Artikelserie, del 3: Min framtidsvison för skolan, signerat Ann Kronberg Larsson

Posted on 21 april, 2013 av

0


Visionär nummer 3 i #skolvårens artikelserie är Ann Kronberg Larsson:

Stjärnögonens hemlighet

För en tid sedan fick jag frågan hur tänder vi Stjärnögon och bevarar dem tända? Vi diskuterade det i Skolchatt och jag har ägnat en tid åt att fundera på frågan. Lou Rossling belyser detta på ett fantastiskt sätt under sina föreläsningar.

Men vad är då hemligheten som tänder lusten och nyfikenheten att upptäcka omvärlden eller lärandet om du så vill? Efter flera dagars funderande erinrade jag mig en föreläsning för många år sedan.

Under min förskollärarutbildning hade vi förmånen att få lyssna till pedagoger från Karlstad kommun som arbetat med lekprojekt på sina förskolor, inspirerade av Birgitta Knutsson Olofsdotter.

Det finns en fras från ett av dessa tillfällena som etsats fast i mitt minne. En av pedagogerna pratade om vad som fått henne att fortsätta sitt arbete, vad som fått henne fortsätta förundras i vardagen. Om ni ska bli duktiga pedagoger i vardagen. Då ska ni ha kontakt med barnet inom er, ni ska komma ihåg hur roligt det var att leka och vad ni lekte. Minns ni känslan och lusten  som infann sig när fantasin tog fart. Om inte så försök och minnas och ägna lite tid åt att komma ihåg hur det var att vara barn.

Minns barnet

När det blir tungt i vardagen och mycket pappersarbete, försök att kom ihåg detta då. Varför ni ville bli pedagoger, vad som är kärnan för att orka göra ett bra jobb. Ibland faller orden vi hör, i glömska. I samband med att jag skulle sätta texten till skolvåren på pränt, vaknade denna föreläsning till liv i mina tankar. Att vara närvarande och aktiva pedagoger, är viktigt. Att vara pedagoger som ger tid till lek och tid till att utforska omvärlden. Är vi pedagoger som minns hur det var att vara barn, skapar vi förutsättningar tillsammans med barnen. Vi är först och främst där för barnens skull, för att vi en gång valt detta yrke.  Minns vi själva uppdraget, har vi en möjlighet att lyckas skapa förutsättningar för barnen, och forma en bra verksamhet. Det är kärnan till att göra ett bra jobb.

Styrdokument

Dokumentation och pappersarbete är viktigt. Men barnen i verksamheten spelar huvudrollen. Barnen är nyckeln till framtiden. I en verksamhet som är barnens, måste barnen få göra sina röster hörda. Börjar vi där kan vi göra ett bra jobb.

Att bli lärare handlar inte bara om hur många poäng du hade när du sökte till högskolan, utan det handlar om att kunna omsätta teorin i praktik. Barnen är nyckeln som ger oss inspiration till hur den kunskapen lärs in i vår yrkesroll. Läsa teori kan vem som helst göra, men lärare som tar avstamp i barnens vardag är få. De som finns är värda sin vikt i guld.
Jag skulle önska att alla barn fick känna att de vågar ställa frågor på samlingen/klassrummet. Att de vågar berätta något viktigt för fröken.  Men jag tror många inte ens vågar. Låt oss ändra på det tillsammans! Ge barnen möjlighet att finnas med i samtalen ni vuxna för med varandra. Försöka att inte fylla skolans verksamhet och barnens vardag med aktiviteter fullt ut. Ge tid att vara och tid att finnas till.

Låt oss ta tillvara på innebörden i FNs barnkonventionen §12. Den handlar om rätten att bli lyssnad på. §31 handlar om att alla barn har rätt till lek, vila och fritid. Utbildningen är också viktig men grunden lägger vi i förskolan. Läroplanen och skollagen och barnkonventionen är våra styrdokument. Det är en bra början, att tillsammans i förskolan diskutera innebörden i styrdokumenten.

Var befinner sig barnet

Jag får ibland kommentarer och frågor om vad jag bygger min barnsyn och mitt förhållningssätt på i min yrkesvardag. Grunden är detta så enkelt, men ibland svårt. Att minnas hur det var att vara barn själv, får en att se på världen med barnen, elevernas ögon. Att sätta på sig Vygotskijs glasögon när vi ska prata pedagogik och möta barnen i den utvecklingszon där barnet befinner sig. AnnMari Körling skriver klokt om detta. Om vi kan se på lärandet från mer än en synvinkel, kan vi möta på flera sätt och anpassa undervisningen så den landar där barnet befinner sig. Ibland handlar det om att vidga sin erfarenhetsram, våga tänka lite annorlunda för att kunna förstå elevens tänkande. Därifrån kan vi utmana vidare till nya erfarenheter. 

Ann Kronberg Larsson (@annklarsson)

Alla inlägg i artikelserien hittar du här.