Utgå från hur barn tänker

Posted on 12 juli, 2013 av

1


Gästskribent idag är Björn Blomberg:
OM SKOLAN SKA KUNNA BLI BÄTTRE, SÅ MÅSTE VI BLI BÄTTRE PÅ  ATT FÖRSTÅ HUR BARN TÄNKER
Politiker har under senare år satt en enorm tilltro till att ny teknik ska kunna lyfta resultaten i skolan. Det skulle den, rätt använd, kanske kunna bidra till men problemen i skolan går mycket djupare än så och har som jag ser det mycket mer att göra med att vi inte riktigt förstår hur barn tänker och vad som väcker deras kunskapstörst än att vi saknar tekniska hjälpmedel.
Barnen i skolan möts alldeles för fort av ett innehåll som stämmer dåligt överens med deras sätt att se på världen. De vardagliga texterna i läroboken i engelska och de, som barnen ser det, vardagliga redogörelserna för skogsavverkning, ekonomi och näringsliv i svenska landskap eller historiebokens redogörelser för orsaker och verkan kan barnen kanske med viss möda ta till sig. Men det är inte sådant som väcker deras engagemang och lust att lära.
När min dotters underbara lärare i 4:an gjorde ett temaarbete om samer kom min dotter hem varje dag och höll långa föreläsningar om samernas liv och leverne, deras hantverk, tecken mm. Varför väcker samer en sådan entusiasm hos barn medan skogsavverkning, industrier, historiska orsaker mm inte gör det?
Svaret är att barn går från en utpräglat mytisk förståelse – sagornas värld – i år 1-3 till en utpräglat romantisk förståelse av världen i år 4-9. Här är de länge fortsatt uppmärksamma på allt som ingår i den mytiska förståelsen (dottern: ”det var spännande att höra om hur man förr trodde att den döda flickans blod hade färgat näckrosorna röda”) men också på allt som är exotiskt, annorlunda, extremt och som handlar om tillvarons ytterligheter. Hjältar är också fortsatt fascinerande liksom allt som har med kamp och strid att göra. Men en viktig skillnad är att barnen nu börjar bli lite mätta på sagornas hjältar och att de börjar ta till sig hjältar och äventyr med allt större verklighetsanknytning.
För att komma bort från problemet med att allt fler barn förlorar lusten att lära i skolan skulle vi behöva en helt ny läroplan och ett helt nytt sätt att tänka kring barns lärande. I stället för läroböcker skulle vi behöva klassrum som var fyllda av böcker och bredvidläsningsböcker som utnyttjade barnens romantiska förståelse för att väcka deras intresse för allt fler nya kunskapsområden och som samtidigt stimulerade deras fantasi, så att nya tankar väcks hos dem och de gradvis utvecklar en filosofisk förståelse av världen, vilket är nästa steg i den naturliga utvecklingen av barns tänkande.
Låt mig ge några exempel på hur detta skulle kunna fungera:
– Varje dag kan man som lärare ägna 5-15 minuter åt att presentera en färgstark hjälte, utan anspråk på kronologi eller någon form av vetenskaplig kategorisering. Det ska vara de heroiska kvalitéerna som är avgörande, det enda man bör tänka på att barnen tilltalas av en allt större verklighetsanknytning ju äldre de blir. Med hjälp av detta slags presentationer kan man skapa en förförståelse för ämnen som barnen kommer att möta längre fram i skolan. En presentation av Harriet Tubman ger barnen en insikt om slaveriets grymhet, en presentation av Martin Luther King eller Rosa Parks ger barnen en insikt om mera modern rasdiskriminering. Genom att få lära känna den bohuslänske sjörövaren Kalle Svensson som blev kung på en ö i Söderhavet och som ägnade sig åt hemska plundringståg men som också lärde invånarna bohuslänska sånger och danser och som förbjöd kannibalism, så kan barnen få en begynnande förståelse för vad kolonialism är. Ignaz Semmelweis heroiska kamp mot mödradödligheten på ett sjukhus i 1800-talets Wien kan ge barnen en begynnande insikt om varför det är viktigt att förstå vad bakterier är för något och vilka framsteg den moderna sjukvården har gjort. Presentationer av uppfinnare skapar en förståelse för tekniska framsteg, presentationer av upptäcksresande ger exempel på krockar mellan kulturer osv.
– Barn kan med fördel få fortsätta frossa i att läsa serier så länge de själva känner behov av det. Serierna har i allmänhet ett mer avancerat ordförråd än vanliga ungdomsböcker. Mindre känt är kanske att serier också introducerar mängder av nya begrepp på ett sätt som är tilltalande för barn. Min dotter lärde sig vad en -ism är när jag återberättade en historia ur Kalle Anka där denne gick till en ”flippist” dvs en ideolog som ansåg att alla svåra val i livet kan lösas genom att man singlar slant (flip a coin). Min dotter var flera timmar efteråt så fascinerad av den här historien att hon tvingade mig att singla slant om hur vi skulle gå under en promenad i Änggårdsbergen. Just Kalle Anka erbjuder halsbrytande parodier på de vuxnas värld, t ex Kalles gräl med grannen Olsson, Joakim von Ankas försök som girig kolonisatör i exotiska miljöer eller Uppfinnarjockes misslyckade försök att skapa en värld som är så bekväm att ingen längre behöver röra på sig.
– Talet, som hör till den muntliga världen och dess mytiska förståelse, skapar närhet och gör berättelser lättare att förstå, särskilt för barn från ogynnsamma hemmiljöer. Barn behöver lyssna på vuxna som läser högt för dem och som diskuterar texter med dem så ofta som möjligt. Många barn kan behöva en lång period då de bara lyssnar på berättelser (t ex CD-böcker eller mp3-böcker) för att lära sig att ta till sig det känslomässiga innehållet i berättelser. Det gäller även för undervisningen i moderna språk, där undervisningen ofta snabbt blir för svår för några elever i varje klass. Detta förutsätter att vi får skolor med anställda skolbibliotekarier som ser till att hjälpa lärarna med att bygga upp klassrumsbibliotek, tipsa dem på nya böcker och CD- och mp3-böcker osv. Undervisningen i engelska bör utgå från ca 150 böcker (inkluderat ljudböcker och läsa-och-lyssnaböcker där man kan läsa och lyssna samtidigt) och inte som idag från en fast lärobok som innehåller för få och för korta texter och som dessutom snart blir för svår för de språksvaga barnen.
Runt om i Sverige tycker jag mig märka tecken på ett försiktigt tillnyktrande. En del kommuner börjar utrusta sina skolor med anställda skolbibliotekarier. I Stockholm finns skolor som arbetar med genrepedagogik vilket ger barnen den förförståelse och de språkliga verktyg de behöver för att klara av de texter som de möter i olika skolämnen. Rektor Sanna Åhs berättar på Newsmill om en skola i Botkyrka där man arbetar målmedvetet med att stärka barnens läridentitet: det handlar om att skapa ett meningsullt lärande där barnen får uppgifter som de klarar av och som väcker deras engagemang och som därmed stärker deras självkänsla och tro på sig själva som lärande individer.
Det kanske finns lite hopp om den svenska skolan ändå?
Björn Blomberg
Posted in: Gästbloggare