Stående krönikör till skolvåren.se – tema mobbing

Posted on 12 maj, 2014 av

1


20140512-082025.jpg
Malin Engelbrektsson, jag är 19 år och arbetar som frilansjournalist och författare.

”Jag drömmer om ett samhälle där mobbning inte existerar”

Alla har vi våra visioner om hur det perfekta samhället ska se ut. Jag drömmer om ett samhälle där mobbning inte existerar.

Sedan dagis har jag varit utsatt för just det, mobbning. Allt började med att jag inte fick vara med och leka, jag hade aldrig några kompisar och vissa kastade pennor på mig under lektionstid. När jag blev äldre förvärrades min utsatthet: jag gick ensam på rasterna, tjejgäng frös ut mig, ingen hälsade på mig, jag fick taskiga sms, jag blev kränkt på internet och folk snackade skit bakom min rygg. Det här var psykisk mobbning.

”Ja, men det där lät ju inte så farligt, det är ju värre om man utsätts för fysiska kränkningar” kanske någon tänker. Men låt mig då poängtera att det finns ingen typ av mobbning som är mer eller mindre allvarlig. Alla typer av kränkningar är mobbning, och den enda som har rätten att avgöra om man är utsatt eller inte, är den som är mobbad.

Psykisk mobbning är alltså precis lika allvarlig som den fysiska. Den enda skillnaden är att blåmärkena, såren och ärren inte syns utvändigt på kroppen – istället finns de inombords. För mig var den psykiska mobbningen värst. Ensamheten som uppstår är nästan obeskrivlig och den är svår att hantera.

I dag är jag en stark person som har ett bagage av livserfarenheter. Det består främst av kunskaper om mobbning ända från dagisperioden till och med gymnasietid. Men jag har också blivit mer självständig, målinriktad, självsäker och driven. Å andra sidan har jag svårt att lita på folk och vara mig själv när jag möter nya människor. Då försöker jag att öppna upp mig mer, fast ibland är det inte alltid lätt.

Så varför skriver jag allt det här? Jo, för att mobbning är ett av de mest allvarliga problemen inom skolan. Det måste stoppas. Varje dag går elever till skolan och mår skitdåligt, utan att någon ens märker det. Varje dag går dessa elever med en klump i magen och inombords är de fyllda av känslan att ingen ser eller bryr sig. Varje dag går eleverna hem, inte med lättnad för att skoldagen är slut, utan för att de istället är oroliga för morgondagen. Och varje kväll, innan de ska sova, rinner en tår nedför deras kind, för de vet ju att när de vaknar upp nästa dag kommer de möta mobbarna igen.

Det är vardagen för över 50.000 ungdomar, 365 dagar om året.
I hopp om att öka förståelsen för hur vanligt förekommande, och allvarligt, kränkningar är kommer jag nu varje måndag blogga om ämnet här på #skolvårens blogg. Målet är också att belysa problemen med mobbning och ge möjliga lösningar på dem.

Mitt namn är Malin Engelbrektsson, jag är 19 år och arbetar som frilansjournalist och författare. Jag kan mitt område, jag är ett levande exempel av mobbningens grymma konsekvenser. Därför har jag också skrivit en bok som ut kommer i sommar. Den heter ”Att vara en hackkyckling – handboken för dig som är utsatt för mobbning” och är till för alla de ungdomar som är utsatta för mobbning.

Jag hoppas att boken och mina blogginlägg kommer inspirera många människor. Vad tror ni?

Malin Engelbrektsson

Hemsidor: http://www.malinengelbrektsson.com / http://www.attvaraenhackkyckling.com