Artikelsserie, del 5: Min framtidsvision för skolan, signerat Therese Noborg

Posted on 28 april, 2013 av

0


Min framtidsvision för skolan

En vision är något man kan ha när man brinner för något. Jag brinner för mitt jobb och
kan bara tala utifrån mina erfarenheter och min framtidstro på skolan. Det krävs ett
paradigmskifte. Det krävs en förändring och därför behöver vi ha visioner. Här är min!

En skola för framtiden!

Det första vi måste göra är att förändra den dagliga verksamheten.
Jag tror på ett upplägg i skolan med ämnesövergripande teman. Idag kastas eleverna
ofta mellan upp till 5-6 olika ämnen under en skoldag. Alla lärare förväntar sig
att eleverna ska prestera sitt bästa i alla ämnen, men det är få som klarar detta.
För att både vi och framförallt eleverna ska få en rimlig arbetsbelastning krävs ett
ämnesövergripande synsätt.

En tanke är att se matematiken, språken och estetämnena som verktyg för att ta upp det innehåll som finns i NO och SO ämnena.

För att undervisningen ska bli likvärdig för alla krävs fortfarande ett centralt innehåll.
Det vi tillsammans måste se över är de förmågor som samhället idag kräver att våra
barn har med sig från skolan.
Genom att vi lärare tillsammans skapar ämnesområden där vi får med både ett innehåll
och de förmågor vi ser att eleverna behöver, kommer vi att skapa en helt annan miljö i
skolan. Vi kommer att skapa ett lugn bland eleverna som då inte behöver kastas mellan olika ämnen. Vi kommer även få elever som inte längre ifrågasätter vad de behöver kunskaperna till. De får träna olika förmågor på vägen genom skolan, vilket gör att de kommer att vara väl rustade oavsett vilken väg de väljer att gå.

Skoldagarna kommer på så vis inte att vara sönderhackade i olika ämnen. Vi skulle
kunna ha ett upplägg som inte bara är veckovis, utan kanske sträcker sig över olika
perioder, beroende på hur vi lärare tillsammans väljer att planera teman över läsåret.

Att arbeta med teman kommer även att ge oss möjligheten att ofta vara flera pedagoger samtidigt i lärandemiljön. Detta ger oss fler större möjlighet att stötta de elever som behöver det, men även utmana de elever som behöver utmanas. Vi lärare behöver sedan även tid till gemensam reflektion och diskussion, oavsett om det handlar om en viss situation eller kanske en redovisning. Jag har varit lyckligt lottad då jag fått arbeta tillsammans med en kollega i klassrummet. Vi har fått ut otroligt mycket av detta. Det har även gett eleverna en större trygghet, eftersom de vet att vi alla vet vad vi kommit överens om eller hur planerna ser ut. Vi har även kunnat dela upp arbetet under tiden mellan oss, så som respons och planering.

Respons eller en slags formativ bedömning under arbetets gång på väg till målet är
utvecklande. Jag har under två läsår arbetat med tydliga mål, en tydlig plan där eleverna kunnat se vad som krävs och vad de kan göra för att nå dit de vill. Eleverna ska ha möjlighet att få den respons och handledning som de behöver för att utvecklas. Den formativa bedömningen i slutet av varje område säger eleverna mycket mer än ett omdöme eller betyg. Kontinuerlig uppföljning krävs för att eleverna lättare ska kunna vidareutveckla de förmågor och färdigheter som de precis har arbetat med. Ser du som pedagog din undervisning som kurser är det lättare att följa upp på vägen. Du sitter då inte i terminsslutet med över 300 betyg och omdömen som måste skrivas.

De flesta av oss vet idag hur skolan fungerar. I alla fall vi som befinner oss i skolvärlden. Jag som matte och NO lärare vill tampas ofta med elever och andra lärare som är fast i ”läroboksträsket”. Jag vill inte säga att det är fel att använda en lärobok, jag vill bara att vi ska vidga våra vyer så att eleverna ha de med sig kunskaper som krävs när de möter sin framtid. Vi behöver inte kunna allt innan eleverna. De kommer alltid att ligga steget före oss ändå.

För att göra min vision av undervisningen och olika arbetssätt ännu tydligare kommer
här ett exempel från matematiken. Vi lärare delar ofta upp undervisningen i olika avsnitt eller områden som avslutas med ett prov. Du får en poäng eller betyg på provet och sedan är du klar. Jag tycker att man bör gå ett steg längre. Använda kunskaperna genom att använda de grundläggande kunskaperna i ex ett vardagsnära projekt eller arbete och sedan på något sätt visa upp det du gjort. På så vis får eleverna möjligheterna att utveckla alla olika förmågor, ex alla de i The Big 5.

Den grundläggande fasen är en informationssökande fas med en kort introduktion av
arbetsområde där eleverna får ta del av de begrepp och metoder som de sedan behöver för att kunna genomföra en fördjupning av något slag. Mina elever uppskattar mest då jag som lärare är en tydlig handledare. Det vill säga tydlig med mål och tydlig med vad som förväntas av dem. De uppskattar en plan och ett upplägg som är till viss del styrt, men där de ändå kan göra val av olika slag. Vi har korta perioder en grundläggande del i form av fakta/informations sökande. Att söka information utvecklar elevens kritiska tänkande då de tvingas väga olika källor mot varandra. De får även utveckla sin förmåga att hantera olika slags information.

Nästa fas är en undersökande fas. De fakta eller information som eleverna tagit del
av behöver de för att kunna koppla ihop och se alla delar i ett större sammanhang, en
helhet. Även här handlar det om att hantera information, men även att kommunicera på olika sätt. Själva arbetet innebär att eleverna får använda sina grundläggande kunskaper i ett vardagsnära sammanhang. På det viset får de en djupare förståelse för hur det fungerar. Du behöver sällan svara på frågan ” Varför behöver vi kunna det här?”

Den sista fasen är en berättande eller beskrivande fas.
Du kan se det som en avslutning eller examinerande del av arbetet. Jag tror att det
är viktigt att få tydliga avslut. I denna fas får eleverna dela med sig av sitt arbete på
något sätt. Diskussioner, vernissager, redovisningar, lektioner, m.m Ge eleverna olika
valmöjligheter! Att du måste förklara, beskriva eller berätta kräver att du är väl insatt i
arbetet. Det är i den här fasen du som lärare kan se till att eleverna utvecklar flera olika
förmågor. Det är även nu du kan bedöma om eleven har utvecklats eller inte. Har eleven utvecklat de färdigheter och förmågor som ni arbetat med under temat?

En annan viktig sak som vi måste komma ihåg är att alla elever är olika. Erbjud alltid alternativa examinationsformer. Ämnesövergripande teman kräver att vi lärare kan bedöma färdigheter och förmågor på många fler olika sätt. Idag har vi all världens möjligheter i den digitala världen.

Glöm inte att det viktigaste är att eleverna kan se en helhet, att se delarna i ett större
sammanhang. Detta sammanhang är deras verklighet i samhället vi lever i idag!

Med Varma Hälsningar

Therese Noborg