Artikelserie ”Varför skola?” signerat Ingmari Svensson

Posted on 26 september, 2013 av

0


Hej Skolvåren!

Så här tänker jag efter mitt Tweet “efter att i många år arbetet med barn i behov av särskilt stöd är frågan #varförskola mycket berättigad…väldigt mycket går på rutin” Det handlar om att bli ifrågasatt. Så länge man inte blir ifrågasatt gör man som man alltid har gjort.

Jag började arbeta med barn i behov av särskilt stöd redan när jag var 14 år …och Det är länge sen… Jag tror att jag fortsatt i alla dessa år för att jag tycker om att utmanas i mitt tänk. I många år arbetade jag i särskolan innan jag för 12 år sen började jobba i grundskolan.

Elever i behov av särskilt stöd ifrågasätter undervisningen. För dem är det sällan självklart varken vad jag menar eller vad undervisningen går ut på. Så när jag möter dem har jag två val… Antingen väljer jag bort dem…nån annan får ta problemet och jag kan hålla på som vanligt… Eller så försöker jag möta dem och anpassa min undervisning så alla kan vara med …alla har något som de är bra på…det gäller bara att hitta det. Och då kan jag inte bara traska på som om alla tolkade allt så som jag tolkar det.

Anpassning utmanar mitt tänkande och det leder till utveckling och det är bra. För så länge alla tycker lika sker ingen utveckling. Många gånger genom åren har jag ställt mig frågan Varför skola? Vad vill jag att mina elever ska ha med sig när de slutar… Vad är viktigt? Svaret på den frågan för mig, är att alla elever ska gå genom skolan med en tro på sig själva och sina egna styrkor och förmågor. Och det kräver att man som pedagog är lyhörd och kan möta och utmana var och en där den befinner sig. Det finns inget självklart i det och man kan aldrig göra som man alltid gjort, man måste hela tiden ifrågasätta det man gör och hur man gör. Jag påstår inte att det är lätt men jag tror att vi har mycket att lära av de barn som vi valt att benämna barn i behov av särskilt stöd om vi låter oss utmanas av dem.

/Ingmari @Ingmaris

Posted in: Varför skola?