Rebecka Koritz: Skolan som samhällsbyggare

Posted on 19 november, 2014 av


Krönikör: Rebecka Koritz.

Rebecka skolvåren

”Varför skola?” borde vara ett mycket hetare ämne än vad det är! Däri ligger så många möjligheter och så mycket potential.

Min personliga tanke om ”Varför skola?” handlar om möjligheten av skolan som samhällsbyggare. Att via skolsystemet skapa den typ av samhälle som vi egentligen vill ha.

Idag har vi ett samhälle som bygger på produktiva medborgare i ett hierarkiskt samhälle som premierar effektiva, intellektuella jobb som är resultatsskapande.

Det är med andra ord logiskt att man i skolan ägnar sig åt att lära sig ”kunskap” som kan mätas och vägas så att vi kan se om vi faktiskt har lärt oss det vi skulle. Vi ska ju bli produktiva medborgare!

Tänk om prioriteten istället vore att anpassa skolan till våra barns behov och till vår vision av den slags framtid vi skulle vilja ha?

För att veta hur den skolan skulle kunna se ut måste vi sätta oss ner och fundera ordentligt över våra visioner av framtiden. Jag vet att det inte låter sig göras i en handvändning – men så är jag inte heller för en ”quick fix”. Vi måste låta det få ta den tid det måste, men diskussionen måste påbörjas och den dröjer…

Eftersom min önskan är en fredlig värld där vi tar hand om allt levande (männsikor djur och natur) och behandlar allt så som vi själva önskar bli behandlade, är min vision av framtiden fridfull, inkluderande, grön, kärleksfull och bygger på samarbete, problem- och konfliktlösning, acceptans, respekt, förståelse, empati, hälsa och harmoni. Visst, det låter säkert flummigt och man kan kritisera ordvalen, men jag tror ändå inte att jag är ensam att önska något helt annat. Den värld vi har idag inspirerar inte. Den skrämmer.

Om vi vill skapa en annan värld, en mänskligare och vänligare värld, kan vi inte ha en skola som bygger på:

  • Konstlad uppdelning av världen i olika ämnen.
  • Polarisering mellan intellektuellt och praktiskt.
  • Press och stress som bränner ut våra unga.
  • Katalogiseringshets.
  • Konkurrens.

Om skolan inte ser ut som ovan… ja, då talar vi om ett ställe där:

  • Allt hör samman och studeras som en helhet för att skapa en övergripande förståelse. Alltså inga 40-minuterslektioner med klockor som ringer.
  • Intellektuellt och praktiskt går hand i hand, vilket leder till erfarenhetsbaserad inlärning: det roligaste och lättaste sättet att ta till sig information!
  • Åtta timmar är mer än nog för att lära sig det man ska – och det går, när inte allt är uppstyckat i småbitar som kallas ”ämnen”. Alltså ingen övertid för eleverna i form av läxor.
  • Den dominerande insikten att alla människor under hela livet är i konstant utveckling, och att man aldrig blir klar med att lära sig eller kan vara färdig med att växa. Alltså inga betyg.
  • Alla får plats och alla har rätt till en likvärdig utbildning. Alltså inga privata vinstdrivande skolor.

Vilken typ av människor skulle det skapa?

Vilken typ av värld skulle de människorna skapa?

Skolan som samhällsbyggare är något vi inte talar om. Varför? Istället snöar vi in oss på detaljer, som bara är delar av ett pussel men som utan riktlinjer är omöjliga att passa in i en större bild.

Det handlar inte om att få skolan att passa in i samhällets mall. Det är tvärtom! Skolan kan bygga samhället. Men då måste vi bestämma vilken sorts samhälle vi vill ha.

Kan vi börja prata om det någon gång, snälla?