Skolpolitiken är visionslös

Posted on 14 mars, 2014 av

2


Den utbildningspolitiska debatten mellan 1991 och 2002 präglas av en brist på framtidsvisioner. Dagens reformer är ett svar på gårdagens problembeskrivningar inte morgondagens utmaningar.

Det menar Anna Forsell som skrivit avhandlingen ”Skolan som politiskt narrativ: En studie av den skolpolitiska debatten i Sveriges riksdag 1991 -2002”. (Källa: skolporten.se) Hennes avhandling visar att skolpolitiker ”backar in i framtiden”. Reformerna som görs idag är till för att lösa problem som fanns igår och det råder brist på framtidsberättelser. Avhandlingen visar också att policytexter och forskningsrapporter inte verkat vara vardag för politikerna mellan 1991 – 2002. (Läs hela Anna Forssells avhandling här.)

Att skolpolitiken är visionslös betyder inte nödvändigtvis att politikerna, eller partierna, är visionslösa. Det kan peka på att sakpolitiken helt enkelt inte rimmar med de visioner som politikerna har. Det blir snarast ett ”lappande och lagande” och ingen reflektion. Vi måste helt enkelt stanna upp och fundera över det vi gör. Tanken, reflektionerna, måste värderas som en viktig del i arbetet, av produktionen. Utan reflektionen förlorar vi kvalitén. Och det är just i detta sammanhang som frågan ”Varför skola?” blir så relevant.

I Tomas Kroksmarks bok ”De stora frågorna om skolan” citeras betygs- och bedömningsforskaren Christian Lundahl som menar att den starka politiseringen av skolan kan ligga bakom de förlorade  visionerna i skolpolitiken. Och Kroksmark menar att i tommrummet av visionerna uppstår en vilja av att återskapa nostalgin in. Viljan av att komma tillbaka till ”sådant som en gång i tiden var” leder oss in på en väg av flera test, flera betyg, kontroll och inspektion. (Källa PM)

Varför skolpolitiken förlorat sin koppling till visionerna finns det säkert många anledningar till. I enlighet med vad Lundahl säger så är skolan en het potatis i debatten och kampen om rösterna är hård. När partierna vinner röster på populistiska förslag är det nära till hands att tro att konsekvensanalysen inte blir tillräckligt djup. Men då handlar det också om vilka frågor vi ställer! Vilka frågor kräver vi svar på? Vad kan få mig att rösta på ett parti? De sakpolitiska förslagen, även om de rimmar illa med visionerna, eller väl förankrade visioner som genomsyrar samtlig sakpolitik?

Temat för Pedagogiska Magasinets senaste nummer är ”Vad ska vi med skolan till?”. Som en del av detta har de intervjuat skolpolitiker från varje parti för att se om det finns koppling mellan partiernas sakpolitik och deras visioner. Och det blir lite varierande resultat. Nedan gör Fröken Ann en analys av denna koppling, baserat på intervjuerna. Gör din egen analys du med. Läs intervjuerna, och skolforskare samt statsvetaren Maria Jarls analyser här. Vad tänker du? Är skolpolitiken visionslös eller ej? Blir du klokare av detta? Får du de svar du vill ha?

Folkpartiet: Skolan ska hjälpa oss att skapa det liv vi drömmer om, rusta med kunskaper som får en att kunna relatera och förhålla sig till omvärlden, ge varje individ förmågan att formulera egna, nya tankar och främja nyfikenhet.
Kunskapsuppdraget, som verkar syfta till speciellt ämneskunskaper, lyfts. Det gör också individens egenansvar och många gymnasieval. Bilden av sakpolitikens koppling till visionerna står oklar.

Socialdemokraterna: Skolan, när den fungerar som bäst, är en frihetsinstitution där vi bygger en samhällsgemenskap för att skapa ett bättre samhälle.
Ibrahim Baylan svarar genomgående på samtliga frågor med en tydlig visionsbild. Han lyckas koppla både sakpolitiken och skillnaderna mellan Socialdemokraternas och de andra partiernas visioner till den visionsbild han målar upp i första frågan. Här finns helt enkelt en röd tråd.

