Rebecka Koritz: Om allt vore tillåtet och ingenting omöjligt

Posted on 9 juli, 2014 av

3


Krönikör: Rebecka Koritz.

Rebecka skolvåren

Vi är många som upplever att skolsystemet står inför en kollaps. Paniken är tydlig. Det går ju inte direkt att sätta skolan på paus ett par år medan man omarbetar allt tills det är färdigt att lanseras.

I jakten på svar är det lätt att man tappar huvudet och glömmer att lösningar i stil med plåster på ett brutet ben inte fungerar.

Trots att tiden är knapp och kanske just för att paniken är så stor, är det viktigare än någonsin att våga ta ett steg tillbaka, andas och våga ställa de stora frågorna. Jag skulle vilja påstå att det inte bara är viktigt, utan att det faktiskt är absolut nödvändigt. Att ställa frågor öppnar upp. Att alltför kvickt hitta färdiga svar stänger ner.

Vi har inte råd att tappa bort oss i små detaljer som inte leder någonstans i det långa loppet. Det handlar inte om läxor vs. inga läxor, eller betyg vs. inga betyg. Det är detaljer som inte är relevanta på det stadie där vi befinner oss.

Och var befinner vi oss då? Det beror nog på vem man frågar, men enligt mig är det tydligt att vi måste backa bandet och börja från början. Det handlar om något så grundläggande som att definiera vår människosyn och våra värderingar.

Eftersom vi ändå inte vet hur världen kommer att se ut i framtiden, kanske det vore betydelsefullt att istället börja med att reflektera över vilken typ av värld vi skulle vilja ha? För även om det kanske inte känns så, har vi faktiskt makten att påverka åt vilket håll vi går. Alltså:

Vilken slags värld vill vi att våra barn växer upp i?
Hur skulle vi önska att våra barn fick utvecklas?
Vad för slags liv skulle vi vilja att våra barn fick möjligheten att leva?

Jag tror att det är här vi måste börja. För hur ska vi kunna göra någonting åt skolan om vi inte ens har definierat vad det är vi vill – i grunden?

Tänk om prioriteten vore att anpassa skolan till våra barns behov och till vår vision av den slags framtid vi skulle vilja ha?

Vi kanske helt enkelt skulle passa på och omdefiniera vad en skola är, bör eller kan vara. Det borde vara dags för det nu.

Vad är det vi skulle kunna ge våra barn som de alltid kan falla tillbaks på så att de kan känna sig trygga i sig själva och i det de kan, trots att vi inte vet, och kanske i synnerhet just eftersom vi inte vet, inför vilken värld vi måste förbereda dem?

Jag tror att vi står inför en otrolig möjlighet. Vi har faktiskt tillfälle att helt kliva ur alla idéer vi har om vad en skola är och vad den ska vara till för. Det borde inspirera enormt att tänka i banor av hur det skulle kunna se ut om vi bara började i en annan ände.

Jag menar, varför inte? Varför inte tänka tvärtom och utgå ifrån vad vi egentligen skulle vilja ha och vad vi skulle vilja kunna erbjuda våra barn?

Hur skulle skolan kunna se ut om målen byggde på det istället? Vad skulle den fokusera på? Vad skulle den lära ut? På vilket sätt?

Om allt vore tillåtet och ingenting omöjligt…