Lucka 16 – Charlotte Rudenstam

Posted on 16 december, 2013 av

2


Charlotte Rudenstam, föreläsare, inspiratör och coach, gömmer sig bakom lucka sexton. 

När mitt äldsta barn skulle börja högstadiet ordnades en träff för föräldrar på Högstadieskolan. Många slöt upp. I en paus gick jag fram till en Skolledare och sa:

– Jag har ett barn med behov av särskilt stöd.

– Vad är hens problem?

– Att hen är snabb, duktig och snabbt blir uttråkad. På vilket sätt kan ni se till att hen får en bra högstadietid där hen blir mött utifrån sina förutsättningar?

– Det är inte vad vi kallar för ett barn med behov av särskilt stöd, svarar Skolledaren.

– Men säger inte skollagen att varje barns behov ska mötas, frågar jag.

Just när jag sa det där var mitt syfte delvis att provocera. Det var verkligen sant att mitt äldsta barns ”problem” var hens smarthet (hen är numera också medlem i Mensa). Men jag tydliggöra att skolan gärna talar om problem och särskilt problem med lågpresterande elever. Jag ville lyfta fram det omvända. Hur tar ni hand om dem där skolan inte riktigt räcker till?

När vi är på utvecklingssamtal i januari det året hen går i åttan, konstaterar vi tillsammans att mitt barn redan avverkat hela högstadiematten, kemin och fysiken. Jag frågade om hen skulle tillåtas att fortsätta med gymnasiekurser resten av högstadietiden.

Svaret var att det var svårt. Men hur skulle hens behov kunna mötas? Vad skulle hända om hen fick avsluta grundskolan efter årskurs åtta? Om hen fick läsa in resten av nians kurs under vårterminen?

Så blir det. Hen pluggar in alla andra ämnen och till hösten går hen i två parallella gymnasieskolor. Matten får hen från Mattegymnasiet i Danderyd, medan hen spenderar dagarna på naturvetenskapliga programmet i Ystad. Men lärarna tycker det är jobbigt med hen. Hen som kan svaren för snabbt, som ibland vet mer än lärarna. Som trots att hen är ett år yngre ändå inte känner sig hemma på naturprogrammet. Det är för lätt.

Jag tar kontakt med en skola i Malmö, för att fråga om hen kan börja där till hösten. Jag talar med en skolledare och berättar om barnets ”problem” och att hen alltid setts som besvärlig av skolan. Denna skolledare låter mig berätta, ställer massor med frågor och utbrister sedan:

– Vi vill ha hen på vår skola! Hen borde gå IB. International Baccalaureate är en gymnasieutbildning som sker helt på engelska.

Första gången sedan min förstfödda mött skolvärlden blir hen sedd och uppskattad.

För första gången är hen inte ett ufo.

För första gången är det okej att hen är smart.

Hen startar på IB och äntligen har hen något att bita i och hen får umgås med andra tonåringar som setts som nördar av andra. Hen är hemma.

Jag vet att min roll som mamma-tigrinna har varit väldigt viktig i detta. Jag har stöttat mina barn genom deras skolgång. Jag har sagt ifrån när jag sett att de har blivit uttråkade. Jag har tagit tag i mobbningstendenser … och allt detta kämpande har bidragit till att mina barn har fått den skolgång de behövt, att de kunnat utvecklas i sin egen takt.

Jag ser hoppfullt på skolan. Det går, det är möjligt. Men det är viktigt att vara flexibel och se i vilka slags rum barn passar. Jag har hela tiden haft känslan av att skolan är viktig och att både min och barnens röster är viktiga. Jag har vänligt men bestämt plöjt vägen för dem. Jag har gång på gång fått se att det är möjligt. Och jag hoppas att den flexibilitet jag lockat fram hos skolan också gör nytta för andra barn, som inte har lika stort stöd hemifrån eller från skolan.Charlotte Rudenstam

Foto: Louise Weibull

Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och coach. Hon vill bidra till att människor vågar vara sig själva till 100%. Hon bloggar om lusten, livet och sexualiteten och den 14 februari 2014 kommer hennes nya bok ”100 % Charlotte – Ta ditt inre ledarskap”.