Kristdemokraterna: Skolan ska fostra, rusta för oviss framtid, förbereda eleverna för arbetslivet, ge möjlighet att lära för livet, ge kunskaper om sitt lands historia och kulturarv och utveckla individerna själsligt, andligt och konstnärligt.
Även om Kristdemokraternas vision innehåller många delar, som skulle kunna uppfattas mer som svar på vad en skola ska göra än vilken målbild partiet har för skolan, och kan uppfattas lite rörig så förankrar de sin sakpolitik med visionsbilden. De lyfter fram ett spännande koncept med fem grundprinciper som de styr sin politik efter, som skulle kunna vara ett verktyg för att lyckas förankra sin sakpolitik med visionsbilden. Värt att undersöka närmare!

Moderaterna: Skolan ska ge en bra start i livet där ingen går osedd och både återspegla samhället samtidigt som den ska vara en progressiv kraft. Den ska också förmedla typiskt svenska värden.
Moderaternas visionsbild om ”en bra start i livet” öppnar upp för tolkning. Vad är en ”bra start i livet”? Det kan vara olika för oss alla. Därför blir väljaren kvar att analysera sakpolitiken för att få svar på vad som menas med visionen. Och både sakpolitiken, med uttalanden som att skolan måste ge kunskaper och det ska mätas ofta för att försäkra det, samt visionsbilden ger hintar om ett parti som tänker sig veta vad rätt svar är. Det du som väljare har att ta ställning till är om konsekvenserna av mätningar sedan rimmar med ”en bra start i livet”.

Sverigedemokraterna:  Barnen ska uppfostras till goda samhällsmedborgare med ett demokratiskt synsätt som vet vad som är rätt och fel. I skolan är läraren en auktoritet där det ska det vara lugn och ro och eleverna lär sig kunskaper och får känna att de lyckas. I skolan skapas samhällsmoralen.
Åter igen en ganska rörig visionsbild som målas upp. Möjligen skulle man kunna tänka sig att skolan som skapare av samhällsmoral skulle kunna utgöra själva visionen här. De ger också en bild av att veta vad rätt och fel är, att det finns ett självklart svar på det. Bland annat genom uttalandet att ”Man lär inte eleverna att bli goda medborgare om de inte kommer i tid.” Samtidigt som förslagen lutar mot en mer reglerande och hårdare skola så syns ett tydligt ställningstagande för mer mjuka värderingar i resten av intervjun.

Centerpartiet: En skola för alla som ska förmedla kunskaps-, bildnings- och demokratiuppdragen. 
Här kopplas överklagansrätt och anmälningsrätt ihop med alla individers rätt till skola, vilket, även om det ligger rätt nära idén om att lappa och laga när grunden inte fungerar, är ett sätt att styra mot visionen om en skola för alla. Det nämns också att skolan är en bro in i framtiden, vilket leder tankarna till att här och nu inte är lika prioriterat som resultatet av skolgången.  Om följderna av det fria skolvalet går att koppla till visionen om en skola för alla blir väljarens uppgift att ta ställning till.

Miljöpartiet: Skolans viktigaste uppgifter är att utveckla oss till humanister, demokratiska människor av kött och blod som har respekt för varandra. Skolan vilar på tre fundament; bildningsuppdraget, förse oss med kunskaper för att förbereda oss för ett yrke och att verka för individens egen utveckling.
Här ges en mycket tydlig målbild som också direkt kopplas ihop med vad de anser är skolans uppdrag. De säger rakt ut att visionerna måste ligga till grund för all sakpolitik.

Vänsterpartiet: Skolan ska utjämna skillnaderna och se till att alla elever får rätt till kunskap och utbildning.
Likvärdigheten går som en röd tråd genom hela intervjun och sakpolitiken kopplas tydligt ihop med visionen. Vänsterpartiet lyfter också fram att de anser att just deras sakpolitiska koppling till visionen särskiljer dem från andra partier.

Helt klart verkar det finnas partier med visioner. Samtidigt som det framgår tydligt att många kan behöva fundera några extra varv över om deras sakpolitik rimmar med deras visioner. En större tydlighet är önskvärt. Och #skolvåren vill få ett tydligt svar från samtliga partier; ”Varför skola?”. Vad vill du veta?