Mod i skidbacken och på skolgården – Inför #afkUmeå

Posted on 7 januari, 2015 av

0


Inför #afkUmeå vars ramverk lyder Framtiden skapas av mod och visioner med en underrubrik om vilka yttre och inre rum som krävs för att möjliggöra detta, har vi bett ett antal personer om deras tankar kring detta. Tills #afkUmeå går av stapeln 30-31 januari kan du ta del av dessa reflektioner här på bloggen.

Vissa är väldigt övergripande om begreppen i sig, vikten av dem och vad det kan leda till om de får ta plats i ens liv, och andra är mer konkreta och lyfter någons egen vision, för skola, för lärande, för samhällsutveckling. 

Ingen tanke är mer eller mindre rätt, för det finns inget facit. Förhoppningen är snarast att dessa tankar, i skrift, ljud eller bild, ska väcka något i dig. Vill du dela med dig, så får du mer än gärna bidra med din egen tanke, lägg ett mail till skolvaren at gmail.com så plockar vi in det!

Sara Bruun är en flippande förstelärare och författare, och här följer hennes reflektion kring vad mod är. Hör du något för dig nytt när du läser Saras text? 

Jag står i skidbacken och imponeras av skidlärarnas tålamod, men framförallt av deras pedagogik. Steg för steg lotsar de barnen först upp i liften och sedan ner för skidbacken. 8 barn per skidlärare, där barnen har minst sagt varierande skidkunskaper. Hela lektionen präglas av glädje varvat med tydliga instruktioner. Vår dotter galopperar med glädje till lektionen trots att det är – 10 och snön piskar henne i ansiktet. Hon är lite rädd för att åka ankarliften och vi pratar en hel del om att det i många olika situationer krävs mod för att våga ta det där klivet för att prova något du inte gjort tidigare. Skidläraren får henne att känna sig trygg, förklarar utförligt och visar också hur det går till att åka ankarlift. En mycket nöjd och stolt dotter förkunnar att hon inte bara vågat åka ankarlift utan också åkt röd backe. Röd backe är det näst svåraste man kan åka!

Väl hemma i stugan frågar hon om jag någon gång känt mig så där osäker och behövt någon som pratar med mig om mod? Jag funderar ett tag och svarar att jag ofta känner att jag behöver vara modig, men att jag lärt mig att våga vara modig. När socialtjänsten försökte tvinga oss att köra och lämna vår familjehemsplacerade pojke hos hans biologiska mamma, mot hans vilja, då krävdes det otroligt mycket mod för att stå emot och göra det vi trodde på. Vi var benhårda med att om han trots allt skulle flyttas skulle han hämtas här och inte lämnas och “överges” av oss. (http://www.bruunskolblogg.blogspot.se/2014/02/han-kom-som-ett-yrvader-en-vinterkvall.html)

Jag berättade också för vår dotter att det krävdes mod när jag började arbeta på ett helt annat sätt i mitt klassrum. Det enklaste hade varit att fortsätta på den trygga invanda vägen. Att börja arbeta med digitala verktyg i ett klassrum där nätverket bara fungerade ibland och jag bara hade ett fåtal surfplattor till mitt förfogande krävde att jag vågade tro på det arbetssättet.

Vi fortsatte prata en hel del om vad mod är. Hon berättade att hon kände sig väldigt modig i skolan när hon vågade stå för sin åsikt och gå emellan när någon var elak mot någon annan. “Detta, vågar jag, trots att jag vet att jag kan bli nerbrottad och slagen”, sa hon. Det gör otroligt ont i mammahjärtat, men också i lärarsjälen, att en åttaåring ska behöva tänka och känna så på sin skola. (Ja, jag har pratat med rektor om detta!) Trots det blir jag otroligt stolt över att hon vågar stå emot och kämpa för det hon tror är rätt och riktigt.

Precis detta gör grundarna av #skolvåren just nu. De kämpar för det som de tror på. De blir kraftigt ifrågasatta och hårt kritiserade, men de fortsätter att kämpa för det som just de tror på. Om det ena eller andra lägret har rätt eller fel bryr jag mig inte om. Självklart ska man tåla att granskas och kritiseras.
Oavsett – det är modigt att kämpa och stå upp för det man tror på.

/ Sara Bruun

Blir du nyfiken på #afkUmeå, så läser du mer och anmäler dig här:
https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/