Min skolgång från förskola till universitet – Inför #afkUmeå

Posted on 20 januari, 2015 av

0


Inför #afkUmeå vars ramverk lyder Framtiden skapas av mod och visioner med en underrubrik om vilka yttre och inre rum som krävs för att möjliggöra detta, har vi bett ett antal personer om deras tankar kring detta. Tills #afkUmeå går av stapeln 30-31 januari kan du ta del av dessa reflektioner här på bloggen.

Vissa är väldigt övergripande om begreppen i sig, vikten av dem och vad det kan leda till om de får ta plats i ens liv, och andra är mer konkreta och lyfter någons egen vision, för skola, för lärande, för samhällsutveckling. 

Ingen tanke är mer eller mindre rätt, för det finns inget facit. Förhoppningen är snarast att dessa tankar, i skrift, ljud eller bild, ska väcka något i dig. Vill du dela med dig, så får du mer än gärna bidra med din egen tanke, lägg ett mail till skolvaren at gmail.com så plockar vi in det!

Rex Granat Arousell studerar juridik på Umeå Universitet. Här delar han med sig av en betraktelse över sin egen skolgång, och om vikten av att våga. När vågade du senast?

Min skolgång från förskola till universitet

Att börja första klass var något jag såg fram emot otroligt mycket, framförallt matematik var något jag tyckte var fantastiskt roligt. Jag tyckte att skolan var rolig och intressant i ett par år. Jag ”vann” flest antal lästa sidor bland killarna i klassen, jag tyckte matten var nästan ohälsosamt rolig, skrivstilen var något som jag verkligen kämpade med och faktiskt vart ganska så duktig på.

Sedan hände något, skolmotivationen försvann i rask takt av många olika anledningar, men den stora anledningen var att vi i min klass fick byta lärare ungefär lika ofta som vi bytte lektionssal. Vissa av lärarna var fantastiska, andra lite mindre fantastiska. En fantastisk lärare som bara får vara kvar i ett par månader är nästan sämre för en klass än en totalt värdelös lärare under lika lång tid. Här tappade jag allt som kunde liknas med skolmotivation det skulle ta mig lite drygt 15 år att få tillbaka den men det återkommer vi till lite senare.

I högstadiet var situationen med lärare betydligt bättre, men mitt eget intresse för att anstränga mig i skolan var absolut noll. Trots detta klarar jag högstadiet någorlunda bra, tack vare att jag hade föräldrar som hjälpte till och att jag hade ganska lätt att lära mig. Att gå ut med ett VG i idrott och G i övriga ämnen är inte direkt något man skryter över.

Jag kommer med dessa fantastiska betyg precis in på den gymnasieinriktning jag ville. Samhäll/ekonomi. Det kanske låter som att jag hade fått ett litet sug att plugga men jag sökte helt enkelt just den utbildningen eftersom att det var vad mina kompisar gjorde. Skolmotivation var med andra ord fortfarande ganska obefintlig. Jag mognade dock något och försökte ta tag i mina studier så gott det gick. Jag slutar gymnasiet med okej betyg men absolut inte mer än så.

Hittills har jag bara lyft fram alla dåliga erfarenheter jag har haft av skolan, men för mig hittade jag en vändning på kanske en av de mest oväntade platser eller i alla fall vad jag tyckte var en oväntad plats. Jag började jobba och hittade där motivation till att plugga, kanske framförallt för att jobbet inte var utmanande. Jag insåg vad jag tyckte var så roligt med skolan under de första åren, att lära sig nya saker är extremt givande. Det ville jag tillbaka till.

Jag jobbade kvar på det inte så utmanande jobbet i två år, jag bestämde mig dock redan under första året att jag skulle plugga. Jag skulle bli civilingenjör och behövde då läsa ett tekniskt basår. Jag skrev högskoleprovet för att kunna välja den utbildning jag ville. Jag kom in och läste ett år men kände att det inte var riktigt rätt för mig så jag tänkte om.

Valet landade nu på juridik. I detta nu sitter jag mitt i ett tentaplugg med böcker upp över öronen. Detta är naturligtvis inte den roligaste tiden på året då det är väldigt hög belastning. Men jag lär mig, det är utmanande och det var det jag saknade på jobbet så det här är helt rätt för mig.

Skolmotivation och inspiration går att hitta överallt, det går också att bli av med på väldigt många sätt. Det jag vill ha sagt är att som elev behöver man stabilitet i skolgången. Men det är aldrig heller för sent för att våga, och våga ska man.

/Rex Granat Arousell

Blir du nyfiken på #afkUmeå, så läser du mer och anmäler dig här:
https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/