Memorera, Minnas eller Leva livet

Posted on 25 december, 2013 av

2


Dagens gästbloggare är Thomas Romlin, samutvecklande farfar:

Fick frågan om att skriva en gästblogg på #skolvåren, tackade direkt nej. Fick stora skälvan inför att beskriva det som är … Sätta ord på memorerade hinder, det den vise ser, hur en kan leva livet.

Skriver nu ändå, inte om det som är optimerat för maskineriets ordning eller oordning, snarare om känslighet för varandra, inga egna önskemål eller krav, men om förmågan att se objektivt.

Förmåga att se

Vad en har med sig från början till slut, om det finnas någon början och slut? Är livets lust att leva. Livet i sig är perfekt på så vis, det bara lever. Vad som kan överges rubbas eller skadas i livet är tankar, tankar som lever, utan att för det vara livet självt.

Det är oerhört intressant att se på ens tänkande, att se hur en tänker, gamla erfarenheters reaktion i relation till gamla minnen, det vi kallar kunskap. Ganska omgående leds en in på medvetandefrågor, universum och dess natur. Frågor som ingen vetenskapligt eller spirituellt haft förmåga att besvara, sanningar en bara kan finna ut själv, antaganden om livet.

Skönheten med sanningen är att ingen känner den, ändå lever den med oss, oavbrutet. Likaså finns det ingen färdig väg till sanning, alla ”måste” gå sin egen väg, och den insikten, att ingen vet, att så här är det … Är kanske den enda sanningen?

Sanningen om det separerade jaget, den du och jag är, den som ställer frågor och ger svar vet ingen vem det är, eller vad. Mycket pekar mot en helhet i ett tilltrasslat ”mind”, ett innefattande och medvetet fält utspritt i hela universum, ett gemensamt medvetande – men ingen vet.

Det finns de som på några sekunder fått ett helt ”nytt” liv, revolutionerande ”svar” som förändrat hela deras världsbild, undrar vad de såg, som fick så drastiska konsekvenser? Uppenbarligen går det att beskriva med ord, men inte förklaras, känslan måste upplevas säger den som har förmåga att se det andra inte ser – det vi kallar visdom.

Länk med fördjupning – http://bit.ly/JXTy8s

Vad får livet att blomstra?

Efter denna intetsägande inledning åter till #skolvårens väl ställda frågan – varför skola?

Kanske för att utmana traditionen? Att med goda avsikter såsom medmänsklighet öppenhet och känsla minnas det enkla och uppenbara, det som tankar styr en bort från, det de perfekta livet fortfarande minns, det som är här och nu – sanningen.

Kanske för att utmana det konkurrensutsatta och våldsbenägna? Att som fredlig gruppering (kreativ relation) uppmuntra till självreflektion för att komma bort från betingat dömande. Helt enkelt för att livet ska få blomstra i alla dess magnifika former som är.

Att integrera ”kreativ relation” i uppdraget att driva skola, dvs. Att sammanföra reflektion ansvar och frihet, påminner en i konsten att leva. Ska skolan kläs i fördomsfrihet kanske det är dags att se objektivt på det som är.

Nuvarande memorerande har till syfte att stödja ett maskineri utan maskinist, så varför inte integrera ”kreativ relation”?

Låt lyssnandet komma till för att nå fram till det gemensamma, tillåt skolan förhålla sig till det som är.

Idag tas en ju längre och längre bort från det som är perfekt … LIVET.

Guider för en skola i kreativ relation

Avslutar med några guider för en skola i kreativ relation, klargöranden och utförande .

Frihet och ansvar:
Utbildning som utmanar traditionell frihet – för ansvariga människor.

Individualitet och samhälle:
Utbildning som inkluderar och sammanfogar – för individuell känslighet.

Självständighet och samarbete:
Utbildning med inre och yttre rymd – för vårdande.

Uttryck och noggrannhet:
Utbildning med passion och vägledning – för akademisk excellens.

Reflektion och actions:
Utbildning som reflektion – för nutida hållning.

Helt enkelt högre livskvalitet med lägre förbrukning!

”To understand life is to understand ourselves, and that is both the beginning and the end of education.”

– J. Krishnamurti

Posted in: Gästbloggare