Artikelserie ”Varför skola?” signerat Camilla Lebert Hirvi

Framtidens mer digitaliserade nomad-skola

För 10 000 år sedan levde vi alla som nomader. Vi flyttade runt i grupper dit där villebrådet fanns och gruppen var den viktigaste för vår överlevnad och trygghet. Den dagen vi insåg att vi kunde bruka jorden och få mat den vägen var vi tvungna att slå ner bopålarna och vänta tills säden växte upp. Vi ville helt plötsligt äga vår jord och värna den. Vi blev bofasta och har varit det sedan dess.

Just nu pågår enorma förändringar i samhället. Tekniska revolutionens konsekvenser kan vi fullt ut inte förstå ännu. Allt eftersom vi inser vad vi kan göra med teknikens hjälp kommer vår livsstil att förändras. Teknikutvecklingen går snabbare än förändringen av våra egna inre värderingar. Men bara för att vi har varit bofasta i 10 000 år finns det inget som säger att vi inte kan bli nomader igen. De tekniska möjligheterna möjliggör för väldigt många olika yrkeskategorier att jobba mer och mer på distans. Mikro företagare ökar med en rasande fart runt om i världen och ofta är mikro företagarna ensam- eller tvåmansföretagare. De är flexibla, nytänkande och många gånger mycket fria i sitt sätt att arbeta och leva.

Jag lever sedan 13 år tillbaka som en Digital Nomad. Det betyder att jag försörjer mig via nätet och är platsoberoende. Jag har bott med min familj i Thailand i 11 år och nu de senaste två åren på Rhodos i Grekland. Jag tycker att det är mycket intressant med trenden Digitala Nomader. I USA börjar det bli stort. De jag följer är mest 30-åriga killar men det finns också familjer som brutit sig loss och bor på olika platser i världen. Det är ju faktiskt så att för första gången på 10 000 år har vi människor nu en möjlighet att bli nomader. Många drömmer just om det, men få vågar, ännu så länge ta steget. Jag tror att vi kommer att få se en enorm utveckling inom denna typ av livsstil som jag tror många kommer att anamma. Det gör att vi släpper taget om ägande eftersom vi flyttar oftare. Egentligen har vi alla förutsättningen för att göra det, men samhället, t ex skola och kontor, är inte uppbyggda för denna förändring.

När jag och min familj flyttade till Thailand var min dotter 6 år. Vi tog med oss skolböcker och andra året insåg vi att vi ville stanna en längre tid på den lilla thailändska ön. Att sätta vår dotter i en lokal thailändsk skola där fortfarande aga var ett regelbundet sätt att styra de stora barngrupperna var inte aktuellt. Så vi anställde en svensk lärare. Två andra familjer hörde talas om detta och gjorde som vi, sålde sitt hus och alla sina saker och tog med sig sina barn till Thailand. Efter några år hade vi skapat en av de största utlandsskolorna i världen med mellan 100-200 elever per år. Vi hade aldrig anat att behovet av att bo utomlands i längre perioder med sina barn var så stort. Vi följde svensk skolplan och högstadie-eleverna studerade via Sofia Distansskola.

Mina barn frågade ofta mig: Varför ska vi gå i skolan? De första åren hade de ju nästan som en hemskola, en liten skola där de, tack vare duktiga pedagoger och små grupper, ofta nådde långt över kunskapsmålen varje läsår. De hann med sitt skolarbete på mycket kortare tid än de vänner som gick i skolan i Sverige och hann lära sig enormt mycket av livet i ett annat land än deras hemland. Ofta kände jag att skolan borde vara på ett annat och nytt sätt. Trots det följde vi skolplanen så att barnen kunde komma tillbaka till sina klasser och vara i fas med sina klasskamrater.

Om vi blickar in i framtiden och leker med en förutsägelse om att, inom så lite som 5-10 år, arbetar 50% av västvärldens befolkning helt platsoberoende. Hur många av dem skulle välja att bo i ett varmare klimat på vintern? En vackrare plats? Ett billigare land där de kunde få ut mer av sina pengar? Vad hindrar dem? Jo, många gånger är det samhällets struktur där skolan är en viktig del. Hur ska skolan eller snarare lärandet se ut i ett mer nomadiskt samhälle där vi flyttar mera? Jag har inga enkla svar här. Det jag vet från både egen erfarenhet och den forskning som har gjorts är att de nödvändiga kunskaperna kan barnen lätt och med fördel lära sig via professionella individanpassade hemskolor via nätet. Flera länder ligger i framkant när det gäller detta, som tex Australien och USA.

Men vad är det barnen då behöver lära sig? Vilka ämnen, vilken typ av pedagogik? Vad rustar dem bäst för den nya typen av värld vi snart kommer att leva i?

Föräldrar som lever ett mer nomadiskt liv kommer att ha mer tid för sina barn och har då också möjligheten att kunna lära sina egna barn en massa saker som att laga mat, tillverka saker, odla, sociala regler och utmaningar, resa och ta ansvar. Idag läggs en hel del av detta på skolan men i en mer nomadisk tillvaro kommer föräldrarnas roll i lärandet att öka. Barnen kan också lära sina föräldrar en hel del, som redan sker idag med att våra barn ofta kan mer än oss i datakunskaper tex. I denna typ av värld behöver den sociala träningen och dess utmaningar finnas för barnen. Ska skolan ta ansvar för det, eller finns det andra sätt att lösa det på? Våra värderingar kring att barn måste växa upp på ett ställe för att kunna bli trygga är enormt starka från den långa tiden vi har levt som bofasta.

Den värderingen ifrågasätter jag starkt. Stämmer det verkligen eller är det inte så att det hänger ihop med en värdering som vi byggde upp och skaffade oss som bofasta? Hur kan vi istället skapa trygga barn med hög social kompetens och stark självkänsla även om man flyttar runt? Oavsett hur det är, det största hindret i utvecklingen är vi själva, de hinder vi själva sätter upp. Lyckas vi ta oss igenom våra gamla värderingar och våga vända upp och ner på dem kan något nytt skapas. En ny typ av skola som passar den nya världen och våra barn som ska växa upp i den.

Tack för att ni har startat denna viktiga debatt!

Camilla Lebert Hirvi
Digital Nomad och Livsdesigner
http://www.peelitoff.net
camilla@peelitoff.net

Posted in: Uncategorized