En modern revolution: att ta aktivt ansvar för den värld vi vill ha

Posted on 16 december, 2014 av


Krönikör: Rebecka Koritz.

Rebecka skolvåren

På grund av händelseutvecklingen här borta i Mexiko, sedan 43 lärarstudenter försvunnit, har många svenskar under de senaste månaderna frågat mig vad jag tror kommer att ske härborta, och om jag verkligen tror att en förändring är möjlig.

Både frågan i sig och den oro folk ger uttryck för är i högsta grad relevant. Mexiko är ett land som är i akut behov av positiv förändring. Ett land där det verkligen inte tjänar något till att rösta eftersom röstfusket är totalt. Vi vet alla att korruptionen inom politiken aldrig kommer att tillåta en omdaning inifrån. Men det handlar faktiskt inte om huruvida en röst räknas eller inte. Det handlar om att handling gör skillnad. Och det är när du och jag själva tar aktivt ansvar för förändringen, som den faktiskt kommer att ske.

Det är min fasta övertygelse att det enda sättet att påverka systemet är utifrån, via de medborgargrupper som nu poppar upp här, som svampar efter regn. Saker och ting håller på att utvecklas i en rasande fart. Men det sker under ytan. På gräsrotsnivå. För folk är less: Ya me cansé.

Att starta en skola är bara ett (om än ganska effektivt) sätt att påverka samhället i en annan riktning. För vi menar att om du som förälder är trött på att samhället ser ut som det gör, och du vill vara kongruent med dig själv och dina åsikter, då kan du inte sätta dina barn i en skola som har som dold agenda att bygga upp just det samhälle som du är så missnöjd med.

När man väljer att starta en skola vid sidan om systemet så är det inte bara ett politiskt ställningstagande i sig. Det är politisk handling på gräsrotsnivå. Det är en process som ser ut ungefär på följande sätt:

  • Vi tycker inte att ”systemet” är okej så som det ser ut idag: varken skolan eller samhället.
  • Det tycks omöjligt att förändra systemet inifrån. Vi vet. Vi har försökt. Och vårt tålamod är slut.
  • Alltså måste vi skapa något vi tycker bättre om – utanför systemet.
  • Så vi väljer att starta ett projekt vars värderingar stödjer tanken att vi som medborgare måste ta aktivt ansvar för den värld vi vill skapa.
  • Vi tar ansvar för att ingen kommer att förändra världen till det bättre åt oss. Vill vi se en mänskligare värld måste vi göra det själva – och gräva där vi står.
  • Så vi öppnar en skola. Nej, vi öppnar två. Och plötsligt har vi skapat en medborgargrupp bestående av föräldrar som vill något helt nytt, och som, genom skolornas existens, arbetar för en ny värld.

Vi i Papalotes är inte unika i detta. Det är många liknande medborgargrupper som skapas i Mexiko just nu – inom många olika områden – och det inger hopp. Det är vi som kommer att förändra Mexiko. Inte de som innehar makten: politiska partier och drogkarteller.

Hur den fortsatta utvecklingen i Mexiko kommer att se ut, är naturligtvis omöjligt att sia om. Men högst upp på min önskelista står det att omdaningen ska komma underifrån, och med stor kraft. En modern revolution som bygger på fred och medmänsklighet. Una revolución de sabiduría.

Posted in: Uncategorized