Skolkommission för framtidens skola, signerat Christer Hellberg

Posted on 26 maj, 2013 av

0


Jag jobbar inte inom skolan utan med helt andra informationsdomäner. Dock, problemen är desamma överlag hos många stora organisationer och globalt. Skolan är inte en sandlåda för politiker. Skolan är viktigast för hela Sveriges framtid. Därför är jag engagerad bl a, en annan anledning är mina tre barn och samhällets oförmåga att lära överhuvudtaget. Jag ska inte säga att det är skolans fel egentligen utan kanske kulturen då.. Den gamla.

20130510-125040.jpg

Jag såg på Facebook att Baylan var mycket nöjd med vad man kommit fram till vad gäller skolan och att man enats inom (s). Bra, men sedan idag (10/5 2013) så bjuder man in till krismöte om skolan pga sjunkande resultat OCH segregationsproblem. Bara så vi alla vet vad vi pratar om: lärare och skolfolk brukar prata om likvärdigheten – det är samma sak ungefär. (Sd) pratar om att det är för många invandrare i Sverige och de står hela tiden och tar ut pengar vid bankomaterna. Sedan finns det osocial media som rapporterar om brinnande containrar i invandrarstadsdelar och andra som bara är rädda och oupplysta vad gäller människan som art överhuvudtaget – de korkade, inskränkta och imbecilla som sprider en massa felaktigheter och propaganda mot globaliseringen. Jag vill prata om något helt annat.

Att se möjligheter istället för problem

Resultaten struntar jag fortfarande i, vi ska inte ha resultat. Vi ska ha glada och hela barn. Segregationen blir jag bekymrad över eftersom vi systematiskt byggt in den i samhället. När nu Baylan m fl ska göra satsningar så är ju det lovvärt. Men det är som att liksom ta ett nytt lån för att lösa skuldkrisen. Det är som att göra ett sprint-ryck vid Smågan och sedan tro att det ska räcka till seger i Vasaloppet. Satsningar på matte, satsningar på lärarna, satsningar på betyg och mer prov, satsningar på sommarskola etc duger inte. Tänk, barn är av naturen glada och vill lära sig, men frihet och coachning behövs så att de lär sig rätt saker.

Allt är föråldrat banne mig

Skolan har utvecklats från mässande präst och husförhör till… eh, mässande lärare och läxförhör… Man går till platsen kyrk.. eh, skolan och där får man höra om katekesen.. eh, vad som står i läroplanen. Vi är inga bönder som behöver lära oss skrivbordsarbete istället för att bruka jorden. Våra barn är high-tech intresserade mediakonsumenter som behöver lära sig bli producenter och entreprenörer. De behöver lära sig hur man skapar jobb, hur samhället fungerar och hur världen funkar. De behöver göra det på riktigt och inte sitta med nån bok eller höra om hur läraren minsann varit utomlands. Det är barnen som ska vara energin och det nya. Det är de som ska ta över där vi misslyckats och ta vid och fortsätta där vi lyckats.

Öppna brev och dialog

Nej, det finns ingen dialog. Det blir goddag yxskaft hela tiden. ”Vi följer riksdagens beslut.” Och förlåt men de som sitter i regeringen vill sitta kvar, så de bedriver politik som de äldre (som röstar) gillar. De är lekmän i regeringen och det är de som bestämmer enligt tyckanden eller vänster hjärnhalvans politik. Det blir fokus, problemlösning och snabba åtgärder. Det gäller att visa handlingskraft.. När man behöver nått helt annat. Vi behöver en enad skola.

Så många viljor, så lite tid..?

Tid är nog det enda vi har här på planeten så det skulle inte vara något problem egentligen. Men hur gör vi med de olika viljorna när det finns så många olika, och inte att förglömma, varje elevs unika behov, viljor och oviljor. Som dessutom varierar över tid och beroende på vilka kompisar, lärare, föräldrar, väder, fritid etc. Det är så komplext.

