Besöket från Framtiden, del 3

Posted on 27 december, 2014 av

0


Besöket från Framtiden av Daniel Nordström
_____________________________

Del 3

”Världen har förändrats, men samtidigt inte”, började han och lutade sig tillbaka i stolen och sträckte ut benen. ”Den största förändringen har skett på det individuella planet där alltfler människor känner en glädje och ett hopp inför framtiden och inte en skräck över att förlora det som de har. Rädslan och begäret att ständigt söka efter mer är en känsla som man känner ligger i hela er atmosfär och den känslan blir väldigt tydligt nu när jag plötsligt är tillbaka i den igen. Konsumtionen har minskat och människors fokus har flyttats från det förflutna till framtiden och nuet. Allt det tror jag började när politiker, företag och internationella organisationer började sprida sina idéer och lösningar på ett sätt som visade på att det inte handlar om hur man ska återkomma till det som en gång var, utan snarare att det är dags att anpassa sig till en helt ny framtid. Innan hade många känslan att mänskligheten kan leva så som ni gör, här, idag, bara vi kör lite mindre bil ett par år så att utsläppen stabiliseras. Sen om 50 år kan vi gasa på igen och gå tillbaka och leva som vi gjorde ”förr”. Ändra den inställningen till att det bara handlar om att röra sig framåt, det finns inget ”tillbaka till som vi gjorde förr”, då genomförs alla förändringar mycket lättare.

Han tog en paus och stirrade ut genom fönstret. ”När jag var i din ålder funderade jag en del på framtiden, på ny teknik, flygande bilar, rymdresor osv. En dag dock så slog det mig, att var detta allt som framtiden handlade om? Ny teknik? Jag var precis som alla andra på den tiden fast i att tekniska lösningar skulle leda till förbättringar och tänkte bara på framtiden i form av vilka tekniska framsteg som skulle göras. Detta gjorde att många trodde att tekniken skulle rädda oss undan alla utmaningar rörande klimatet och alla gick passivt och väntade på att något geni skulle komma på idén, med stort I, som skulle lösa allt.”

Han tog en klunk te och suckade lätt. Jag satt tyst och tänkte på vad han sagt. ”Du ser ut som att du är med men ändå inte”, sa han och ställde ner koppen på bordet. ”Ta det här exempelet. Föreställ dig att du fått i uppgift att förbättra tågresan mellan Malmö och Stockholm. Hur skulle du gå tillväga?” Jag tittade ut genom fönstret och började fundera.

”Det första som jag kommer och tänka på är höghastighetståg” sa jag.

”Precis”, sa han och gav mig en blick som sa ”vad, vad det jag sa”. ”Höghastighetståg, ny teknik! Det är det som många tänker på när man pratar om att förbättra en tågresa mellan två städer men är det verkligen det ända sättet man kan förbättra en tågresa på, att göra den snabbare? När du åker tåg är väl själva tågresan det som är behagligast? För ägna en tanke åt allt det som är runt om själva resan. Att hitta en parkeringsplats vid stationen om du behöver ta bilen dit, köpa biljett, frakta bagage till rätt perrong, få information om spårändringar, hitta din sittplats osv. När du väl har satt dig till rätta så är ofta resan ganska behaglig. Så varför ska man då spendera miljarder på att förkorta den delen av resan som är mest behaglig?”

Jag log och insåg det dumma i det.

Han fortsatte och sa, ”När du dessutom kommer fram så kan du inte använda det rabattkort du har från staden där du bor. Varför finns det inte ett kort som du kan använda i alla städer utan ett betalkort i varje stad eller län eller vilket företag det nu är som ansvarar för trafiken där. För att fler ska välja tåget måste det inte bara vara en bra tågresa, utan dessutom enkelt när du väl kommer fram.”

Jag nickade för jag förstod precis vad han syftade på och jag hade själv funderat på varför detta inte redan var genomfört. Jag funderade att kommentera om samma tankebanor kunde appliceras inom sjukvården, där alla regioner hade olika datasystem som gjorde att de inte kunde kommunisera med varandra. Att det även där borde förenkla arbeten om alla hade samma system. Min fråga försvann dock när han fortsatte berätta.