Lucka 11 – Magnus Karlsson

Posted on 11 december, 2013 av

0


Magnus Karlsson kikar ut ur lucka elva, chefredaktör på Smålandsposten i Växjö och pappa till två döttrar i skolåldern.

Kunskaper kan man få från en bok. Lärdomar måste man förtjäna.
Kunskaper har jag fått i skolan. I massor, tro inget annat.
Lärdomarna är däremot färre. Det är dessa den här texten handlar om.

–––

Min skolgång kan så här i efterhand liknas vid Balder, bergochdalbanan på Liseberg. Toppar och dalar, oftast lite skakigt, men alltid ett högt tempo.
Eller högt tempo, förresten. I alla fall de sista minuterna inför ett prov. På så sätt haltar väl jämförelsen. Men den får stå. För ni fattar.
Vanligen tackar jag nej till att skriva för andra än min egen tidning. Jag skyller ibland på tidsbrist, ibland på att jag som journalist ska hålla mig neutral. Den här gången kunde jag inte skylla på något.
Jag har två döttrar, tredje och sjunde klass, och följer deras skolgång med stort intresse. Med Glädje. Ibland förvåning och besvikelse. På vartenda skolmöte ställer jag ungefär samma fråga till mina barns lärare: ”Hur mycket tid lägger du på byråkrati och dokumentation som du istället kunde lägga på att utbilda mina barn?”
Svaren är aldrig de samma men alltid intressanta. En gång andades läraren ut tungt och tittade på mig med trötta ögon: ”Jag vågar inte ens tänka på det.”
En branschkollega brukar säga att dagstidningens gemensamma problem är att vi inte längre har plats för de udda existenserna, de som fick tillåtelse att gå runt en arbetsdag och skramla med mynten i byxfickan. För det var de som kom på det riktigt geniala uppslagen.
Idag har min bransch mer av karaktären professionellt skött fabrik: vi är ofta riktigt duktiga på vårt uppdrag – men har för sällan tid att förvåna.
Ibland tror jag att skolans problem är precis det samma.

***

Med åren har jag utvecklat en misstänksamhet mot människor som bergsäkert talar om hur undervisning ska bedrivas: Från katedern. I grupparbeten. Under eget ansvar. Lärare som ska coacha sina elever i informationsdjungeln.
För samtidigt som allt ovan säkert från gång till annan är alldeles sant och kristallklart – så borde sätten att lära ut alltid vara underordnade sätten att lära. En lärare kan aldrig vara på samma våglängd som 30 elever, samtidigt.
För mig fungerade skolan som allra bäst när jag blev visad vägen och utmanad att följa den. Därför är mina egna skolminnen inte i första hand sådana från klassrummet utan sådana från uppsträckningarna efter lektionens slut.

Jag minns läraren som genomskådade min spelade oförmåga att lära mig något i ämnet teknik. Han såg som en god lärare att det handlade om lathet och ointresse – och väckte instinkten att minsann visa att jag kunde. Av honom lärde jag mig att det faktiskt finns en tillfredsställelse i att klara det genomtråkiga.
Jag minns klassföreståndaren i första ring på Naturvetenskaplig linje som vägrade släppa mig som elev trots att jag inte ens försökte lära mig matte och fysik. Inte ens när jag beslutat mig för att byta linje gav han upp. Av honom lärde jag mig att kämpa och slutföra vad man åtagit sig.
Jag minns läraren i religion som hade för vana att uttrycka sig rasistiskt. Som en gång tvingade mig lämna hans klassrum med milt fysisk våld. Av honom lärde jag mig hur man inte ska behandla människor.
Jag minns högstadiets SO-lärare.
Och precis när jag tänkt den tanken och skrivit ner det första utkastet till den här texten dyker hon upp i Aktuellts kvällssändning. Från korridorerna i sin nuvarande skola i Stockholm gör min gamla lärare Pisa-resultaten begripliga för tittarna med samma pedagogik som jag minns från min skolgång. Nu blir då – och jag gör det man gör alldeles för sällan. Jag letar upp hennes adress och skickar ett mejl med innebörden i de två styckena nedan: Av henne lärde jag mig för första gången i en skolmiljö att ta eget ansvar, att söka kunskap och tänka själv. Dessutom gav hennes drillningar i studieteknik och snabbläsning – kanske egentligen överkurs för en åttondeklassare – en genväg till kunskap som jag sedan haft glädje av nästan varje dag. I skolan och i arbetslivet. Den lärdomen försöker jag nu ge mina egna barn.

***

Och så det där med Balder.
Upp och ner.
Ibland ser jag min skolgång som en serie bortslarvade chanser. Bra snittbetyg och studiestipendier på skolavslutningen kunde nästa termin schabblas bort på grund av ett nytt, flyktigt fritidsintresse. En hett eftertraktad plats på Pol Mag-programmet i Lund blev till intet redan efter halva första terminen då jag envisades med att ständigt tacka ja till kvällspasset på Helsingborgs Dagblad istället för att plugga inför tentorna.
Vid sidan av min skakiga utbildning har det ibland stått lärare och sett på.
Och ibland lärare som vägrat låta mig slippa undan.
Det är de sistnämnda som gjort skillnad.

mh2013_stod_mh

9-15 december pågår Musikhjälpens insamling för alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Bidra du också genom att skänka en slant i #skolvårens digitala insamlingsbössa.