-Nej, där kan vi inte förhålla oss till. Det får bli EN skola för alla. Eleverna får anpassa sig och föräldrar m fl får väl se till att barnen mår bra. Annars får vi väl ta till polisen, då blir det skärpning och ju tidigare desto bättre.

En reduktionistisk lösning på ett komplext problem. Det där gick bra i tillväxttider – läs 50-70-talet.. Då kunde man köra på eftersom det fanns jobb efter skolan. Men nu? Hur ser det ut? Man ”får” inte jobb idag – det finns inte en ledig lucka liksom där man utbildad, skolad och klar kliver in och levererar. Det finns inga jobb. Luckorna måste man skapa själv, jobben måste man skapa själv och man måste ha modet och självförtroendet att våga misslyckas om och om igen och veta att det är naturligt och synnerligen lärande. Skapar skolan idag dessa förutsättningar? Nej. Skolan löser problem.
Denna bild gillar jag (tack Inmp Vp för den länken):

20130511-081903.jpg

Jag utgår nästan alltid från min egna skolgång kryddat med tankar kring vad mina barn behöver. Sedan har jag även ett visst globalt medvetande och en medkänsla för de som på grund av skolmaskineriet hamnar utanför samhället. Jag klarade mig ju tack vare kulturen, föräldrar, kompisar mm. Andra är inte då lyckligt lottade och vi svensksvenskar sätter i system att slå ut andra svenskar. Inte med flit säkert utan genom okunskap. Ledarskapet för skolan saknar kunskap om hur det är ute i samhället.

Så vad ska man göra åt ledarskapet och det komplexa?

Förhålla sig till det, acceptera det och sedan titta på de metoder som finns för gemensamt ledarskap. Och sist men inte minst utgå ifrån varje barns behov istället för systemets behov. Jag gjorde en hel serie förut – och har skrivit otaliga skolartiklar som väl lästs av 22 pers eller nått. Det är väl för långa texter och för svårt. Det är jobbigt med förståelse och jobbigt att tänka. Skriver jag om nått dataspel eller hur jobbigt det är att dra ut näshår får jag hundratals träffar. Men så är det idag. Bara att förhålla sig till det och försöka förändra så mycket det går. Här är fyra sammanfattande artiklar ledarskap och om hur olika ”lösningar” ser ut på ”problemet” skolan.

Framtidens och nutidens ledarskap del 1 av 4

”The capacity of a human community to shape its future.” -Peter Senge

Framtidens och nutidens ledarskap del 2 av 4

Collaborative – These strategies aim to engage all stakeholders in order to find the best possible solution for all stakeholders. Typically these approaches involve meetings in which issues and ideas are discussed and a common, agreed approach is formulated.

Framtidens och nutidens ledarskap del 3 av 4

Ja, det finns den bästa delen kvar, men det ÄR ju så många ord!

Fick nys om #skolkommissionen via #skolvåren. Området är lika komplext som samhället. Vi kanske skulle ha en skolriksdag och skolregering? Där snittåldern aldrig får överstiga 45 år? Där hela samhället alltid är representerat såsom det är i klasserna. Ända ner på kommunal stadsplaneringsnivå? Elevkommissionen. Elevdepartementet. Föräldrarmakten. Framtidsriksdagen. Glädjeakuten, Möjlighetsinstitutet, Framstegsinspektionen… Vi behöver tänka nya strukturer – den nuvarande fungerar inte uppenbarligen, vi har en komplett idiot styr och ställer nu och den korkade massan ger honom stöd i fördumningens Sverige.

Det finns idag metoder. Men mod och vilja saknas i dagens ledarskapskorridorer. Vi bör börja där för att få till en förändring.. Makten måste flyttas ut och distribueras.

Inlägget publicerades originellt på Christer Hellbergs blogg.
Följ Christer Hellberg på Twitter @chrhe894

Posted in: Skolkommission