska det naturligtvis vara. Det är en del av det demokratiska samtalet.
Men det kan också bli för mycket av det goda. Alltför tvärsäkra svar kan stå i vägen för visionerna. Vår törst efter lösningar – gärna enkla och precisa – kan hindra det samtal vi skulle kunna ha.
Om vi inte kan respektera en politiker som byter mening så får vi politiker som håller fast vid sina åsikter trots att de visat sig vara dåligt underbyggda. Om vi inte accepterar en svarslös politiker så får vi politiker som säger vad dumt som helst hellre än ingenting. Om vi aldrig orkar lyssna på ett svar som varar längre än en halv minut, så får vi politiker som slutar föra resonemang offentligt. Istället serveras vi de lätta lösningarna, de som kan förklaras i en enda tvärsäker mening.

En modig politiker säger ibland: “jag vet inte”. Eller “jag måste fundera på det”. Eller “jag har ändrat mig”. Eller kanske “min meningsmotståndare har vissa poänger”.
En journalist med självrespekt låter vissa resonemang ta plats, även om de inte är helt färdiga. Och försöker förklara även det komplexa.

Politik och media har ett gemensamt ansvar att vi får ett så fruktbart demokratiskt samtal som möjligt. Vi skulle vinna i trovärdighet, och dessutom främja kloka beslut. Det anser jag skulle vara både modigt och visionärt.

/Emma Leijnse, reporter, Sydsvenskan

Blir du nyfiken på #afkUmeå, så läser du mer och anmäler dig här:
https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/