Plocka russinen ur kakan

Posted on 6 februari, 2014 av

2


I mer än ett halvt sekel har Sverige systematiskt förkortat, förenklat och slagit ihop utbildningar. Svensk utbildning är starkt inriktad på genomströmning, dvs att många ska klara den lägsta nivån för godkänt. I länder med goda PISA-resultat vill man ha med alla elever men ger också stor uppmärksamhet åt de högsta nivåerna. I Sverige är det nästan ett tabu att ens diskutera hur elever ska nå riktigt kvalificerade kunskapsnivåer.

Så skriver Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet, under rubriken ”När den lägsta nivån får definiera skolan” på SvD Opinion.

Artikeln ger en intressant genomgång av åsiktsrörelser som kantat skolan sedan 1950 och det finns intressanta kopplingar till dagens falanger där det å ena sidan talas varmt om en ”kunskapsskolan” där kunskapsbegreppet oftast innebär ämneskunskaper. Å andra sidan talas det varm om en skola där eleverna får utvecklas till harmoniska människor (kanske inte exakt det uttryck som används men budskapet rimmar väl med detta i sammanhanget historiska uttryck).

Och även idag talas det högt om den individualiserade skolan, en skola där alla elever får känna att de lyckas och där det finns olika vägar för olika människor. Även om jag kan tycka att dagens förespråkare för den individualiserade skolan även lägger eftertryck i att det handlar lika mycket om att ge utmaning till de som redan kan som att anpassa skolgången till de som behöver mer hjälp och handledning.

Är det så att dessa olika sidorna av skolutvecklingstankar kan spåras ända bak till 1962 när grundskolan bildades? Vilken typ av skola har vi haft under denna tid? Vilken av dessa skolor har vi nu? Och är det ett antingen eller som gäller – måste det vara harmoniska dumbommar eller intelligenta galningar? Kan dessa två falanger förenas och bygga det bästa alternativet?

Och samtidigt som vi ömsom slår oss ömma av PISA-piskan, ömsom piskar tillbaka, så finns det de som inser att man kan plocka det bästa från olika världar för att skapa magi:

Vad Einar Fransson upptäckte när han för en sex, sju år sedan tog emot studiebesök från Sydkorea, var att det inte bara var Sverige som sneglade åt öst. Visst har de koreanska eleverna djupare ämneskunskaper. Men trots att de har mer än tre gånger mer matte i skolan och avsevärt mer tid med läxor, så är de inte tre gånger bättre än svenska elever.

En parallell sanning är nämligen att Sverige är ett av världens innovationstätaste länder, sett till folkmängd. När OECD i somras listade de patenttätaste städerna sett till folkmängd, hamnade Malmö, Stockholm och Göteborg på topp 15-listan.

Även detta i SvD, där vi får läsa om hur Nacka samarbetar med Asiatiska länder som toppar PISA och tillsammans försöker de plocka russinen ur kakan – hur kan vi hjälpa våra elever att både få god kunskapsgrund samt utveckla sina förmågor men samtidigt låta dem ha ett liv utanför skolan?

– De såg att våra elever var bra på problemlösning och att leda en grupp. Visst har de koreanska eleverna bättre kunskap, vi i Sverige måste absolut höja nivån. Men samtidigt har eleverna i Sydkorea inte någon fritid. De är medvetna om att det är något de måste förändra, säger Einar Fransson.

Vid fem tillfällen har nu elever från Sverige och ett tiotal asiatiska länder träffats, löst problem och tävlat i naturvetenskap. Och ja, de svenska eleverna tar automatiskt på sig en projektledarroll, konstaterar Einar Fransson. Men under sommarens träff knep de dessutom guldmedaljen i fysik och ett silver i kemi.

Läs hela artikeln här.

 

Posted in: PISA