Framtiden är en öppen fråga

Posted on 28 september, 2013 av

0


”Framförallt borde vi inse att framtiden skapas här och nu och att den är en öppen fråga. Och när vi accepterat den tanken finns en enorm potential att förlösa. Tänker närmast på alla forskare som åker land och rike runt och som gör sig både pengar och en karriär på att tala om för oss andra hur det är och vad som ska bli. Och eftersom de anses vara sådana auktoriteter påverkar de och deras ord våra handlingar på ett sådant sätt att vi agerar i enlighet med deras ord och därigenom förverkligar deras vision om framtiden. Det får nu inte uppfattas som kritik mot forskare. Det är en konsekvens av den ontologi vi anammat och sitter fast i. Forskarna blir auktoriteter för att vi lyssnar på dem och låter dem påverka våra handlingar, inte för att de vet något om framtiden.”

Så skriver Eddy Nehls (@eddynehls) på bloggen Flyktlinjer under rubriken ”Ska högre utbildning målstyras och kontrolleras, eller innehållsgranskas och främjas?”.

Senast igår talade jag (Fröken Ann) med Ingela Netz, som skriver på bloggen Ordat av Ingela, om motsättningarna mellan en målstyrd- och timplanestyrd skola. Något Johan Lindström skrivit ett utredande inlägg om här på vår blogg. Inte samma perspektiv på detta med målstyrning, men målstyrning är ett ständigt samtalsämne. Och då undrar jag så klart; Varför har vi målstyrning?

John Steinberg skriver på Newsmill under rubriken ”Målstyrning av skolan är anti-demokratiskt”. Han resonerar om målstyrningen utifrån individens egna utveckling och menar att skolan, med målstyrningen, bidrar till konformitet. Han skriver:

”Målstyrning bygger på idén att vi bedöms utifrån vad andra har bestämt att individen ska ha som mål. Styrmodellen utgår ifrån likhet.”

Och när jag nu läser Nehls analys om bristontologin som begränsar våra tankar, så kan jag inte låta bli att fundera över varför vi har målstyrning:

”Först bestämmer vi vilka behov som kommer att finnas och vilka krav som kommer att ställas, i framtiden. Sedan sätter vi upp detaljerade krav för att möta dessa krav och därefter bygger vi utbildningar och lockar studenter. I ett sådant universitet blir granskaren och granskningen viktigare än kunskapen och lärandet. Får studenterna det som utlovats och kan studenterna det som systemet bestämt? Det blir viktigare än frågor som vad är kunskap, hur kan vi veta vad vi vet, vad är möjligt och vilken framtid kan och bör vi sträva efter att förverkliga? Det är en högre utbildning som sätter ett tak på och begränsar kunskap. Det är inte en plats där kunskap får växa fritt och där det finns ett stadigt golv att stå på och ta sin utgångspunkt från. Det är en högre utbildning som vet vad den vill, men inte vart den är på väg. Ett universitet som utgår från dagens förhållande och sätter sin egen ekonomi i centrum.”

Hur länge tänker vi låta bristontologin begränsa våra tankar? Kanske borde vi framför allt acceptera att framtiden skapas här och nu och att den är en öppen fråga.

Läs hela Eddy Nehls inlägg här.

Advertisements
Posted in: Uncategorized