Agneta Geijer gillar mixen

Posted on 17 oktober, 2013 av

0


@AgnetaGeijer kommer till #afkMalmö imorgon och här berättar hon om sina förväntningar:

Först vill jag lyssna in och höra vilka tankar andra skolintresserade personer har. Det är ju utifrån våra tankar, våra frågor, vårt missnöje och våra förhoppningar som vi bygger en framtida skola. Resurserna är sekundärt. Med engagemang och vilja kommer man långt.

Det som jag tycker är intressant med #afkMalmö är att ni bjudit in såväl vårdnadshavare som yrkesarbetande skolpersonal, folk från näringsliv och elever. Det är alltså inte bara lärare som ska tycka – eller politiker. Skolfrågan är en av samhällets viktigaste politikerämne. Inget fundament påverkar vårt framtida samhälle mer än skolvärlden.

Jag kommer dit i egenskap av vårdnadshavare, som mor till ett barn med ADHD och dyslexi. Jag anser att skolans brister blir synliga när barn inte med lätthet faller in i normen och inte presterar på det sätt som det förväntas av ”vanliga” barn. Ändå VET vi att de flesta personer med ADHD och dyslexi är begåvade men de TVINGAS underprestera för att de MÅSTE passa in i ett system som inte är anpassat för deras lärstil och personlighet.

Jag kommer också dit i egenskap av en potentiellt engagerad aktör som har en ambition (förhoppning?) om att på något sätt kunna agera som ett stöd i mellanrummet som uppstår mellan hemmet, skola och vårdinstanser samt eventuella myndigheter.
Föräldrar känner ofta att de hänger i luften.

Vårdinstansen ger diagnos och tre informationskvällar som utgår från ett magert material, inte sällan hämtat från läkemedelsföretagen.
Lärare är beroende av ett tätt samarbete med föräldrarna. Men föräldrarna orkar för det mesta inte göra vad som krävs för att bygga en hållbar bro mellan hemmet och skolan. De är ofta uttröttade redan innan diagnosen är satt. Inte heller skolan har de resurser som krävs.

Min fråga är hur skapar vi en skola för vad den är tänkt för – nämligen ALLA? Oavsett ”diagnos”?

Hur kan skolan bli den plattform som inspirerar barn till att växa upp till att bli aktiva och engagerade samhällsmedborgare; till att själva vilja kontinuerligt bidra till en bättre och bättre värld?

Hur kan skolan bli mer flexibel och anpassad för de som ska gå där – nämligen en brokig skara barn med en brokig begåvningsprofil och personlighetsstruktur; med varierande hemförhållanden och social och personlig bakgrund?
Hur kan vi som står utanför skolan bidra för att underlätta för de som arbetar där? Hur påverkar vi politiker, debatt och attityder?

Samt – inte minst viktigt – hur ger vi oss själva tålamod till att inse att förändringar tar tid? Kan vi göra en tillbakablick? Kan vi se vad som har blivit bättre de senaste hundra åren? Vad har blivit sämre? Hur kan vi samverka? Kan vi göra en inventering av vilka organisationer som finns? Vilka enskilda eldsjälar kan vi hitta på exempelvis de sociala medieplattformarna? (Såsom du Helena, ”fann” mig.) 😊

Vad kan vi utveckla och förbättra av det som redan finns, så inget gott och välfungerande går till spillo?

Hur inspirerar vi oss själva? Lärarna? Eleverna? Vad fattas? Vad är möjligt? Hur hjälper vi föräldrar att orka och känna glädje, även om det ibland är motigt och tröttsamt?

Posted in: #afkMalmö