Mitt möte med skolministern

Posted on 21 maj, 2013 av

1


Karin Berg berättar om sitt möte med utbildningsminister Jan Björklund i TV4 Nyhetsmorgon, och ber om er input inför hennes kommande möte med ministern i Juni:

Årets varmaste dag stegar jag lite nervös och lite stressad in på Göteborgs central. I ena handen bär jag skrivningar jag tänkt rätta på tågresan i den andra mobiltelefonen. Den har vibrerat konstant sen jag la ut den där filmen om min arbetssituation för några veckor sedan. Jag är på väg till Stockholm och TV4:s nyhetsmorgon där jag i morgon bitti skall möta skolminister Björklund i en debatt. Situationen känns overklig.

På plats på tåget ringer telefonen igen. Det är reserchern på TV4. Vi har pratat ofta och mycket de senaste dagarna. Det är inte klokt vilket arbete de lägger ner inför ett litet inslag på 7-8 minuter. Han har försökt få tag i lärare som kan bekräfta bilden att lärartätheten minskar på andra ställen i Sverige och inte bara i Göteborg. Men ingen har velat ställa upp. Man vill inte förstöra skolans rykte, eller så vill man inte bistå till ytterligare negativa skriverier om skolan.

Jag försöker förklara att det inte är helt lätt för lärare. För varje artikel som skrivs om hur dålig svenska skolan är, för varje tv-inslag som ropar kris och katastrof förlorar lärare i anseende och status. Men jag lovar att återkomma med lärare som kan bekräfta bilden. Just nu handlar det om eleven och inte om oss. Jag tänker, visar vi vårt äkta elevengagemang ökar också respekten för oss.

Tåget rullar förbi Allingsås och jag ringer några fackligt aktiva vänner. 50 minuter senare har jag telefonnummer till lärare runt om i hela Sverige som är beredda att bekräfta att de till hösten kommer att ha upp till 40 % fler elever. Det är hemska siffror. Hur påverkar detta eleverna? Vad är det vi inte kommer hinna med?

På kvällen äter jag middag med några vänner. Vi pratar naturligtvis skola och jag tänker på vad viktigt det är att förmedla vad vi lärare faktiskt gör. Alla har ju gått i skolan och har erfarenheter där ifrån. Men de bilderna är, som barnet kring sin barndom, ur ett barns perspektiv. Lärares yrke är komplext, svårt och oerhört mycket mer avgörande än vad de bilderna visar.

Innan jag somnar rabblar jag mitt manus. Det är så mycket jag vill ha sagt och tiden är knapp. Jag vill förmedla det mina kollegor och jag diskuterat så mycket, både i personalrummet och på Twitter. Nödvändigheten av långsiktigt tänkande, att se skolan ur ett modernt perspektiv med ett tydligt elevfokus. Att om vi fokuserar på rätt saker får vi effekter på elevens lärande betydligt fortare än de av Björklund aviserade 10-15 åren. Och om vi får elever att lyckas i skolan så kommer vi att spara pengar på så många olika områden i samhället. Att öka lärares arbetsbelastning är inte vägen om man vill ha förändring. Jag vaknar klockan fyra och ligger och tittar i taket tills klockan ringer. Lugnt och metodiskt tar jag på mig mina kläder, tar med mitt manus och går ut till taxin.

I tv-huset placeras jag i en stol där jag sminkas, sen placeras jag i ett fikarum. Jag förvånas över mitt eget lugn och hur fokuserad jag är. Tilde de Paula kommer som ett yrväder och går igenom debatten. Det är först där och då jag förstår att det är tänkt att jag och Björklund skall stå mitt emot varandra i en regelrätt debatt.

Fem minuter innan sändning stegar Björklund och hans medhjälpare in. Vi hälsar, får våra mikrofoner. Alla verkar känna honom och de pratar om vad de gjort i helgen.

Plötsligt står vi där mitt emot varandra och Björklund spänner ögonen i mig, sen går vi ut i sändning. Jag minns bara att jag tänker nu gäller det att du får sagt det du vill säga. Det alla förväntar sig, alla som hoppas på förändring alla som vill något med skolan. Men innan diskussionen startat tar den slut.

Min frustration måste ha varit uppenbar när De Paula kommer ut och tackar oss säger jag bara; ”men jag fick ju inte sagt nånting.” Då förklarar Björklund att ”det får man inte i såna här sammanhang. Vi bokar ett möte istället. Skriv ner ditt nummer så ringer vi sen.” Jag klottrar ner mitt nummer på mitt manus och säger; ”Så har du något att läsa i taxin härifrån.” Hans assistent tar pappret och de försvinner.

Själv ser jag efter dem. Min telefon vibrerar och ringer. Jag låter den ringa. På vägen mot tunnelbanan stannar en cyklande mamma mig och ropar att jag hade skött mig bra i TV och att vi behöver höra fler lärare i debatten. Jag tänker att hon har rätt. När jag kommer till hotellet ringer Björklunds sekreterare. Hon vill boka ett möte omgående, men kalendrarna är fulla. Tillslut enas vi om 13 juni klockan elva.

Jag packar ihop mina saker och ger mig ut på stan. Det är sommarvarmt och jag går planlöst. Responsen och hejarropen i telefonen gör mig så överväldigad att jag slår mig ned på en bänk . Där sitter jag och pratar i telefon tills tåget går tillbaka mot Göteborg.

När jag om en månad åter tar tåget till Stockholm vill jag veta vad du tycker är viktigt att förmedla? Hur förändrar vi den svenska skolan? Vad behövs från våra politiker för att göra det möjligt.? Vilka signaler vill vi sända? Skriv gärna en kommentar till detta inlägg, twittra till @frokenbagare eller mejla frokenbagare @gmail.com.

P.S.
De där skrivningarna är fortfarande inte rättade…

Läs om Karin Bergs och Jan Björklunds debatt i TV4 Nyhetsmorgon, samt se klippet, här.

Posted in: Uncategorized