Kraften är du – Inför #afkUmeå

Posted on 22 januari, 2015 av

0


Inför #afkUmeå vars ramverk lyder Framtiden skapas av mod och visioner med en underrubrik om vilka yttre och inre rum som krävs för att möjliggöra detta, har vi bett ett antal personer om deras tankar kring detta. Tills #afkUmeå går av stapeln 30-31 januari kan du ta del av dessa reflektioner här på bloggen.

Vissa är väldigt övergripande om begreppen i sig, vikten av dem och vad det kan leda till om de får ta plats i ens liv, och andra är mer konkreta och lyfter någons egen vision, för skola, för lärande, för samhällsutveckling. 

Ingen tanke är mer eller mindre rätt, för det finns inget facit. Förhoppningen är snarast att dessa tankar, i skrift, ljud eller bild, ska väcka något i dig. Vill du dela med dig, så får du mer än gärna bidra med din egen tanke, lägg ett mail till skolvaren at gmail.com så plockar vi in det!

Max Engström Hoff, filmstudent, om hur mod och medmänsklighet snuddar vid varandra. Vad väcker detta för känslor i dig?

Kraften är du 

När man talar om mod nämns ofta Ghandi, Nelson Mandela, Rosa Parks eller någon annan stor hjälte inom medborgarkampen. Människor som stod upp för sin rätt i samhället i en tid då ord som vardagsrasism verkligen betydde vardag. Deras osjälviska handlingar ledde till att människor världen över vågade stå upp mot orättvisor. Men behöver mod vara något storslaget egentligen?

En ensam student i en skolbänk, som bara vill kunna relatera till sina likar, som vill känna sig som en i gänget. En ensam student som går till skolan för att det är ett måste, inte för att hänga med kompisar eller lära sig något. Det är mod, att varje morgon stiga upp och tvinga sig själv till skolan, även fast man vet vilket helvete det är, varje lektion, varje rast, varje lunch, varje promenad hem. En student som ser till att denne ensamme själ kommer in i gänget, och ger sig fan på att ingen ska känna sig utanför, det är också mod.

Tyvärr, så är detta verkligheten. En handling som egentligen är rent utsagt medmänsklig blir en handlig associerat med mod, eftersom det är så pass ovanligt. Att definiera ordet mod är svårt, men jag skulle vilja påstå att mod är en handling som personen i fråga vet att ingen annan kan, vill eller vågar göra. När medmänsklighet och mod snuddar vid varandra, är det något som inte riktigt stämmer med våra sociala regler.

För att framtidens skolväsende ska bli en plats att frodas på tror jag det krävs en bättre harmoni mellan det sociala och det akademiska. Det finns forskning som visar på att barn imiterar vad de ser i sin omgivning, eller snarare hur de tolkar sin omgivning, och detta är en viktig del i steget mot utveckling.

Nu kanske ni funderar på hur man lär ut sociala spelregler på ett pedagogiskt vis, och vem som har förmågan att sedan kommunicera detta till en stor grupp individer. Behöver vi skriva in det i kursplanerna? Kan man utbilda speciella pedagoger? Ska barnen tvingas interagera med varandra? Nej, allt som behövs är du. Inte ditt yrke, din sociala status eller din utbildning. Du, som för en dialog, du, som utan kursplan eller agenda låter barn, ungdomar och andra människor i din närhet utforska sina egna personligheter. Prata om precis vad som helst, det går inte att prestera bra eller dåligt i denna övning, det finns inga betyg eller omdömen, det finns bara du och de personerna du pratar med. Istället för att varje morgon berätta för eleverna vad som kommer hända under dagen, vad det blir till lunch och babbla på monotont om alla läxor och uppgifter de har att vänta, borde lärare ta tillfället i akt och väcka sina elevers sinnen. Vi har alla haft dåliga morgnar, man är trött och mår fysiskt och psykiskt illa och det känns som att dagen kommer vara minst 612 timmar lång. Det är inte bara vuxna människor som känner på det här viset, barn gör det också, men av någon anledning väljer vi att ignorera detta. Tänk på hur ett dåligt humör kan förstöra hela din dag, tänk sen att du är tio år gammal och inte har erfarenhet nog att förstå vad som händer med din kropp. Hur mottaglig för information tror du man är i det tillståndet? 20-30 minuter på morgonen och 20-30 minuter i slutet av skoldagen där ett samtal förs, inte för att reflektera, evaluera eller lära sig, utan för att hitta sig själv i det sociala pusslet, tror jag skulle kunna göra stora förändringar i elevernas attityd kring skolan.

Enligt en undersökning jag läste medan jag skrev min C-uppsats tar barn del av någon sorts media sju timmar om dagen. Då den teknologiska utvecklingen klampar framåt med sjumilakliv och gör det enklare för barn att bli asociala, behövs en motkraft. Den kraften är du, samma du som för ett samtal som en yrkeslös och statuslös människa. Om nu barn imiterar beteenden de tolkar i sin omgivning, tror jag att det skulle ske ett enormt steg i rätt riktning om detta beteende lärde dem vägen till självinsikt och personlig utveckling.

Den andra sidan av myntet är förstås ett stort problem. Människor har svårt att lära känna sig själva, på grund av rädslan för det egna psyket, man kanske får reda på någonting man inte gillar med sig själv eller man kanske får en helt annan syn på verkligheten. Helt ärligt så tycker jag det är en liten risk, och en risk jag gärna vill att fler människor tar. Ja, det kan vara jobbigt att lära sig saker om sig själv, att hitta sitt inre och förstå sig på det, men på vägen bygger du verktyg för att hantera dessa känslor. Du kanske lär dig att du har svårt för att prata i grupp, du kanske känner att du inte har någonting att bidra med och därför känner du dig ointressant. Men istället för att trycka bort dessa känslor kan du nu jobba på det och växa som människa. Hur många gånger har man inte slagit på den leende masken och låtsas vara glad under en dag, eller kanske flera veckor, till och med år? Om barn i tidig ålder lär sig att hitta och identifiera sig själva, tar man bort behovet av masken.

Det är givetvis viktigt att klargöra för barnen att det är ok att vara ledsen, det är ok att inte vilja prata med någon, det är ok att känna att man inte passar in. Så länge du finns där och ger respons på vad barnet tänker, inte säger, finns det en trygghet i att låta ens känslor löpa fritt.

Detta för mig är mod. Kampen mot sitt eget inre och bekämpandet av illusionen att man är bättre eller sämre än någon annan. Djupdykandet ner i psyket. I dagens samhälle finns information om allt, överallt, lär barnen använda sig av den informationen på deras sätt, lär barnen dra nytta av den och tolka fritt. Ta tillbaka dialogen mellan lärare och elev, innan utbildning blir synonymt med ett digitalt uppslagsverk.

/Max Engström Hoff

Blir du nyfiken på #afkUmeå, så läser du mer och anmäler dig här:
https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/