Skolkommission för framtidens skola, signerat Roger Fält

Posted on 12 maj, 2013 av

1


En skolkommission för framtidens skola, hur skulle den behöva vara organiserad för att lyckad med ett uppdrag om att säkra en hållbar skola i framtiden? Igår skrev vi ett inlägg här på bloggen om röster som höjts för att skapa just en sådan skolkommission. Men – en kommission i sig är ingen garanti för ett lyckat framgångskoncept. Det är viktigt att vi funderar över hur kommissionen skulle behöva organiseras för att lyckas.
Vi vill höra hur just du ser på detta. Hur ser din skolkommission ut? Skriv en text och dela med oss! Mejla texten till skolvaren @gmail.com så publicerar vi den här.

Först ut att dela sin bild är Roger Fält, som också var den som först gjorde #skolvåren uppmärksam på fenomenet skolkommission:

Framtiden och historien bör ibland mötas. Vad kan vi lära av historien för att lyckas bättre i framtidens skola? Skolan är i kris det är alla överens om. Nationella och internationella mätningar och studier visar detta med all önskvärd tydlighet. Framförallt när det gäller skolans kunskapsuppdrag.

När det däremot gäller skolans demokratiuppdrag och uppdrag att forma goda samhällsmedborgare är det mindre diskussion. Hur lyckas skolan med detta?

Skolpolitik är svårt och komplext. Problemen i skolan är inte bara en teknik eller metodfråga utan en bred samhällsfråga. Historiskt kan vi vara stolta över och skryta om svensk skola. Historiskt har den svenska skolpolitiken i stor utsträckning präglats av politisk enighet och en tydlig röd tråd. Tydliga uppdrag och bred enighet om skolans roll i samhället. Det har funnits en bred och grundmurad tro på att skolpolitiken är rätt och riktig. Detta bidrog till skolans kvalité historiskt sett. En bred gemensam bild av att vi trodde på skolpolitiken ledde till att samhället genomsyrades av tillit och trygghet, lugn och ro. Möjlighet för professionen att inom denna ram lära och utveckla. Lärare och skolforskare som i lugn och ro gemensamt utvecklade den pedagogiska vardagen.

När skolresultaten började svikta för något decennium sedan blev skolan ett lovligt villebråd för idéer och tyckanden från alla håll och kanter. Alla hade sin idé om vad som borde göras. Det är detta som är demokrati men politikerna har inte tagit sitt ansvar. De har låtit skolpolitiken bli en del av trianguleringstrixande och partitaktiserande. Skolan hamnade i det politiska slagfältet där populism är rådande snarare än ideologi och kunskap om lärande. Vart efter tiden gått har debatten trissats upp och i samhället sprids en känsla av en skola i förfall. Detta skapar otrygghet och förvirring vilket ytterligare bidrar till en nedåtgående spiral. Hur ska föräldrarna med denna debatt surrande i bakgrunden kunna känna sig trygga med att barnen lär i skolan. Otrygga föräldrar leder till otrygga barn. Misstro leder till misslyckande. Ett samhälle som inte tror på sin skola är mycket illa ute.

För något decennium sedan upphörde den relativt sett breda enigheten om svensk skolpolitik och partierna började positionera sig utifrån principen röstmaximering. När nu skolan är i kris leder de spretiga politiska utspelen till ytterligare förvirring snarare än till något bra. Vi ser numera dagligen debattinlägg från forskare, politiker, lärare, fackliga organisationer och andra debattörer. Alla verkar på sina håll ha lösningen på den svenska skolans kris. Säkert många bra förslag med evidens som grund. För oss föräldrar, oss vanliga medborgare som inte har djupgående kunskap om den svenska skolan bidrar de snarare till ytterligare förvirring. Vi går alla vilse i skolutvecklingsdjungeln.

Denna beskrivning tillsammans med att skolan befinner sig i en faktisk kris utifrån resultatutvecklingen menar jag borde leda till en bred och genomtänkt skolkommission som tar problemen på allvar och som tar tid på sig att analysera skolan ur ett helhetsperspektiv. Det är viktigt att skolkommissionen får gott om tid på sig. Vi löser inte en så komplicerad kris genom snabba åtgärder och lösningar.

Ska vi lyckas nå långsiktighet i skolpolitiken måste de skarpaste forskarna, de skarpaste lärarna få tid och resurser att komma med en helhetsidé om vilken riktning skolan skall ta. Men det räcker inte. Ytterligare kompetenser måste med i kommissionen. Ungdomsforskare, framtidsforskare och samhällsforskare i ett brett perspektiv. Kompetenser om IT, entreprenörskap och psykologi med flera måste finnas med.

Kommissionen bör komma med en helhetsidé som placerar in skolan i det nuvarande och framtida samhället. Detta måste till. Gör vi inte detta lämnas lärarna och barnen i sticket eftersom skolan inte är en satellit fritt svävande i rymden. Internationell och nationell forskning, goda exempel och erfarenheter måste sammanställas och analyseras i relation till det samhället vi har och är på väg emot. Det var så Sverige gjorde förr och det kan lyckas igen. Det är inget man gör på en fikarast. Detta kan vi lära av historien för att få en skola för framtiden. Att inte hasta fram åtgärder som kastas fram huller om buller om än många gånger av mycket kunniga personer. Skolan är ingen popcornmaskin där idéer ska poppa fram utan evidens.

Politikerna måste lägga partitaktik åt sidan och tro att vi återigen kan skapa en bred enighet om riktningen för den svenska skolan. Först då kan skolan och skolpolitiken återfå ett förtroende i samhället. Vi kan återigen få ett samhälle som genomsyras av en tro på svensk skolan och framtiden. En långsiktig och stabil grund för framtidens skola. En grund som fokuserar på kunskapsuppdraget, demokratiuppdraget och barnen/medborgarna i framtidssamhället. Under den tid det tar att arbeta fram denna grund bör det skapas blocköverskridande överenskommelser om de mer akuta och kortsiktiga åtgärderna.

Det är dags för politikerna att ta ansvar.

Roger Fält

Inlägget publicerades originellt på Roger Fälts egen blogg.

Posted in: Uncategorized