”Varför skola” signerat Amanda

Posted on 31 oktober, 2013 av

0


Veckan börjar på en måndag, och en önskan om att det ska bli lördag. I skolan så hör man nästan varje vecka någon som klagar på att helgen är över och att det är evigheter till nästa. Samma sak är det hemma, det är inte många hemma hos mig som gläds över att helgen är över. Redan i början av vårterminen började flera av mina klasskompisar att räkna ned till sommarlovet. Micke Gunnarsson skriver i artikelserien “Varför skola” att han känner de som verkar leva 10/90. Människor som lever för några veckors semester om året. Så är det överallt, vuxna runt omkring mig söker konstant efter exotiska semesterorter. Varför vill vi hela tiden ifrån skolan och jobbet? Vi går i skolan för att förbereda oss inför jobbet men vad är det för mål om man inte kommer att trivas på jobbet?

Jobbet är självklart till för att tjäna pengar vilket är nödvändigt för att överleva i vårt pengasamhälle. Huvudsyftet med jobbet är alltså inte att ha roligt och därför borde det instämma även på skolan. Dock ser jag ingen anledning till varför jobbet och skolan inte skulle kunna få vara roligt.

Varför går vi egentligen i skolan? Få trivs och vi spenderar trots det en stor del av livet där. Först är det grundskolan i nio år, sen är det gymnasium i tre. Efter det kommer universitet i flera år. Varför gör vi det? Vi går i skolan för att förbereda oss. Vi går i grundskolan för att förbereda oss för gymnasiet och vi går i gymnasiet för att förbereda oss inför universitetet. Sen börjar det vi alla har förberett oss inför, efter över 15 år i skolan, börjar vuxenlivet. Men blev man inte vuxen när man fyllde 18? Vi förberedde oss i flera år efter att vi faktiskt blivit vuxna. Så då kanske det inte var vuxenlivet som vi förberedde oss inför?

Då var det väl jobbet i så fall. Jobbet som ska försörja oss, som ska hålla oss vid liv. Det låter rimligt. Vi går i skolan för att förbereda oss inför jobbet som ska få oss att överleva. När vi blir vuxna eller myndiga så släpper skolan inte iväg dig riktigt än, de måste veta att du ska klara dig i verkliga livet. Du får mer och mer ansvar och börjar sommarjobba för att se hur det är att överleva i verkliga livet. Samtidigt får du hjälp och ännu fler förberedelser från skolan inför det riktiga livet.

Du är nu kanske 25 år som yngst när du skjutsas iväg ut in i det “riktiga livet”. Har dina 25 första år inte varit verkliga, har de inte varit på riktigt? En mjukstart, en mjukstart på 25 år. Nu börjar du jobba och som vad? Det vet du redan för det har skolan förberett dig med, eller? Om du har förberett dig i skolan, ville du verkligen bli det du nu blir? Ville inte du bli artist? Några är visserligen artister men inte många. Det blev för svårt. Skolan som alltid var villig att hjälpa, se till ditt bästa, kunde inte erbjuda dig vad du ville. För du ville saker som du inte säkert skulle klara dig som.

Du går till jobbet varje dag. Samma kontor, måndag, tisdag, onsdag… Vad gör du? Du ville bli artist, du sjöng solo på skolavslutningen varje år i lågstadiet. Varför fortsätter du? För att helgen kommer om fem, fyra, tre… dagar. Eller är du nöjd med ditt jobb? Ville du bli det du blev? Jag vet att det finns de som är nöjda med sitt jobb. Inte minst min pappa, domare, svarade på frågan att han trivdes nästan oförskämt bra. Men varför längtar du då till pensionen? Du har fått en mjukstart på 25 år för det här och nu vill du fram 40 år i tiden. För pension och ledighet, det är livet det.

Men skolan har väl inte förberett dig inför pensionen, eller? Pensionen ligger ju sist i livet och då skulle skolan som pågår i dina första år vara en förberedelse inför slutskedet. Det tror jag knappast. Men samtidigt så får du ju lära dig hur pension går till i skolan. Du får veta hur du ska göra för att överleva som pensionär. Så då kanske skolan är till för att förbereda dig inför pensionen trots allt.

Skolan är till för att förbereda dig. Grundskolan för gymnasiet, gymnasiet för universitetet och universitet för jobbet. Men grundskolan lär dig också grunden. Den lär dig de grundläggande kunskaperna om hur du ska överleva. Grundkunskaperna lär dig inte hur du ska överleva kalla vintrar i Alperna men de lär dig att du måste ha mat för att kunna överleva var du än är. Sen blir skolan mer och mer preciserad, du ska veta hur du ska överleva i kyla. Universitet lär dig sedan var du kan hitta alla skyddshyddor i Alperna. Du är sedan förberedd för att klara det liv du har valt, det liv du vill ha. Skolan är till för att förbereda och hjälpa dig genom hela livet.

Frågan är om det här är det bästa sättet. Behöver alla en vidareutbildning och hur kan den i så fall hjälpa utan att stjälpa. Sir Ken Robinson säger i ett tal på TED att vi vet att livet inte är linjärt, utan organiskt. Man kanske inte kan lösa allt genom att få alla att vidareutbilda sig precis som alla andra. Kanske finns det inget att lära sig i skolan som kan hjälpa dig att uppfylla just dina framtidsdrömmar. Om vi trots allt vill lyckas med att ha en skolan som kan hjälpa alla, måste dagens skola förändras. Idag finns det många som inte vet vad de ska välja för gymnasium. Många som inte vet vad de vill bli, vilket de visste när de var små. Självklart kan man ändra sig när man blir äldre, man behöver inte vilja vara artist när man är 16 bara för att man ville det när man var tre. Men drömmarna kommer ju någonstans ifrån, så det kan inte skada att ta vara på de där framtidsdrömmarna som alla barn har. Om man redan från börjar ser till barnets intressen och talanger så kan man skapa en mycket mer individuell skola. Då kan eleverna med hjälp av skolan ta reda på vad de vill bli mycket tidigare, för sedan hålla fast vid det. Då skulle fler elever komma in på ett gymnasium som de kommer att trivas på. När den linjära skolan sedan är över så är man specialiserad på vad man själv vill vara.

Du går nu efter 25 år till ett jobb som du trivs med. Kanske blev du inte artist men du blev något du tyckte om. I grundskolan fick du hjälp med att utveckla just det du ville. Du fick chansen att bli bra på det du trivdes med att göra. Kanske inte 40 år av jobb känns lika hårt och tråkigt längre. Och varför gör du det? För att överleva, och för att du trivs med det.

Veckan börjar på en måndag, och en önskan om att det ska bli lördag, och så ska det inte vara. Veckan ska börja på en måndag, och en önskan om att tiden inte skulle gå så fort. För du vill leva varje dag, varje minut, så länge du bara kan. Låter det som en dröm? Varför inte låta våran och kommande generationer leva drömmen?

Amanda 8A, Bällstabergsskolan

Posted in: Varför skola?