Stororden är inte rumsrena i skoldebatten – Inför #afkUmeå

Posted on 18 januari, 2015 av

1


Inför #afkUmeå vars ramverk lyder Framtiden skapas av mod och visioner med en underrubrik om vilka yttre och inre rum som krävs för att möjliggöra detta, har vi bett ett antal personer om deras tankar kring detta. Tills #afkUmeå går av stapeln 30-31 januari kan du ta del av dessa reflektioner här på bloggen.

Vissa är väldigt övergripande om begreppen i sig, vikten av dem och vad det kan leda till om de får ta plats i ens liv, och andra är mer konkreta och lyfter någons egen vision, för skola, för lärande, för samhällsutveckling. 

Ingen tanke är mer eller mindre rätt, för det finns inget facit. Förhoppningen är snarast att dessa tankar, i skrift, ljud eller bild, ska väcka något i dig. Vill du dela med dig, så får du mer än gärna bidra med din egen tanke, lägg ett mail till skolvaren at gmail.com så plockar vi in det!

Ingela Netz är rektor vid den nystartade skolan Igelsta grundskola som invigs (av ingen mindre än Fridolin) samtidigt som #afkUmeå går av stapeln, vilket tyvärr innebär att Ingela inte kommer att delta fysiskt i Umeå. Dock skickar hon här med sig en reflektion kring de i skoldebatten icke-rumsrena stororden som följer med att vara visionär. Känner du igen dig?

Alldeles för ofta i den skoldiskussion som pågår i sociala medier och på annat håll kommer jag på mig själv med att förvänta mig mothugg och kritik om jag blir alltför visionär. Alltför ofta får den där förväntan mig att rygga lite. Det verkar inte finnas något som skolmänniskor är mer rädda för än att bli anklagade för att vara naiva, verklighetsfrånvända och kanske lite pompösa. Stororden är liksom inte rumsrena i skoldebatten.
Vem vågar prata om visioner, utopier, mirakler och drömmar i en värld av betyg, nationella prov och katederdisciplin?

Kanske är det alltså en befogad förväntan att jag ska mötas av just den typen av kritik. Kanske är skolan som fenomen så tyngd av stundens allvar (läs PISA, segregation, lärarlöner, utbrändhet) att den som beskriver något annat än det krassa vardagsslitet med för få resurser och för lite respekt från omvärlden blir ett hot.
Men vet ni. Jag har bestämt mig för att skita i det.
Inte för att jag vill vara en drömmare eller för att jag inte vet vad jag snackar om.
Utan för att jag har konkret erfarenhet av hur viktiga de där stororden är.
Hur de, när de blir en del av ett levande samtal på en skola, driver utveckling, ger stöd i beslutandet, lockar till sig rätt människor, skapar samhörighet, ramar in och sorterar i administration och planering, pekar ut riktning, ställer konstruktiva frågor och framför allt; öppnar dörrar till att våga pröva, våga vara modig.
Vad vill vi?
Varför gör vi det här?
Vad är syftet med den här skolan?

Jag startade en ny skola i augusti förra året. I en stor kommun med stora utmaningar.
Utan en väldigt tydlig vision, ett patos och en vilja att faktiskt förändra världen hade vi inte varje vecka haft elever som knackar på dörren och vill börja på skolan. Vi hade inte haft pedagogiska diskussioner som för länge sedan passerat ängslighet, ”vågar-jag-blotta-mig-för-de-andra?”, prestige och gammal vana. Vi hade inte haft ett eget internt språk som både vuxna och elever är bekväma med. Det här är ”the Igelsta way!”, kan någon utbrista och alla förstår vad hen syftar på. Vi hade heller inte haft lärare som väljer att flytta många mil för att de vill jobba på just den här skolan.
Och för mig som rektor har det blivit alldeles uppenbart att jag visst är viktig som möjliggörare, som förutsättningsskapare, beslutsfattare och rambyggare, men det absolut viktigaste jag kan göra är att ha modet att fortsätta använda stororden. Att peka på utopin, att beskriva vilken framtid vi ska skapa, att våga ställa den där frågan;
– Om du inte går hit varje dag för att förändra världen, vad gör du då här?

Skolan behöver passionerade människor! Skolan behöver naiva människor som envetet vägrar sluta tro på varje elevs förmåga och kapacitet att växa och lära. För om du slutar tro på dina elever, vem gör det då? Vem frågar din elev vilka drömmar hen drömmer om att drömma?
Och när vi skolmänniskor, som bygger vår profession på vetenskap och beprövad erfarenhet,
som tar rationella beslut och agerar ledare i komplexa gruppsammanhang, också tillåter oss att prata om visioner, utopier, mirakler och drömmar, då blir vi fullständigt oslagbara!
Jag vet, för jag ser det. Varje dag.

/Ingela Netz

Blir du nyfiken på #afkUmeå, så läser du mer och anmäler dig här:
https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/

Posted in: #afk, #afkUmeå