Besöket från framtiden, del 1

Posted on 25 december, 2014 av

0


Hej!

Det du nu ska få läsa är en framtidsvision som var mitt tävlingsbidrag i Sustainergies Cup, en innovations- och hållbarhetstävling som anordnas av studentorganisationen Sustainergies. Tävlingen gick ut på att förmedla sin vision om hur framtidens stad såg ut och man fick presentera visionen på vilket sätt man ville. Jag valde att skriva en berättelse, den som du nu ska få läsa, eller ja nästan den som du nu ska få läsa. Jag har gjort vissa små ändringar, dels för att inte göra någon smygreklam men också för att historien bättre ska passa in i sammanhanget. Jag antar och hoppas att du har överseende med detta.

Mitt namn är Daniel Nordström och ska jag lite kort beskriva mig själv så är jag 24 år gammal, pluggar i Lund och har ett brinnande intresse för världen vi lever i. Jag är filosofen utan svar, den poetiska fysikern utan bevis, meteorologen utan förutsägelser.

Jag hoppas att du finner min vision lika intressant att läsa som jag tyckte att den var att skriva. Släkt och vänner som har fått läsa den har beskrivit den med alltifrån ”perfektion” till ”jättebra” med stora bokstäver och x-antal utropstecken efteråt. Om de bara försökt göra mig glad eller om det faktiskt finns något gömt mellan raderna… ja det lämnar jag till dig att avgöra.

Trevlig läsning!
/Daniel Nordström

Besöket från Framtiden
__________________________
Del 1

Vattenkokaren knäppte till och ångan spirade upp över köksskåpen. Jag hade dukat upp lite fika ute på balkongen. Solen sken in genom fönstren och gjorde det varmt och behagligt trots att det bara var i slutet av oktober. Jag kände mig lite spänd och när jag tänkte efter så var det ju när allt kom omkring inte särskilt konstigt, min gäst skulle snart vara här. Jag hade vunnit en tävling och blivit den som skulle få en pratstund med en gäst från framtiden, en eftermiddag där jag kunde ställa frågor och kanske få några svar på hur framtiden såg ut.

Det plingade på dörren. Jag gick för att öppna och skrattade till när jag lite besviket konstaterade att han inte kommit i någon flygande bil och parkerat utanför mitt fönster på 8.e våningen. I trappuppgången stod en man i övre medelåldern. De svarta skinhandskarna klämde runt en käpp, rocken nådde honom till knäna och den svarta hatten satt lite på sned. I mina ögon såg han mer ut som en förstaklasspassagerare på Titanic än en man från framtiden. Allt som saknades var ett fickur och en monokel och min fördomsfulla bild hade varit fullständig. Mina misstankar om att han kanske var en gäst från det förflutna suddas dock snabbt ut när jag tog hans rock för att hänga upp den på en galge. Insidan var täckt med någon sorts elektronik med knappar och uttag. Jag undrade först om de gått tillbaka och gjort mobiltelefonerna stationära igen genom att sy in dem i kläderna. Det visade sig dock vara ett fullständigt felaktigt antagande och jag fick förklarat för mig att detta var den senaste modellen i en serie med ”intelligenta kläder”. Långt ifrån alla hade sådana plagg, tekniken var ännu för dyr, men min gäst visade sig ha ett intresse i ny teknik, något jag tyckte lät lovande inför vårt samtal. Han förklarade för mig att elektroniken kunde utföra olika åtgärder lite beroende på vad behovet var eller vilket intresse som fanns. Om man skulle råka ut för en hjärtinfarkt kunde apparaturen ringa efter en ambulans, uppge ålder och var du befann dig, allt innan du trillat ner på gatan. Andra anordningar registrerade tryck, temperatur och luftfuktighet och denna extra datainput förväntades förbättra kvalitén på de lokala väderprognoserna. Jag visste att man hade försökt göra ”smartphones” till väderstationer, men hade inte hört hur det hade gått med de planerna. Uppenbarligen hade tekniken utvecklats.

Vi satte oss ute på balkongen där vi fortsatte prata om de intelligenta kläderna ytterligare en liten stund. Jag var förundrad och var på väg bort i mina tankar för ett ögonblick då han drog mig tillbaka.

”Så vad vill du veta?” sa han och smuttade lite på teet.