Artkelserie del 12: Min framtidsvision för skolan, signerat Fröken Ann

Posted on 22 maj, 2013 av

1


Mitt lärande credo
@frokenann

Jag tror att, när jag skickar mina framtida barn till skolan, kommer deras ögon att glänsa av den glädje som endast äkta inspiration kan skänka en människa. För mitt barn kommer att möta rum för lärande av många olika slag. Öppna ytor och dörrar att stänga för olika lärstilar och olika syften.

Jag tror en skola som sätter individens okränkbarhet och allas olikheter högst. På en skola där traditioner inte tas för givet, där alla handlanden ifrågasätts för att vi skall försäkra oss om att det är för barnens bästa och där ingen ber någon ta ut tuggummit ur munnen, eftersom det inte har med den andre personen att göra.

Och jag tror att det är en dynamisk verksamhet i ett kollektiv där vi respektfullt kan prata om samvaron med varandra och att vi tillsammans visar hänsyn i denna dynamiska miljö vi lever i. En miljö där kollektivet och individen inte står emot varandra eftersom min privata vinning inte är viktigast.

Jag tror att mina barn kommer att möta sina lärare med kärlek i ögonen, eftersom dessa kompetenta pedagog får uppskattning för sitt engagemang och känner stolthet för sin profession. Pedagogerna som jag med trygghet lämnar mitt dyrbaraste till under flera timmar per dag har under sin utbildning fått en god bild av den verksamhet de ämnat att arbeta i. De har fått en lång och sammanhållen inledande period ute på golvet i sin utbildning. Efter detta har de erbjudits teorier som de kan stödja sig mot när de skall utvärdera sin egen undervisning och sitt eget handlande i lärarrollen. Didaktik och ämneskompetenser är självklart en lärarutbildning. Pedagogen har sedan fått en god start på sitt yrkesliv, då en erfaren pedagog agerat handledare. Och eftersom hela skolan är en lärande miljö så lär pedagogerna tillsammans med eleverna – varje sekund av varje timme, varje dag.

Jag tror att pedagogerna har fått lära sig att forska på sin egen undervisning – för att kunna utvärdera och anpassa undervisningen till varje elevs behov. Jag tror att skolorna har hittat flexibla system för att möta varje individ där de är. Jag tror att samhället har slutat väga barnens framtid med pengar i den andra vågskålen.

Jag tror att mina barn går i åldersintegrerade grupper, där de valt kurser som de inspirerats att läsa. Det finns kurser som är grundläggande för skolan, där de absolut nödvändigaste kraven för att klara samhället finns uppsatta. Det kan handla om att lära sig att förstå hur man räknar, men kanske inte om att lära sig andragradsekvationer. Det kan handla om att lära sig förstå hur vår natur har formats av hur vi levt under historien, men inte att kunna räkna upp alla landets kungar.

Jag tror att mina barn lär genom att göra och lär i verkliga kontexter.

Jag tror att samhället är en del av skolan och skolan är en del av samhället, samt att de utvecklas ömsesidigt varandra. Jag tror att de lärande rummen vågar släppa in verkligheten så att även de kan vara verkligheten.

Jag tror att alla individer får olika lång tid på sig att klara alla kurser och att alla som kan gå vidare får göra det, utan att begränsas av ålder. Och jag tror att de kurser man väljer i skolan, utöver de obligatoriska, är de som kommer att visa vägen till vad man kommer att göra i resten av sitt liv. Och jag tror att det finns många chanser till utbildning på olika sätt i framtidens samhälle och därför många chanser att bli bra på och göra olika saker under livets gång.

Jag tror att framtidens lärmiljö präglas av inställningen att alla är bra på olika saker, att det är okej att misslyckas eftersom det är av våra misslyckanden vi lär oss och att det är okej att hjälpa varandra. Jag tror att det finns utrymme att visa vad man kan på olika sätt. Och jag tror att olika skolor är olika bra på att möta olika elever på olika sätt – därför finns det valmöjligheter.

Jag tror att skolan består av flera olika professioner, eftersom så många olika uppgifter i skolan spelar avgörande roll för våra barns liv. En kan inte göra allt men alla kan göra något och därför satsar vi på våra barn med många olika professioner, som till exempel socialpedagoger, bedömningspedagoger och undervisande pedagoger.

Jag tror att allt som inte är lärande verktyg, som är direkt kontraproduktivt till lärande, är verktyg som inte finns i skolan längre. Betyg sätts inte av lärare på skolan så länge de endast har en sorterande effekt, de sätts av tjänstemän som har till uppgift att sammanställa bedömningar gjorda av utbildade bedömningspedagoger. Nationella Prov som de ser ut idag, vars enda uppgift är att jämföra skolor i landet, är borttagna. Istället har vi en Skolkommission som handleder och hjälper lärare i vardagen för att effektivisera organisationerna och låta pedagoger göra det viktigaste: undervisa på ett inspirerande och engagerande sätt. Den framtida skolkommissionens ena uppgift är att se till att inte alla skolor i landet sitter och gör samma jobb på var sitt håll.

Jag tror att skolan har en nära samverkan med samhället omkring. Föräldrar i skolan är naturligt under alla tider på dagarna och pedagogerna respekteras för sin yrkesskicklighet. Alla i samhället har insett vinningen av att engagera sig och ta ett solidariskt ansvar för våra unga och en annan division inom skolkommissionen samlar krafterna i samhället så att en skolas ekonomi inte skall styra över elevernas möjligheter. Om en skolklass i Malmö vill åka tåg till Kiruna för att se och uppleva en annan del av Sverige så finns det goda lösningar för detta.

Jag tror att skolan är en organisation som inte styrs av stora, ouppnåeliga, nedskrivna mål utan att skolan verkar i ett samhälle som förstått att visioner måste backas upp med konkreta möjligheter att kunna genomföra visionerna.

Och jag tror att om någon har idéer som är bättre för våra barns utveckling, som är bättre för att vi skall få ett hållbart lärande samhälle där olikheter och demokrati står högst upp på agendan, så kommer dessa idéer att råda.

Jag tror att vi kommer att ha världshistoriens bästa skola. 

LoggaFrokenAnn