Misstag är första steget mot förbättring!

Posted on 20 maj, 2014 av

0


Gästbloggar idag gör Kuda Mtema, lärare mot yngre åldrar (1-12 år) med inriktning bild och slöjd.
”Det viktigaste med inriktningen var att vi fick lära oss att lägga fokus på läropreccesser och att det inte går att uppnå resultat utan en process! Arbetar för närvarande som förskollärare på en förskola i Stockholm.”

‏@KudaMtema May 7
• Berikande! Begicks misstag? Ja. Men man kan inte misslyckas om man fortsätter kämpa! Selfie😉 #skolglädje #SETT2014 pic.twitter.com/ngx2X23iwk
• Inget lärande utan mod. Inget mod utan att riskera att göra misstag. Ingen utveckling utan hinder. Det är härligt att leva!
‏@HERO_Respondi
• underbart! Skulle du vilja gästblogga på skolvåren.se med en utveckling av dessa två tweets så vore det guld! Hojta i så fall!

Jag är här för att förändra samhället och den bästa startpunkten för mig är skolan. Det enda sätt jag vet som fungerar för mig är genom att vara genuin och att våga vara mer av mig själv! Den typ av ledarskap som jag utvecklar och förvaltar som lärare bygger bl.a på tvärvetenskap (kombinationen av olika ämnen /perspektiv) och att våga vara mer transparent än vad ledare och lärare brukar vara i sociala medier eller gentemot föräldrar i exv. ett veckobrev. Varför? För att såna som tänker som mig eller som är minst lika nyfikna som mig skulle uppskatta det något enormt om fler vågade göra det. Det är bl.a. därför jag har med en del av Twitter-konversationen i blogginlägget. Men det görs inte för sakens skull, utan för att belysa en liten, liten del av processen. Vägen hit. Det spelar ingen större roll vad jag gör i livet, men jag kommer alltid att leta efter alternativa vägar att göra saker på. Det är självklart att jag skulle kunna följa normen/bloggmallen (obs! Skolvåren har ingen fast mall, tack för det!), men livet blir så mycket tråkigare då.

När jag nu väl vågar gå emot strömmar, ifrågasätta normer, pröva något för att jag kan, då gör jag gärna det. Som en professionell lärare skulle jag aldrig agera på exakt samma sätt som jag gör på fritiden eller via sociala medier. Barnen ska inte riskera att drabbas av olika chocker pga. mina misstag, MEN, det jag prövar, modet som jag utvecklar, rädslan som jag accepterar och möter head-on dagligen, allt det skapar mer livsenergi. Energi som jag sedan kan använda tillsammans med barnen för att vara ännu mer närvarande, medforskande eller bara nyfiken och ställa fler frågor kring vad barnen gör. Sedan är det självklart att så att skolan (alla skolformer) har sina utmaningar/möjligheter och att det ibland inte hinns med att vara så medforskande som jag skulle vilja, men det är ett ämne som jag låter andra människor lägga fokus på. För mig är en annan väldigt viktig sak att det jag skriver/delar med mig av i sociala medier i 95% av fallen lägger fokus på att förbättra sig själv eller saker runtom kring en.

Nu har jag kommit till en punkt i livet då jag känner att jag kan balansera vad det innebär att arbeta inom Pysslingen förskolor med att vara en väldigt modig individ till vardags. Detta blogginlägg handlar inte om att jag är bäst. Det handlar definitivt inte heller om Jante eller om att vara lagom heller! Detta blogginlägg är en direkt förlängning av de processer som sattes igång då jag fick frågan om jag ville föreläsa på #SETT2014. Mao. handlar detta inlägg om att kasta sig ut, för att jag känner för det, och låta det bära eller brista. Och det viktigaste för mig är att jag själv har valt att ta kommandot eller att släppa (lite av den totala) kontrollen över situationen. Detta är bara mitten på en livshistoria med berättelser som bara blir alltmer intressanta.

Ps. Några viktiga egenskaper som jag njuter alltmer av.

• Att våga vara annorlunda. Tänk om alla var likadana och tänkte likadant. Skräcken!
• Att lyssna på min intuition.
• Att våga göra misstag, men att fortsätta kämpa.
• Att vända en motgång till en framgång. Gång på gång.
• Att öva, öva, öva.
• Att lära mig av andra och att be andra om hjälp.
• Att våga erkänna brister.
• Att njuta av att leva, även när det är riktigt j***a jobbigt. Allt som händer är en del av detta besynnerliga liv.
• Och viktigast av allt. Att ha humor så att jag kan skratta åt det mesta. På väg till #SETT2014 satt jag själv och småskrattade på pendeltåget av ren, skär glädje. Finns en tweet som bevis, någonstans på interwebsen🙂

Ett stort tack till Helena Roth som frågade mig via Twitter om jag ville gästblägga på Skolvåren. Tack för mig, men främst av allt tack för att ni gör det som ni gör och att ni vill hjälpa till att förnya skolsystemet, Skolvåren!

/Kuda

Posted in: Uncategorized