Lucka 23 – Antje Jackelén

Posted on 23 december, 2013 av

0


 

Tillträdande ärkebiskop och nuvarande Biskop i Lunds stift Antje Jackelén är författare till dagens lucka:

Det är inte alltid som vi förstår undervisningens syfte sådär omedelbart. Som ung gymnasist hade jag en lärare i tyska som upprepade gånger och på lite olika sätt lät oss arbeta med frågan om det  moraliska ansvaret hos de ingenjörer som konstruerade atombomben.

Det var då tidigt sjuttiotal och kalla krigets kapprustning och skräckbalans präglade oss alla. Det var 25 år efter bomberna över Hiroshima och Nagasaki och vi visste att människan för första gången i historien var kapabel att utplåna förutsättningen för allt mänskligt liv. Vilket ansvar, upprepade min lärare, hade de ingenjörer, tekniker och fysiker vars vetenskapliga arbete möjliggjort dessa katastrofer? Jag tror att vi i klassen gjorde vårt bästa att diskutera frågan, men mer blev det inte. Att frågan hade väckt något hos mig skulle jag förstå först senare.

Frågan om det moraliska ansvaret hos (till exempel) atombombens ingenjörer handlar om hur kunskap och värderingar – naturvetenskap och tro – relaterar till varandra. Det är teman som har följt mig genom hela mitt yrkesliv. Ett modernt samhälle måste upprätthålla dessa gränsöverskridande frågor. Kärnfysik och genteknik handlar om mer än det som sker i laboratoriet. Det är ett gemensamt samhälleligt ansvar. Bildning handlar om inget mindre än att undervisningens innehåll får ett större sammanhang; sakproblem sätts samman med historiska och samtida perspektiv.

En av den lutherska reformationens bestående insatser i Sverige är bildningsarvet. Det är delvis därför som vi, med rätta, reagerar så starkt på rapporterna om att svenska skolan rasar i PISA-studien. Alldeles bortsett från att det minskar vår globala konkurrenskraft, kolliderar det även med vår självbild.

Min lärare fick mig, långt senare, att förstå att den utbildning som inte blommar ut i bildning missar något alldeles väsentligt. Hennes undervisning påminner mig också om att utvärdering av undervisning förvisso ska ske medan undervisningen pågår, men att det fulla perspektivet kanske inte ges förrän långt efteråt.